Så kan språket förändra oss

Jag blir mer artig och kommunikativ på engelska i jämförelse med på svenska. På engelska är jag mer öppen för att prata med andra människor och är mer nyfiken på dem.

Det menar Anders Hult från Täby utanför Stockholm. Han har jobbat flera år i Kanada och i USA, och märker en tydlig skillnad mellan hur han känner sig när han talar engelska och när han talar svenska. Han menar att artigheten kommer naturligare i engelskan. Det handlar inte bara om att man använder sig mer av titlar och är mer formell i till exempel mejlkonversationer, utan också om skillnader i hur man närmar sig främlingar.

– Om någon råkar kliva på ens fot i Stockholm så får man på sin höjd ett ”oj”, men om samma sak händer på Manhattan, New York, så skulle personen stanna upp och säga ”I’m so sorry” och försäkra sig om att det gick bra.

– Det är lite generaliserat förstås, men det är lättare att småprata på engelska, att starta en intressant konversation med en främling. Det är som att jag tar på mig den kulturella rollen när jag pratar engelska. Så är det faktiskt även när jag pratar engelska med någon här i Sverige – jag känner att det är annorlunda mot att tala svenska.

Det här är något som många flerspråkiga upplever. De tycker att personligheten förändras när de växlar språk; det kan handla om alla möjliga förändringar i beteende, attityder och humör.

Vissa kanske gestikulerar mer när de växlar från svenska till italienska, känner sig mer utåtriktade på engelska, är gladare på spanska eller mer passionerade när de pratar polska eller swahili. Eller så tillhör de den grupp av flerspråkiga som känner sig precis likadana oavsett språk.

De senaste årtiondena har det forskats en hel del om fenomenet med förändrad personlighet vid språkskifte. En av de mest uppmärksammade studierna gjordes av den ukrainsk-amerikanska lingvisten Aneta Pavlenko 2006. I en enkätundersökning lät hon drygt 1 000 flerspråkiga runtom i världen svara på frågor om sina upplevelser relaterade till språk och personlighet.

Majoriteten av deltagarna – 65 procent – svarade att de ibland känner sig som en annan person när de växlar mellan olika språk.

En annan studie genomfördes 2019 av lingvisterna Marko Mijatovic och Agnieszka Ewa Tytus vid Universität Mannheim i Tyskland. De ställde en liknande fråga till tvåspråkiga personer med tyska som förstaspråk och engelska som andraspråk.

Resultatet blev visserligen att bara en tredjedel av deltagarna upplevde att deras personlighet ändrades, men frågan var också formulerad något snävare – ordet ”ibland” från Aneta Pavlenkos studie hade strukits för att minska risken för lättvindigt bekräftande svar.

I den tyska studien berättar deltagarna både om på vilka sätt de upplever sig förändras och vilka de tänkbara orsakerna kan vara. Vissa beskriver hur de tar till orda mer sällan på engelska på grund av bristande språkkunskaper, vilket gör att de känner sig eller upplevs som mer blyga eller reserverade i jämförelse med när de talar tyska.

Om man saknar tillräcklig vokabulär och språkligt flyt uppstår lätt en rädsla för att bli dömd för sina språkliga misstag. Den här sortens språknervositet har även i andra studier visat sig vara en orsak till upplevda personlighetsförändringar – främst att man känner sig mer osäker och blir mindre pratglad på sitt andraspråk.

Andra deltagare uttryckte tvärtom att de kände sig mer självsäkra, roliga eller glada på engelska än på tyska. Några menade att denna skillnad i personlighet berodde på att de kunde använda sitt andraspråk för att bryta sig loss från den identitet som de etablerat med sitt förstaspråk. Genom att använda engelska upplevde de att deras möjligheter blev större att skapa en ny personlighet, och till exempel vara mer utåtriktade än de annars brukade vara på tyska. Att prata på ett andra språk verkar på så sätt kunna fungera som ett medel för att återuppfinna sig själv.

Elisabeth Magnusson Rune från Lidingö utanför Stockholm märker också skillnader beroende på vilket språk hon talar. Hon har växt upp i Argentina och känner väl igen sig i idén om att olika språk förmedlar olika kultur, vilket i sin tur påverkar personligheten.

– På spanska gestikulerar jag mer, pratar högre och är mer verbal och frispråkig. Jag skiljer på sak och person och kan därför vara mer kritisk eller ifrågasättande – jag vågar yttra mina åsikter på ett rakt och öppet sätt utan att någon tar illa upp.

