Dom vårdar och värnar svenskan

Det sågs nästan som lite fisförnämt att skriva de och dem under mina första år i skolan. Talspråksnära former som dom var inte bara rumsrena utan dessutom att föredra för den som inte ville krångla till det. Av samma skäl gjorde lärare tummen upp för säja, mej, nån, sa och ska. Klasskompisar tog stafettpinnen och fyllde på med oxå och trix.

Först långt senare insåg jag att undervisningen hade varit starkt präglad av tidsandan. Det kanske tydligaste exemplet på denna trend var Postverkets häfte Skriv som du talar! som utkom 1977. Med slagordet ”Hjälp till att bekämpa krångelsvenskan!” argumenterade myndigheten för att minska gapet mellan tal och skrift. På omslaget fanns en stämpel som riktade udden mot pretentiös paragrafryttarprosa: ”Läst men inte förstått!”

Postverkets kampanj följde på en allmän rörelse i svenska språket. Det skulle bli mindre byråkratiskt och mer demokratiskt – och där blev dom en symbol för begriplighet och inkludering.

Det var också långt senare som jag insåg att jag hade haft ganska progressiva lärare på låg- och mellanstadiet. Att jag växte upp i ett arbetarklassområde i en industristad spelade säkert in för deras val att lära ut de och dem som en självklar del av den språkliga repertoaren – men att samtidigt antyda att dessa former främst hörde hemma i högtidlig stil.

Men reformen för talspråksnära former kom av sig. Själv gled jag över till de och dem eftersom det var vad som förväntades på högstadiet och framåt. Under 1980-talet var det också många skribenter som anammat dom som tog steget tillbaka till de och dem i formella sammanhang. I ledig stil fortsatte dom att vara vanligt – och det bruket har på senare år utvecklats i sociala medier.

Sedan dess har debatten om en dom-reform i svenskan återkommit gång på gång. I våras blossade den upp på nytt. Själv säger jag ja och har gått över till dom även i skrift eftersom jag är övertygad om att det bidrar till att värna och vårda svenskan på sikt.

På sidan 16 skildrar jag hur en dom-reform har diskuterats i vår tid och hur debattens rötter sträcker sig till fornsvenskans dagar. I samarbete med Novus kan Språktidningen dessutom avslöja allmänhetens dom över dom.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.