Storsjöodjuret sitter fast i sten

På Frösön i Jämtland står en av världens nordligaste kända runstenar. Den restes på 1000-talet och har uppmärksammats av runforskarna sedan mitten av 1600-talet. Till Frösöstenen knöts redan då en berättelse som säger att under stenen ligger ett stort ormhuvud. Ormens kropp räcker över Storsjön och stjärten finns i Knytta by. Ormen är enligt folktraditionen avbildad på stenen och bunden på den med runor.

Vid flera tillfällen, när stenen flyttats eller fallit omkull, har Storsjöodjuret kommit loss. Vattnet i Storsjön har då blivit mycket oroligt med så stora vågor att man inte kunnat ta sig till fastlandet med båt. Men så snart stenen återförts och rests på sin plats har allt blivit lugnt.

På en karta från 1646 finns runstenen utritad på Frösöns östra udde vid färjeläget. Vid 1700-talets slut tycks stenen inte bara ha fallit omkull och gått i två delar utan även fallit i glömska. Stenhalvorna hopfogades på 1820-talet och restes igen. På Runudden stod stenen fram till 1919, då den flyttades bort från vägen eftersom den enligt en anmälan från länsantikvarien ”fått mottaga smutsstänk särskilt från förbi­susande bilar”.

År 1666 utgick en uppmaning till landets alla församlingar där det uppdrogs åt kyrkans män att inventera gamla minnesmärken av alla slag. Den följdes upp tre år senare av en ny uppmaning. Dessa båda inventeringar kallas gemensamt för rannsakningar efter antikviteter, och är en verklig guldgruva för forskarna. Runstenar är vanliga i inventeringarna och Frösöstenen finns redovisad tillsammans med en avritning.

Den äldsta bevarade avritningen är cirka tjugo år äldre och utförd 1643 av den danske runstens­inventeraren Ole Worm. Han beskriver stenens läge vara intill vattnet. Uppgifterna i rannsakningarna är något mer precisa. Man får där veta att runstenen ”finnes på Frösön i Jämptlandh, uedh Östre färiesunnett af 10 alner längdh från uatnet”.

Frösöstenen är inte ristad eller rest till minne av en avliden person, som de flesta andra run­­stenar från 1000- eller 1100-talet. Den uppmärksammar religionsskiftet från asatro till kristendom i Jämtland. Dess inskription lyder:

Östman, Gudfasts son, lät resa denna sten och göra denna bro och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn ristade, och Sten, dessa runor.

När jag för cirka tjugo år sedan var på Frösön för att måla i ristningslinjerna med röd färg för Riksantikvarieämbetets räkning, stod en pojke i sexårsåldern på behörigt avstånd och iakttog mig. Plötsligt ropade han med rädsla i rösten: ”Förstör inte på runstenen. Då kommer Storsjöodjuret och tar dig!” Så sprang han iväg.

Marit Åhlén är intendent vid Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur och tidigare chef för Runverket vid Riksantikvarieämbetet.