Dags för ny medieklubb

”Ni talar bra latin” var en populär palindrom när jag var barn. Men gör vi det?

Det här var 1978 eller möjligen -79. ”Du är väl med i medieklubben?” Med en vänlig men samtidigt uppfordrande röst luftade den legendariska nyhetsrösten Kaj Karlholm en av sina käraste käpphästar. Han var benhård anhängare av att medium skulle böjas medier i plural och i sammansättningar medie-. Dessutom var det då självklart att det inte kunde heta ett media. Om man över huvud taget skulle använda formen media så var det enbart i plural. Kaj kunde bli riktigt upplivad av ett ingående samtal om pluraländelser. 

Själv har jag som det verkar klara likheter med språkpolisen Kaj Karlholm (han är sedan länge tyvärr inte med oss i det fysiska livet). Jag ingick i hans lilla grupp nyhetsuppläsare på TT, som på den tiden hördes dagligen i Sveriges Radio. Det är ingen överdrift att säga att språket var ett eller ett par snäpp stramare i TT:s nyhetssändningar. 

Tyvärr blev antalet medlemmar i Kajs medieklubb inte så betydande att ”media”-floden kunde hejdas. Själv har jag till slut motvilligt accepterat att folk skriver och säger media i stället för medier. Men något som jag än i dag har svårt för är att behandla media som en singularform. Jag tror att Kaj Karlholm omedelbart skulle ha startat en ny medieklubb – med utökat mandat – om han hade fått höra det som är vardagsmat i dag: liberal media eller brittisk media. Inte bra.

Det tycks finnas en gåtfull egenhet hos ord som har inlånats från latinet. Det händer någonting med grammatiken; det är som om ordet läcker ut ett slags språklig lustgas som upplöser de gängse principerna för språket. Det finns fler exempel.

Ta prestanda. Det hörde förr ofta ihop med bilar. En ny modell utlovades ha ”fantastiska prestanda”. Även om man ytterst sällan hörde talas om singularformen (prestandum) så var det under andra halvan av 1900-talet glasklart att prestanda var plural. Min Svenska Akademiens ordlista, SAOL, från 1998 är entydig på den punkten, och samma besked hittar jag i Svenska Akademiens ordbok, SAOB, med tryckår 2009, och i Bonniers svenska ordbok från 2002. Men – till min förvåning upptäcker jag nu att den hyperfärska SAOL-appen på mobilen hävdar att prestanda är både singular och plural. ”En prestanda, flera prestanda” kan man skriva, enligt appen. En prestanda? Kaj skulle ha vänt sig i sin grav.

Seminarier hålls det många på universitet och andra utbildningsanstalter. Många seminarier blir det, men om det bara skulle handla om ett? Oj så många gånger jag både hört och läst ”vi ska ha ett seminarie”, och det skär i språkhjärtat kan jag lova. Nuförtiden är det väl inte många som vill riskera sin hudhälsa genom att låta sig bestrålas i ett solarium, men branschen är ändå inte helt död noterade jag under en promenad i kommunen häromdagen. Stor neonskylt på husfasaden: ”Solarie”. 

Det börjar med ett media och slutar med ett solarie. Inte så lysande. Latinsk grammatik är bäst på latin.

Staffan Dopping är journalist och moderator och leder bland annat panelsamtal på nättidskriften Kvartal.