Ett lånord som behövde få tid på sig

Engelska random har behövt lite tid för att få fotfäste i svenskan. Det har använts rätt länge i vetenskapligt och tekniskt språk och ingår sedan 1950-talet i avledningen randomisera, ’göra ett slumpmässigt urval, ordna slumpmässigt’. Välkända är också de inlånade termerna random play, ’slumpvalsfunktion’, och random access memory, ’RAM-minne, arbetsminne’.

Men det var först för några årtionden sedan som ordet började bli mera spritt, med betydelser som ’slumpvis vald, godtycklig, första bästa, vilken/vilket som helst; en och annan, alldaglig; märklig, udda’ med mera.

Engelska random kan härledas från det fornfranska substantivet randon, ’häftig rörelse, rusning; oordning, tumult’, av randir, ’springa snabbt; galoppera’, som i sin tur är av germanskt ursprung. Bland svenska ordsläktingar kan nämnas ranta, ’springa omkring hit och dit, utan något bestämt mål’, ränna, ’springa omkring, löpa’, och rinna. Besläktade är också råne/rune, ’avelsduglig galt’, med det liktydiga, etymologiskt identiska orne, båda med ursprungsbetydelsen ’djurhanne som (springer omkring och) är brunstig’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.