Namnet Arlanda är bättre för att locka turister
Kristina Axén Olin vill byta namn på Arlanda till Alfred Nobel Airport för att främja turismen. Men namnet Arlanda skulle använt på rätt sätt kunna locka besökare, skriver Stefan Brink.
Den moderata politikern Kristina Axén Olin har pläderat i riksdagen för att Swedavia bör byta ut namnet Arlanda till Alfred Nobel Airport, med motiveringen: ”Hela världen känner till varumärket Alfred Nobel och Nobelpriset. Det skulle ge uppmärksamhet och alla skulle koppla flygplatsen till Sverige. Det skulle också bidra till ett ökat intresse för Sverige och svensk turism” (enligt Upsala Nya Tidning).
Man undrar vad som skulle vinnas med ett sådant namnbyte? Argumentet att hugade resenärer vid val av turistdestination skulle överväga resmål utifrån flygplatsers namn (”ska vi besöka Charles de Gaulle Aéroport i Paris, John F. Kennedy Airport i New York eller John Lennon Airport i Liverpool?”), förefaller, om man ska vara snäll, ovanligt långsökt, eller som Viktor Barth-Kron i Expressen mer träffande formulerat det: ”Har någon, någonsin, planerat sin semester efter namnet på en flygplats. ’Nein, Fritz, jag vet att du hade tänkt dig Venedig i år, men jag har hittat ein Flughafen in Schweden med ett väldigt känt namn …’”, och kallar förslaget ”vansinnigt”. Jag är böjd att hålla med.
När Arlanda planerades och byggdes på 40- och 50-talen föreföll det tämligen självklart att man inte skulle använda sig av namnet på platsen där flygplatsen planerades, nämligen Halmsjön. I stället genomfördes en folkomröstning som resulterade i 2 400 namnförslag och där vinnande bidrag blev Nordvalla.
Förslaget stötte omedelbart på patrull, då flygvapenchefen, generallöjtnant Axel Ljungdahl, påpekade att ett sådant namn skulle kunna leda till förväxling med Bråvalla, vilket ur militär synpunkt skulle vara riskabelt, och skulle man stå fast vid Nordvalla måste Bråvalla döpas om. Alltnog, trots ganska livliga diskussioner och inlägg i debatten beslutade Luftfartsstyrelsen att till ”Kgl. Maj:t” insända förslaget Nordvalla för fastställande som namn på den nya flygplatsen. Dock hade Ortnamnskommissionen i Uppsala, i egenskap av remissinstans, utifrån ett antal som de ansåg vara lämpliga namn, stannat för förslaget Arlanda.
Under våren, under beaktande av alla de förslag som inkommit, kunde till slut statsrådet Gösta Skoglund på kommunikationsdepartementet ta beslut i frågan varvid det officiellt fastställdes att den nya flygplatsens namn skulle vara Stockholm–Arlanda. Det var från historisk, språklig och potentiellt även turistisk utgångspunkt ett alldeles utmärkt beslut, som också resulterade i en efterföljd av nya flygplatsnamn enligt mönster från Arlanda, som Midlanda i Sundsvall och så vidare.
”Platsen ligger inom ett förhistoriskt område som bar namnet Arland”
Bakgrunden till namnet Arlanda är synnerligen intressant. Platsen ligger inom ett förhistoriskt område som bar namnet Arland. Dessa namn på -land, som Arland, Soland (där Sollentuna utgjort huvudort), Valand (med huvudort Vallentuna) alla i Uppland, liksom Aspeland (< Åsboaland) i Småland, Villand (< Vætland) i Skåne, Halland, Hälsingland och så vidare är alla förhistoriska indelningar, de äldsta vi känner till i Sverige.
Mycket talar för att de är uråldriga lagsammanslutningar med egna tingsplatser. De är vad vi i forskningen kallar ”bottom-up” distrikt, det vill säga självvuxna enheter, till skillnad från ”top-down” distrikt, som är artificiella, tillskapade administrativa enheter, där de äldsta är våra hundare och härader.
I Uppland tillskapades således under vikingatid eller tidig medeltid ett administrativt distrikt utifrån Arland kallat Ærlinghia hundari, ett annat utifrån Soland ett Solænda hundari och från Valand Valænda hundari. Liknande bebyggelsehistoriska mönster kan skönjas i norra Europa, men inte lika tydligt och elegant som i Sverige.
