Så lever ni i svenskan

Startsträckan är lång, men när Inga Ollars väl kommer i gång får översättandet ­hennes fulla uppmärksamhet. Hon arbetar oftast i sin gula öronlappsfåtölj i hemmet i Hökarängen i södra Stockholm, med fötterna på en fotpall och datorn uppställd på ett lutande bord framför sig.
En återkommande utmaning är att översätta tilltalen till svenska. Det är ibland lättare sagt än gjort. I översättningarna från källspråken engelska och ryska får de små grå cellerna arbeta på högvarv för att avgöra vilka personer som ska duas och vilka som ska nias.
– Det händer att jag får gå tillbaka och göra om allting när jag inser att jag har använt fel tilltalsord för att jag har missuppfattat relationerna. Det är lättare från engelska, men även där kan man inte bara gå på vad de säger, säger Inga Ollars.

Det svenska niandet har en komplicerad historia. Medan vissa ser det som ett artigt till­tal ser andra det som nedlåtande. 1960-talets du-reform markerar skiftet mellan dåtidens ­for­mella tilltalsformer – med titlar som ­direk­tören och majorskan eller omskrivningar som ”Reses det direkt till Katrineholm?” för att undvika titel­problematiken – och nutidens jämställda duande.
Trots det dyker niandet fortfarande upp och i Språktidningen 5/2021 konstateras det att ni-tilltalet trots du-reformen aldrig dog ut helt. I stället bytte det skepnad mellan generationerna till att i dag ses som artigt och neutralt bland många unga.
Så enkelt var det inte före du-reformen. Ni kunde vara artigt, men det berodde på sammanhanget. Historiskt använde bonde­befolkningen ni som ett sätt att visa respekt mot äldre familjemedlemmar. Samtidigt kunde personer inom överklassen nia varandra för att markera personlig, men inte social, distans. Ni användes också av personer högt upp i samhällshierarkin för att tala neråt till någon i hierarkin som i sin tur förväntades svara uppåt med en titel. Och det är det bruket som präglades av klasskillnader som gör att många i dag uppfattar ni som nedlåtande.

Men det finns ett parallellt universum där ni har haft en given plats som artigt tilltal i hundratals år: i dramatikens och översättarnas värld. Där är niandet vanligare än det någonsin har varit i verkligheten, och det har sina skäl.
– Det finns en allmänt vedertagen under­text­ningsprincip som säger att ni används med titel­tilltal medan du används med förnamns­tilltal. Det här niandet stämmer faktiskt inte med svenskt tilltalsbruk, men forskning har visat att det artiga niandet fick fäste i svensk dramatik och litteratur någonstans på 1700-talet när det franska språkinflytandet var stort, säger Lova Meister, doktorand i översättningsvetenskap vid Stockholms universitet.
– Forskare som har tittat på det här har fört fram tanken att ett artigt ni och ett familjärt du etablerades för att det svenska tilltalsbruket var så komplext. Det historiskt korrekta tredje­personstilltalet blev lätt omständligt: ”Herr Anderssons fru ringde och bad herr Andersson att herr Andersson skulle gå till affären …” Ni och du etablerades därför som en dramakonvention för att skapa smidigare dialoger.

Översättaren Peeter Sällström Randsalu har fem källspråk på sin lyra: engelska, est­niska, franska, tyska och ryska. Men i praktiken blir det mest engelska, det är där de flesta uppdragen finns.
Under en vanlig arbetsdag från hemmet i Malmö kan han räkna med att översätta 20 till 25 spelminuter. Arbetet rymmer många avvägningar och mycket finlir.
– För både skönlitterära översättare och undertextare skulle jag mena att bra över­sätt­ningar handlar om en känsla för nyanserna i båda språken. Speciellt inom undertextning gäller det att få fram kärnan i det som sägs. Det handlar också om att komma så nära stilen i originalet som möjligt, och det är svårt. I under­textning har man bara ett visst utrymme på sig, säger han.
I översättningar från engelska måste över­sättaren hela tiden avgöra när ett you ska bli ett artigt ni och när det ska bli ett familjärt du. Som om det inte vore nog kan you även vara andra person plural.
– Det är en tolkningsfråga hela tiden och det gör det ju spännande förstås, säger Peeter Sällström Randsalu.
Som lösning kan han ibland låta översättningen ta vägen via tyskan eller franskan innan den slutligen når fram till svenskan.
– Skulle man ha sagt vous eller Sie i mot­svarande kontext på franska eller tyska blir det rimligtvis ett ni på svenska.
För att lyckas träffa rätt med tilltalet är kontext och kartläggning av relationer nyckeln. När flera översättare översätter olika avsnitt i samma serie kan de ibland behöva hjälpas åt att hålla koll på relationerna. Till exempel kan två karaktärer som börjar som ni i pilotavsnittet med seriens gång bli mer vänskapliga och då övergå till ett du, även om det fortfarande kan förekomma situationer då de niar varandra.

