Brukare, slampa eller vagabond?
När man har levt länge blir man så småningom gammal. Sa jag något fult nu? Ska också gammal kategoriseras som diskriminerande och nedlåtande? Vi lever i ett tidevarv när ords klang och associationer inte sällan granskas med misstänksam lupp, vilket innebär att den som ska uttrycka sig ofta väger varje ord på guldvåg.
Fast motsatsen finns också: institutioner som oförfärat slänger in termer som genast väcker förtrytelse. Brukare ledde till och med till en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Och till arga insändare. Är de gamla ”någon sorts missbrukare som parasiterar på de kommunala medlen?” undrade en lokal PRO-ordförande i Värmlands Folkblad i vintras.
Under pressträffarna om coronapandemin kom ordet brukare till flitig användning av ministrar och myndighetspersoner. Men egentligen hade de kunnat undvika det. En terminolog på Socialstyrelsen klargör på Språkrådets hemsida att brukare i Sverige är en enorm och mycket heterogen grupp; i den ingår allt från nyfödda barn till mycket gamla människor. Terminologens råd var att bara använda brukare när man menar alla dessa människor. Bland alternativen finns gäst, kund, klient och boende.
Men nästan alla dessa ord är laddade med potentiella konflikter. Statsepidemiolog Anders Tegnell irriterar en del med sitt äldre äldre. Kund är impopulärt i vissa kretsar. Klient är inte okontroversiellt.
I början av sommaren flammade en ny debatt om sexhandeln i Sverige upp, efter att polisen hade slagit till mot en lägenhetsbordell i Stockholm. Men hur benämns kvinnor som säljer sex? Prostituerad har länge varit favorittermen bland både myndigheter och medier, och ofta har dessa kvinnor beskrivits som ytterst utsatta, ja, som handelsvaror eller till och med slavar.
Och visst finns det exempel på tvång, inlåsning och exploatering. Men det finns också kvinnor som försäkrar att de säljer sex av fri vilja och inte har något intresse av att beskrivas som tvingade eller exploaterade. De vill själva benämnas sexarbetare (jag intervjuade själv en svensk sexarbetare för Kvartal).
Så vilken term bör väljas om jag varken vill försköna eller svartmåla verksamheten? Och vad ska vi kalla dem som köper sexuella tjänster? Är de sexköpare, torskar eller våldtäktsmän? Den sexarbetare som jag intervjuade föredrog kunder.
She loves the free fresh wind in her hair, life without care, she’s broke, and it’s ok. That’s why the lady is a tramp, sjöng Frank Sinatra på 1940-talet.
Tramp? Vad står det för här? I sjuttio år har Sinatras publik funderat på vad han menade med ordet. Betyder det ’luffare’, ’vagabond’? (Som hanhunden i ”Lady och Lufsen.”) Eller betyder det ’slampa’, en promiskuös kvinna?
Vissa sinatrologer är säkra på att artisten högaktade den fria, självständiga kvinnan i låten (han kallar ju henne lady) och att tramp-stämpeln var den fördomsfulla omgivningens – inte Sinatras.
Visst är det spännande med ord? Och besvärligt.
Staffan Dopping är journalist och poddredaktör på nättidskriften Kvartal.