Centrum för det gamla Arland var bygden omkring en liten sjö som kom från Mälaren (då en havsvik), i dag omedelbart nordost om Märsta. Huvudort var Sätuna (under medeltid Husby, eller Husby-Ärlinghundra, längre österut, där sockenkyrkan byggdes).
Under vikingatid fanns här en av Mellansveriges folkrikaste bygder att döma av antalet byar och gårdar vid denna tid. I norra delen av Arland fanns några hedniska kultplatser som Odensala (< Odens-harg), i dag kyrkby, Torslunda med mera, som kan karakteriseras som ett förkristet sakralt landskap omkring en liten offersjö(?). Ur flera förhistoriska och medeltida aspekter utgör Arland en tämligen unik och spännande bygd, som ger en inblick i ett förhistoriskt Uppland och Sverige.
”Tack vare att vi lever i Europas periferi är vårt äldre kulturlandskap ofta tämligen intakt”
Här finns således en historia och förhistoria omkring namnet Arlanda, som, rätt använt av turistnäringen, kunde intressera många resenärer och turister, kanske till och med locka flera att komma och besöka områdena omkring Arlanda, som bjuder på unika inblickar i ”vikingarnas hemland”. Tack vare att vi lever i Europas periferi är vårt äldre kulturlandskap ofta tämligen intakt, varför vi kan traska omkring i vikingarnas spår i exempelvis den bebyggelsehistoriskt välbevarade Markim–Orkesta bygden (på förslag som Unescos världsarvsområde), en intakt vikingatida tingsplats i Täby, världens rikaste runstensbygder med de berömda Jarlabankestenarna, unika vikingatida fornlämningsområden och så vidare.
Se där, ett veritabelt smörgåsbord att locka turister till, och där namnet Arlanda – rätt använt – skulle kunna utgöra en ”trigger”, som det väl heter på nysvenska, för att skapa intresse. Med andra ord finns starka argument för att behålla namnet Arlanda.
Stefan Brink är professor i Scandinavian studies vid University of Cambridge och ledamot av Kungliga Vitterhetsakademien.
Den moderata politikern Kristina Axén Olin har pläderat i riksdagen för att Swedavia bör byta ut namnet Arlanda till Alfred Nobel Airport, med motiveringen: ”Hela världen känner till varumärket Alfred Nobel och Nobelpriset. Det skulle ge uppmärksamhet och alla skulle koppla flygplatsen till Sverige. Det skulle också bidra till ett ökat intresse för Sverige och svensk turism” (enligt Upsala Nya Tidning).
Man undrar vad som skulle vinnas med ett sådant namnbyte? Argumentet att hugade resenärer vid val av turistdestination skulle överväga resmål utifrån flygplatsers namn (”ska vi besöka Charles de Gaulle Aéroport i Paris, John F. Kennedy Airport i New York eller John Lennon Airport i Liverpool?”), förefaller, om man ska vara snäll, ovanligt långsökt, eller som Viktor Barth-Kron i Expressen mer träffande formulerat det: ”Har någon, någonsin, planerat sin semester efter namnet på en flygplats. ’Nein, Fritz, jag vet att du hade tänkt dig Venedig i år, men jag har hittat ein Flughafen in Schweden med ett väldigt känt namn …’”, och kallar förslaget ”vansinnigt”. Jag är böjd att hålla med.
När Arlanda planerades och byggdes på 40- och 50-talen föreföll det tämligen självklart att man inte skulle använda sig av namnet på platsen där flygplatsen planerades, nämligen Halmsjön. I stället genomfördes en folkomröstning som resulterade i 2 400 namnförslag och där vinnande bidrag blev Nordvalla.
Förslaget stötte omedelbart på patrull, då flygvapenchefen, generallöjtnant Axel Ljungdahl, påpekade att ett sådant namn skulle kunna leda till förväxling med Bråvalla, vilket ur militär synpunkt skulle vara riskabelt, och skulle man stå fast vid Nordvalla måste Bråvalla döpas om. Alltnog, trots ganska livliga diskussioner och inlägg i debatten beslutade Luftfartsstyrelsen att till ”Kgl. Maj:t” insända förslaget Nordvalla för fastställande som namn på den nya flygplatsen. Dock hade Ortnamnskommissionen i Uppsala, i egenskap av remissinstans, utifrån ett antal som de ansåg vara lämpliga namn, stannat för förslaget Arlanda.
