En bokstav betyder så mycket

För en språkspanare kan det, milt sagt, ligga nära till hands att vara påtagligt petig och fastna för småsaker i språket. Små saker som bokstäver, till exempel. Det är underbara små varelser, dessa finurliga krabater som kan åstadkomma så mycket när kombinationen är den rätta.

Min far konstaterade någon gång att den som skriver en bok vanligen bidrar med precis samma ord som tusentals författare har gjort innan – det är bara att författaren den här gången har blandat bokstäverna och orden annorlunda.

Många gånger spelar det inte så stor roll om alla ord är rättstavade. Vi har ju en förmåga att – nästan utan att tänka på det – sortera om i hjärnan när bokstäverna har hamnat fel.

Fast det finns massor av undantag, där en bokstav kan räcka för att det ska bli fullständigt bort i tok. Du tror kanske att du just har sagt att 3–4 trafikolyckor har skett i Stockholms norra förorter, men i själva verket hävdade du att mer än 50 procent av det totala antalet olyckor har inträffat just på detta begränsade område. Så säg eller skriv inte att ”flertalet trafikolyckor har inträffat i de norra förorterna till Stockholm” om du vill berätta att det har skett flera trafikolyckor i området (alltså fler än en trafikolycka).

En tidigare chef brukade säga att det skiljer bara en bokstav mellan delaktighet och felaktighet. Jag har funderat många gånger på hur nära han menade att dessa begrepp befinner sig.

I en partiledardebatt sa statsminister Stefan Löfven i en ordväxling med Jimmie Åkesson att den största delen av invandringen är arbetskraftsinvandring. SD-ledaren nämnde de nästan 120 000 uppehållstillstånd som beviljades under 2019.

Men betydde statsministerns ord att mer än hälften av den grupp som fick stanna i Sverige kom hit som arbetskraft? Många tolkade formuleringen ”största delen” just så, men i efterhand har det sagts att han helt enkelt avsåg den delkategori som var störst, vilket var arbetskraft. I denna kategori var det heller inte alla som faktiskt var arbetstagare, men min poäng här är Stefan Löfvens ordval, att han talade om ”största delen”. Om han i stället hade sagt största andelen hade han uttryckt det som han menade – vilket förstås är önskvärt i ett offentligt samtal.

I en podd samtalade en politisk redaktör med en polischef om den besvärliga kampen mot grov brottslighet, och i beskrivningen av polischefens yrkeserfarenhet nämndes hans tid i ”Stockholmspikén”. Tänk vad den är vanlig – företeelsen att termen för polisstyrkor med en särskild beredskapsroll förvandlas till eller förväxlas med modetrenden piké. På min näthinna avtecknade sig strandklädda unga poliser i tajta Lacoste-tröjor och inte stenhårda storstadspoliser i hjälmar med visir.

Jag vill inte utlämna den politiska redaktör som talade om pikén i stället för piketen. Därför utelämnar jag hans namn och medieföretaget som han arbetar i. En bokstav betyder så mycket.