Lova Meister håller just nu på att slutföra sin avhandling som har arbetstiteln Style in subtitles. Där tillägnas tilltal ett helt kapitel där hon undersöker hur det bidrar till att gestalta karaktärerna och deras relationer.
– Jag har undersökt vokativ, alltså till­tals­former, som namn och titlar samt tilltals­pronomen. Tillsammans utgör de i snitt 6 procent av alla ord i dialogerna. Det som är så fascinerande är att de i snitt också utgör 6 procent i undertexterna, som i princip alltid är kondenserade. Det säger någonting om att tilltal är lika viktigt i undertexten som i dialogen, säger Lova Meister.
 
I avhandlingen undersöker hon översättningar av filmer och tv-serier som både utspelar sig i samtiden och i historien. Ett exempel på det senare är kostymdramat Downton Abbey som utgår från den aristo­kratiska familjen Crawley och deras före­havanden på ett brittiskt gods i början av 1900-talet.
– Där har vi ett tidstypiskt till­tal och fokus ligger på karak­tärerna och deras relationer som herr­skap och tjänstefolk. I Downton Abbey tilltalar de yngre familje­medlemmarna de äldre i tredjeperson i de under­sökta undertexterna, vilket stämmer överens med hur vi har gjort historiskt i Sverige, säger hon.
Att tilltalen är i tredjeperson kan i Down­­ton Abbey betyda att de kallar äldre familje­medlemmar kusin, farmor eller faster. Ett exempel ser vi när Crawley-dottern Edith pratar med sin faster Rosamund.

Edith: Well, what would you suggest?
Rosamund: I’d suggest that we go away.

Edith: Vad föreslår faster?
Rosamund: Jag föreslår att vi reser bort.

I en scen i samma avsnitt pratar Ediths syster Mary med karaktären Charles Blake under en sammankomst i biblioteket. I den svenska översättningen niar de båda karaktärerna varandra, vilket är rimligt utifrån kontexten. Charles Blake besöker Downton Abbey i arbetet. Sammankomsten i biblioteket är dessutom formell och även änkegrevinnan deltar i konversationen.  

Mary: I hope I’m forgiven, too. I know you thought me very snobbish when you first arrived.
Charles: I don’t blame you. Given my work, I came as an envoy of the enemy.

Mary: Hoppas att jag också är förlåten. Ni tyckte att jag var snobbig i början.
Charles: Jag klandrar er inte. Jag kom som ett fiendens sändebud.

Men när Mary och Charles Blake senare i samma avsnitt ses på tu man hand i trädgården händer något: de blir du med varandra i den svenska översättningen.

Charles: I find – perhaps to my surprise – that, since I left, I can’t think of anything but you.
Mary: To your and my surprise.

Charles: Jag märker, kanske till min förvåning, att jag inte kan tänka på annat än dig.
Mary: Till både din och min förvåning.

De har en närmare relation än resten av ­familjen Crawley känner till. Det är därför först när de är ensamma som de kan dua varandra.
– Skiftet beror inte på att deras relation fördjupats mellan de två scenerna utan på om de talar offentligt eller på tu man hand. Kontrasten mellan niandet och duandet förmedlar alltså inte bara artighet respektive familjaritet i de olika situationerna utan även att de har en närmare relation än de låter påskina. Det finns i dialogen men kommer fram tydligare i undertexterna, säger Lova Meister.

I översättningar kan tilltalen göra mer än att bara signalera artighet eller familjaritet. De kan även förmedla allt från närhet till distans och avståndstagande beroende på hur de används. En formell situation eller en historisk miljö är därmed inte en garanti för att det ska bli ni.
– Om två karaktärer till exempel har varit i en du-relation och något händer kan ni signalera ett ökat avståndstagande mellan dem. Jag har även sett exempel där ett du har använts som ett sätt att intimidera en person under ett förhör, säger Lova Meister.

