”Svåra toner – enkla ord”
Vietnamesiskan är ett så kallat tonspråk, där samma stavelse får olika betydelse beroende på vilken melodi den uttalas med. Dessa toner är det som modersmålsläraren Ngoc Luus elever har svårast att lära sig.
– När de skriver brukar de glömma bort tecknen som anger tonerna. Eftersom de är vana att prata svenska med sina kompisar och lärare, så måste de kämpa ganska mycket med uttalet faktiskt, säger hon.
Det händer också att eleverna blandar ihop vietnamesiskans många "klassmärken", som placeras framför ett substantiv för att visa vilken sorts objekt substantivet beskriver.
– Framför ord för djur använder vi till exempel klassmärket con. Det gör bland annat språket tydligare, eftersom man vet att det som kommer efter betecknar ett djur, oavsett om man känner till ordet eller inte, säger Ngoc Luu.
Dessutom används ett otal uttryck i stället för pronomen som du, hon eller dem. Ens egna barn kan man till exempel benämna các con yêu của mẹ, ’mina älskade barn’, i stället för att bara säga dem. För Ngoc Luu uttrycker det både tydlighet och respekt.
I gengäld tycker hon att vietnamesiskans grammatik är enklare än svenskans, eftersom orden saknar böjningsformer. I stället för i går gick jag till skolan säger man helt enkelt i går jag gå till skola.
– Vietnamesiskan har också mycket kortare och enklare ord. Ta bara ett ord som sjuksköterska – på vietnamesiska räcker det att säga y tá.
6 fakta om vietnamesiska
Antal talare: Drygt 80 miljoner talare i världen, varav omkring 13 000 i Sverige. Förutom i Vietnam talas vietnamesiska av större grupper i Frankrike, Australien, Kanada och USA. I Tjeckien har språket status som minoritetsspråk.
Historia: Vietnamesiskan tillhör mon-khmerspråken inom den austroasiatiska språkfamiljen, men på grund av Kinas långvariga dominans i området har språket större likheter med kinesiska språk – särskilt kantonesiska – både i fråga om ordförråd, grammatik och uttal.
Uttal: Orden är uppbyggda av en eller två oböjliga stavelser, som mest består av konsonantljud + vokalljud + konsonantljud. Ett exempel är tiếng Việt, ’vietnamesiska’, ordagrant ’språk viet’. Varje stavelse har en betydelsebärande ton, som kan vara jämn, stigande, fallande, låg–avbruten, fallande–stigande eller stigande–avbruten.
Skrift: Vietnamesiskan skrevs länge med så kallad nôm-skrift, som grundade sig på kinesiska tecken, men på 1900-talet ersattes den av latinska bokstäver, där diakritiska tecken anger vokalernas tonvärden. Dessa tecken gör det möjligt att skilja mellan ma, ’spöke’, má, ’kind’, mà, ’som’, mạ, ’risplanta’, mả, ’grav’, och mã, ’häst’.
Släktskapsord: I stället för pronomen används ofta släktskapsord i bildlig betydelse. Anh, ’storebror’, kan till exempel beteckna en man som är äldre än den talande, eller mannen i ett kärlekspar, medan en lärare kan kalla sina elever em, ’småsyskon’. Pronomenet mày, ’du’, används mest bland barn och barndomsvänner samt när man vill vara otrevlig mot någon.
Liten ordlista
- chào!/tạm biệt! = ’hej!’/’hej då!’
- bàn ghế = ’möbler’, av bàn, ’bord’, och ghế, ’stol’ – sammansatta ord kan bildas av två ord med liknande betydelse
- khó khăn = ’svår’, av khó, ’svår’ – dubblering av ord med hjälp av en nästan likadan nonsensstavelse gör orden mer uttrycksfulla
- hoa = ’blomma’ – samma ord som kinesiskans huā
- búp bê = ’docka’, av franskans poupée – vissa lånord från den franska kolonialtiden förekommer också
- Gàn bùn mà chãng hôi tanh mùi bùn = ’Lotusblommor växer i grumliga vatten men förblir vackra och obefläckade’ – du behöver inte låta dig påverkas av andras dåliga inflytande
