Språk färgar hela hjärnan
Nu har forskare lyckats skapa den första betydelsekartan över språket i hjärnan – i 3D.
Frågan om var språket finns i hjärnan har länge intresserat forskarna. Tidigare har man varit överens om att den vänstra hjärnhalvan dominerar när det gäller språkbehandling, men en ny amerikansk studie visar att även den högra hjärnhalvan spelar en viktig roll.
I studien deltog sju försökspersoner – samtliga med engelska som modersmål. De fick lyssna på flera timmars inspelat tal i form av den populära podden Moth radio hour, där människor berättar självupplevda historier. Medan de lyssnade fick deltagarna ligga i en magnetkamera, samtidigt som hjärnaktiviteten studerades av forskare i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley university of California.
Forskarna kopplade ihop ord i historierna med de delar av hjärnan som reagerade på dem. Detta kunde de göra genom att matcha hjärnbilderna mot nedskrivna versioner av berättelserna.
Informationen matades sedan in en dator, där orden klassificerades efter hur nära besläktade de är rent betydelsemässigt.
Det är första gången som man har kunnat se vilka områden i hjärnan som är aktiva vid olika typer av ord i naturligt tal. Och fram träder en delvis ny bild av hur hjärnan arbetar när vi använder språk.
Historiskt sett har hjärnforskning om språket i mångt och mycket utgått från människor med språkstörningar som kopplats till olika hjärnskador. Och hjärnskadorna har man först kunnat studera efter att personen avlidit.
Den övergripande slutsatsen har varit att språket är begränsat till vissa delar av hjärnan, i synnerhet till vänster hjärnhalva. Språkstörningar som afasi har till exempel tydligt kunnat kopplas ihop med Brocas respektive Wernickes centrum, bägge belägna i den vänstra hemisfären. Från Brocas centrum styrs talets motorik, det vill säga samordningen av läpparnas, tungans och struphuvudets rörelser. Personer som fått skador i denna del av hjärnan har fått svårt att tala, medan deras språkförståelse har varit intakt. De som fått skador i Wernickes centrum har å sin sida oftare fått problem med att förstå språk.
Den senaste tidens avancerade teknologi, i form av hjärnavbildning hos levande personer, har gjort det möjligt att studera såväl hur hjärnaktiviteten ser ut vid språkstörningar som hur friska hjärnor behandlar talat språk. Och i den nya studien har forskarna sett stor aktivitet i hela hjärnan – i båda hjärnhalvorna.
När försökspersonerna lyssnade på berättelserna reagerade olika delar av hjärnan på olika typer av ord, och detta gjorde det möjligt för forskarna att gruppera dem i ungefärliga betydelsemässiga – semantiska – kategorier. Ord som tillhör samma begreppsfamiljer, aktiverade alltså samma områden i hjärnan.
De gröna delarna på hjärnkartan här ovan visar till exempel områden som reagerade när berättelserna handlade om siffror och tal. Och när deltagarna hörde ord som fru, mamma, gravid, make och familj blev ett annat tydligt område aktivt – markerat med rött på kartan. Flertydiga ord – det vill säga ord som låter lika men som kan betyda flera saker – kan vandra mellan olika delar av hjärnan, beroende på ordets betydelse i ett specifikt sammanhang. Ett exempel är ordet top, ’topp’, som ibland aktiverade området för kategorin klädesplagg, ibland området för kategorin siffror och tal.
Något annat som blev tydligt var att ord som förknippas med sinnesintryck ofta aktiverade just den del av hjärnan som processar motsvarande intryck. Exempelvis hade ord som beskriver utseende och färger ofta sin hemvist nära syncentrum.
Trots att man kunde se individuella skillnader, konstaterar forskarna att deltagarna i studien på det stora hela reagerade mycket lika på berättelserna.
I studien kunde man också se att ord som beskriver människor och sociala relationer verkar väcka starka reaktioner i flera delar av hjärnan. Det är uppenbart att vi står oss själva närmast.
Karin Skagerberg är redaktör på Modern Psykologi.