När Inga Ollars översätter från ryska har hon ytterligare en dimension att ta hänsyn till: det ryska namnbruket.
– Det klassiska problemet är att man måste sålla i namnfloran för att det ska framgå vem man pratar om. Det är helt självklart för en ryss att Natalja och Natasja är samma person. Det är det inte för en svensk. Då måste man förenkla namnbruket, säger hon.
På ryska har man tre namn: förnamnet, fadersnamnet och efternamnet. De används på olika sätt i olika sammanhang. Efternamnet används ofta i skrift eller när man talar om en person, men vid direkt tilltal är förnamn plus fadersnamn vanligare och uppfattas som mycket artigt. Utöver det har många förnamn ett givet smeknamn. På så vis kan en Natalja kallas för Natasja, där Natalja är mer trolig att nias än Natasja.
Men även tilltalen bjuder på svårigheter. För någon som översätter från engelska kan användningen av förnamn vara en ledtråd om att det går bra att dua personen, på samma vis som att användning av en titel som judge, ms eller ma’am troligtvis blir ett ni. Så är det inte i ryskan. Där kan förnamn kombineras med antingen ni eller du, beroende på vilken relation personerna har till varandra och i vilket sammanhang de tilltalar varandra.
– Det kan verka jättekonstigt att Natasja blir niad. Det kan verka som att den enkla lösningen skulle vara att översätta till att Natasja blir duad. Men det behöver inte alls motsvara hur det uppfattas på ryska. Då kanske jag ska översätta till Natalja och ni i stället. Men samtidigt verkar det bli vanligare att dua varandra i Ryssland, vilket skulle kunna betyda att det kan bli ett du ändå.

Namnbruket leder till ständiga avvägningar och ibland ändrar Inga Ollars tilltalet för att det bättre ska passa svenska konventioner.
– Undertextar jag något som är inspelat i ett hem där svärdottern niar sin svärmor på ryska så skulle jag kanske ändå översätta till du. Jag skulle vara rädd att en svensk uppfattar det som avståndstagande och får en felaktig bild av hur förhållandet ser ut mellan dem.
Om svärmodern säger Таня, Вас к телефону till sin svärdotter Tanja skulle direkt­över­sätt­ningen bli ”Tanja, det är samtal till er.” Men i Inga Ollars undertext skulle tittaren troligen läsa: ”Tanja, det är någon som ringer dig.”
Arbetet som översättare handlar inte bara om att lista ut tilltalen, utan även om att ta bort dem. I vissa kontexter kan tilltal skära sig i den svenska översättningen. Det är något Lova Meister tar upp i sin avhandling. I dramaserien Fallet O.J. Simpson: American crime story blir den svarta försvarsadvokaten Johnnie ­Cochran stoppad av en vit polis. I kontexten är det uppen­bart att det är oprovocerat och rasistiskt motiverat.

Police officer: Sir, because of your hostile attitude, I’m gonna have to cuff you.
Johnnie Cochran: Officer, please, take my licence and call it in. Find out who I am.

Polis: Eftersom ni inte samarbetar sätter jag handfängsel på er.
Johnnie Cochran: Ta mitt körkort och ta reda på vem jag är.

Här försvinner sir och officer från den svenska översättningen.
– Polisen drar ut Johnnie ur bilen och pressar ner honom mot framhuven medan han säger repliken. Att behålla ett artigt sir blir närmast ironiskt ur ett svenskt perspektiv eftersom polisens agerande är fullständigt respektlöst. I stället förmedlas den professionella distansen i dialogen med det mer lågmälda ni i undertexten, säger Lova Meister.
 
Men vad tycker då en översättare om att över huvud taget använda ni trots att det sällan stämmer överens med hur tilltalen i Sverige har sett ut i verkligheten? Inga Ollars säger att hon inte har så mycket till övers för att nia på svenska. Om det inte handlar om undertexter.
– Som undertextare är jag plågsamt medveten om hur lite utrymme vi har till vårt förfogande. Ni är ett underbart kort ord. Det tar nästan ingen plats alls på en rad. Det tar till och med mindre plats än du.

Felicia Green är frilans­journalist och ­översättare.

Läs mer: Kommer ni igen?