Under våren, under beaktande av alla de förslag som inkommit, kunde till slut statsrådet Gösta Skoglund på kommunikationsdepartementet ta beslut i frågan varvid det officiellt fastställdes att den nya flygplatsens namn skulle vara Stockholm–Arlanda. Det var från historisk, språklig och potentiellt även turistisk utgångspunkt ett alldeles utmärkt beslut, som också resulterade i en efterföljd av nya flygplatsnamn enligt mönster från Arlanda, som Midlanda i Sundsvall och så vidare.
”Platsen ligger inom ett förhistoriskt område som bar namnet Arland”
Bakgrunden till namnet Arlanda är synnerligen intressant. Platsen ligger inom ett förhistoriskt område som bar namnet Arland. Dessa namn på -land, som Arland, Soland (där Sollentuna utgjort huvudort), Valand (med huvudort Vallentuna) alla i Uppland, liksom Aspeland (< Åsboaland) i Småland, Villand (< Vætland) i Skåne, Halland, Hälsingland och så vidare är alla förhistoriska indelningar, de äldsta vi känner till i Sverige.
Mycket talar för att de är uråldriga lagsammanslutningar med egna tingsplatser. De är vad vi i forskningen kallar ”bottom-up” distrikt, det vill säga självvuxna enheter, till skillnad från ”top-down” distrikt, som är artificiella, tillskapade administrativa enheter, där de äldsta är våra hundare och härader.
I Uppland tillskapades således under vikingatid eller tidig medeltid ett administrativt distrikt utifrån Arland kallat Ærlinghia hundari, ett annat utifrån Soland ett Solænda hundari och från Valand Valænda hundari. Liknande bebyggelsehistoriska mönster kan skönjas i norra Europa, men inte lika tydligt och elegant som i Sverige.
Centrum för det gamla Arland var bygden omkring en liten sjö som kom från Mälaren (då en havsvik), i dag omedelbart nordost om Märsta. Huvudort var Sätuna (under medeltid Husby, eller Husby-Ärlinghundra, längre österut, där sockenkyrkan byggdes).
Under vikingatid fanns här en av Mellansveriges folkrikaste bygder att döma av antalet byar och gårdar vid denna tid. I norra delen av Arland fanns några hedniska kultplatser som Odensala (< Odens-harg), i dag kyrkby, Torslunda med mera, som kan karakteriseras som ett förkristet sakralt landskap omkring en liten offersjö(?). Ur flera förhistoriska och medeltida aspekter utgör Arland en tämligen unik och spännande bygd, som ger en inblick i ett förhistoriskt Uppland och Sverige.
”Tack vare att vi lever i Europas periferi är vårt äldre kulturlandskap ofta tämligen intakt”
Här finns således en historia och förhistoria omkring namnet Arlanda, som, rätt använt av turistnäringen, kunde intressera många resenärer och turister, kanske till och med locka flera att komma och besöka områdena omkring Arlanda, som bjuder på unika inblickar i ”vikingarnas hemland”. Tack vare att vi lever i Europas periferi är vårt äldre kulturlandskap ofta tämligen intakt, varför vi kan traska omkring i vikingarnas spår i exempelvis den bebyggelsehistoriskt välbevarade Markim–Orkesta bygden (på förslag som Unescos världsarvsområde), en intakt vikingatida tingsplats i Täby, världens rikaste runstensbygder med de berömda Jarlabankestenarna, unika vikingatida fornlämningsområden och så vidare.
Se där, ett veritabelt smörgåsbord att locka turister till, och där namnet Arlanda – rätt använt – skulle kunna utgöra en ”trigger”, som det väl heter på nysvenska, för att skapa intresse. Med andra ord finns starka argument för att behålla namnet Arlanda.
Stefan Brink är professor i Scandinavian studies vid University of Cambridge och ledamot av Kungliga Vitterhetsakademien.
