Enkel regel bakom enhets-de
”Att vårda språket är att gradvis anpassa skriftspråket till talspråket. Blir glappet för stort får vi ett skriftspråk som bara en elit kan använda”, skriver Ola Karlberg i ett debattinlägg i Språktidningen 2/12. Jag instämmer av hela mitt hjärta.
Men Ola Karlberg är ”förfärad” över mitt förslag att de och dem i skrift ska ersättas av enhetsformen de. Själv vill han införa dom rakt över.
Visst är dom mer talspråksnära och på det sättet enklare. Men skulle det inte fungera att vi lärde oss att ”dom skrivs alltid de”? Det är inte en krångligare skriftspråksregel än till exempel att ”ä eller e skrivs alltid är” eller ”å och åck skrivs alltid och”.
En fördel med enhets-de är att förändringen skulle bli liten. Skillnaderna mellan de äldre de–dem-texterna och de nyare de-texterna skulle inte synas lika mycket som skillnaden mellan de–dem-texter och dom-texter. Vi kan läsa en roman eller ett nummer av Språktidningen från 2011 utan att språket omedelbart känns föråldrat.
I vanlig tidningstext i dag går det ungefär tio de på ett dem. Ett gott råd till den som tvekar mellan de och dem är att skriva de; med största sannolikhet blir det rätt. Ett enhets-de skulle vi alltså kunna införa successivt, nästan omärkligt.
Det är möjligt att Ola Karlberg ändå har rätt. En nackdel med enhets-de är ju att det återger uttalet av det ord vi i dag stavar det. Många skribenter skulle kanske få svårt att skilja på det och de. I så fall är det bättre med en radikal dom-reform. Men avfärda inte de-förslaget som talspråksfientlighet!
