Artiklar

”Persiskan är långt ifrån lagom”

Publicerad 2018-09-18

För Pari Isazadeh, som kom till Sverige 1985, har resan in i det svenska språket handlat om att lära sig den djupare innebörden av ordet lagom.

– De kulturer som jag tidigare har mött är inte lagom på något sätt, säger hon. Iranier är mer känslosamma och uttrycker sig starkare än svenskar.

På persiska kan hon bedyra sin kärlek till någon genom att säga قربونت برم ”ghorbunet beram”, ’jag dör för dig’, eller جیگرم ”jigaram”, ’du är min lever’ – man behöver ju levern för att överleva.

– På svenska märker jag att jag är mer återhållsam och mindre uttrycksfull, men det tar jag igen när jag skriver poesi.

I svenskan saknar Pari Isazadeh också تعارف ”taarof”, den iranska artigheten. För att visa att hon ser och uppskattar någon kan hon till exempel säga
دستت درد نکنه ”dastet dart nakoneh”, ’må dina händer inte göra ont’.

– Jag har inte hittat något uttryck på svenska som ens är i närheten. Så jag säger det på persiska till mina svenska kolleger och medmusiker.

När Pari Isazadeh skriver sångtexter och dikter väljer hon därför oftast persiskan för att förmedla starka känslor, och svenskan för sakinnehållet. Men om ensamhet kan hon bara skriva på svenska.

– Iran är ett kollektivistiskt samhälle. Där är du aldrig ensam. Uttrycket slippa trängas finns inte på persiska.

Dialekter

I Iran och delar av Irak talas västpersiska. Dari är modersmål för hälften av alla afghaner och förhåller sig till västpersiskan ungefär som finlandssvenska till rikssvenska. Tadzjikiska, som talas i Tadzjikistan och Uzbekistan, skrivs med kyrilliska bokstäver.

Historia

Fornpersiskan är ett av de äldsta indoeuropeiska skriftspråken. Efter arabernas erövring av Iran på 600-talet uppstod nypersiskan, som influerades mycket av arabiskan. Språket vann stor litterär prestige, och var gemensamt språk, lingua franca, i Syd- och Centralasien fram till 1800-talet. Under de senaste tusen åren har persiskan förändrats förvånansvärt lite.

Grammatik

Grammatiskt genus, bestämd artikel och kasusböjning saknas i persiskan. Däremot finns attributmarkören e, som betyder ’av’, och objektsmarkören râ. Meningen som uttalas ”pedar e pir e to râ didam”, ’jag såg din gamle far’, betyder till exempel ordagrant ’far av gammal av du [objektsmarkör] jag såg’.

Alfabet

Persiskan använder det arabiska alfabetet med tillägg av bokstäverna پ, som uttalas ”p”, چ, som uttalas ”tje” (som i italienskans ciao), ژ, som uttalas ”dje” (som i engelskans journal), och گ, som uttalas ”g”. Avsaknaden av p-ljud i arabiskan är orsaken till att språket bytte namn från پارسی ”pârsi”, till فارسی, ”fârsi” på persiska.