Engagera dig för ett bra språk

Det känns som att inte kunna barnfrågorna i TP. Så känns det. Så känns det när jag ska beskriva en känsla för en kompis. Så känns det när jag skriver olika texter i skolan och inte har orden. Om jag frågar en kompis upphör ljudet från våra tangenter och vi stannar båda upp. Vi gräver inte djupt i våra ordförråd längre – vi båda vet att vi inte kan.

Men vi låtsas att vi tänker, att ”vi har det på tungan”, medan vi hoppas att den andra faktiskt kan. Situationen känns så fel, så pinsam. Vi kan inte uttrycka oss bättre än vårt informella vardagsspråk, som numera mestadels består av engelska.

Det gör mig så besviken och en aning orolig: framtidens röster, som har så mycket att säga till om, har så få ord att uttrycka sig med. Ungdomar i dagens samhälle har inte ett vackert språk längre. Vare sig i tal eller skrift. Vi svär när det egentligen inte behövs, vi upprepar samma ord utan en tanke på synonymer. Det är inte bara fult – det skadar oss själva. Det tär på mig att jag inte har den vokabulär som krävs för att formulera mina tankar, känslor och resonemang på det sätt jag vill. Det känns exakt som när jag bodde i Spanien som liten: jag visste vad jag ville men i mitt huvud stod det still. Jag hade inte nog med ord, vilket ledde till att det aldrig blev nog med missförstånd. Det tror jag att alla har varit med om, när man talar med någon från ett annat land och ens språkkunskaper inte räcker till. Så känns det även när man ser sig omkring bland den svenska ungdomen. Skillnaden mellan att inte kunna uttrycka sig på spanska och att inte kunna använda svenska, mitt modersmål, är följande: ingen förväntar sig att man ska kunna alla vuxenfrågor i TP, man borde dock kunna de flesta barnfrågorna om man är ett barn, för det är oss frågorna är till för. Att jag också är med och bidrar gör att hoppet försvinner ifrån mig.

Så varför har vi inte någon bra vokabulär i dag? Jag intervjuade min farmor och hon sa så här:

”En sak vet jag: det börjar bli mindre bokläsande. Det tycker jag är en viktig sak, att vi håller våra bibliotek tillgängliga för alla och att man uppmuntrar bokläsning.”

Jag håller med henne. Vi läser inte lika mycket längre. Vi tar inte del av det formella svenska språket längre. Dock tycker jag att vuxenvärlden accepterar vårt dåliga språk mer och mer. Sedan när var det ett bra exempel att ha med ghosta bland årets nyord? Höstlov blir läslov, men Akademibokhandelns reklam visar bara sms-bubblor med emojis – inte ett enda svenskt ord.

För mig ser det ut som om ungdomen får en rejäl spark i baken, åt fel håll. När du har läst klart den här texten hoppas jag att du läser en ny. Jag hoppas att du påminner dig själv om att lära dig mer om svenska eller ditt eget modersmål. Tänk på det för varje text som du läser, för språket har du användning av hela tiden. Jag hoppas att du inte gör som jag: tar en paus på Instagram och aldrig återvänder till läsandet. Jag hoppas att du inte gör som jag: inte tänker efter innan du säger det på engelska i stället. Jag hoppas att du inte gör som jag. Engagera dig för att svara rätt på barnfrågorna i stället.

Vera Montelius är 16 år och gillar att läsa, skriva och teckna.