På svenska tycker Elisabeth Magnusson att hon är mer lågmäld, håller med vad andra tycker, är mer diplomatisk och lindar in sina ord för att inte väcka anstöt. Däremot tycker hon inte att det är enbart språket i sig som spelar roll för den upplevda personlighetsförändringen.

– Jag har vissa introverta drag; jag får energi av att vara för mig själv. Men jag känner mig mer extrovert när jag pratar spanska. Samma sak händer när jag umgås med svenskar som har liknande erfarenheter som jag, som kanske också har växt upp utomlands eller har många internationella erfarenheter. Så det handlar mycket om umgänge och situation.

Marie-France Champoux-Larsson, docent i psykologi vid Mittuniversitet, forskar bland annat om hur språk, känslor och det sociala sammanhanget hänger ihop hos flerspråkiga personer. Hon berättar att det finns studier som har undersökt kopplingen mellan personlighet och språk genom att ge personlighetstest till flerspråkiga – först på ett av deras språk, sedan på ett annat som de behärskar, följt av en jämförelse av resultaten.

– Det har visat sig att vissa tvåspråkiga skattar sin personlighet annorlunda beroende på vilket språk de gör personlighetstestet på. Man har sett detta hos tvåspråkiga i Hongkong, som talar engelska och kantonesiska, hos tvåspråkiga i Italien, som talar italienska och friuliska, spansk-engelska tvåspråkiga i Mexiko och USA, och tysk-spanska tvåspråkiga i Tyskland.

Att de här upplevda skillnaderna uppstår antar man har att göra med att varje språk aktiverar kulturella normer och attityder kopplade till respektive språk. Det finns alltså ingenting som tyder på att det skulle vara språket i sig som avgör att till exempel en spansk-engelsk tvåspråkig skattar sig som olika utåtriktad, noggrann, öppen eller vänlig beroende på om testet är skrivet på spanska eller engelska.

– Däremot finns det fortfarande inte så mycket forskning om ämnet och det är därmed oklart för vilken typ av tvåspråkiga detta gäller samt vilka mekanismerna bakom den här eventuella effekten är, säger Marie-
France Champoux-Larsson.

Elisabeth Magnusson Rune menar att hennes tendens att anpassa hur hon är beroende på språk kanske hör till hennes tendens att rätta sig efter omgivningen generellt.

– Jag märker att jag anpassar mig till den jag pratar med och till sammanhanget och situationen. Hur jag är beror både på min samtalspartner, om han eller hon till exempel är tystlåten eller pratsam, på miljön, landet, stämningen – och förstås på språket.

Detta är också något som framkommer i den tyska studien. Forskarna hittade ett signifikant samband mellan att uppleva personlighetsförändringar vid språkväxling och att vara tillmötesgående och medkännande som person. Att i sociala sammanhang kunna och vilja känna av stämningen, vara lyhörd och spegla samtalspartnerns sätt att vara och prata, kan alltså vara en faktor som förutspår upplevelsen av att förändras när man växlar språk. Om man inte värderar eller är lomhörd för det sociala samspelet, plockar man kanske heller inte upp de kulturella signaler som ett språk bär med sig, och som får en att anpassa sitt beteende.

François Grosjean, professor emeritus vid universitetet i Neuchâtel i Schweiz, är ett av de stora forskarnamnen inom tvåspråkighet, kognition och kultur. Han har publicerat ett flertal artiklar om vad det egentligen är som gör att vissa personer upplever sin personlighet förändras när de växlar språk. På sistone har han landat i en tämligen enkel förklaring som överensstämmer med både Elisabeth Magnusson Runes och Mannheimforskarnas teorier:

– Det som verkar vara en personlighetsförändring är helt enkelt ett skifte i attityder och beteenden som motsvarar ett skifte i situation eller sammanhang, oberoende av språk. Tvåspråkiga personer använder sina olika språk för olika syften, i olika delar av livet, med olika människor, säger François Grosjean.

En flerspråkig person kan till exempel prata engelska med sina kolleger, svenska med vänner och spanska med sin familj. Eftersom varje språk är förknippat med olika människor och sammanhang är det inte så konstigt att den personen känner sig annorlunda när den växlar språk. Varje situation för med sig olika förväntningar och krav på hur man ska bete sig. De upplevda personlighetsförändringarna är, enligt François Grosjean, därför förmodligen det man gör för att passa in.

Thomas Wedérus är frilansjournalist.