Orden som avslöjar författaren

Stilometri, statistisk analys av stilen och andra egenskaper hos ­texter, har väckt en hel del intresse på senare tid. Metoden kan användas för att identifiera författaren bakom texter som figurerat i brottsliga sammanhang och för att undersöka fall av misstänkt spökskriveri.
Det var till exempel med hjälp av stilometri som polisen kunde identifiera mannen bakom drogsajten Flugsvamp 2.0 (se Språktidningen 3/2023). Och det var med en stilometrisk analys som Kvartal ansåg sig kunna bevisa att några av Camilla Läckbergs romaner var spökskrivna – en slutsats som hon avfärdade men däremot medgav hon att redaktören Pascal Engman haft inflytande över språket.
Stilometriska metoder tillåter oss även att jämföra olika gruppers språkanvändning. I projektet Framgångens mönster har litteratursociologen Karl Berglund och jag, som datorlingvist, studerat bästsäljande svensk skönlitteratur från de senaste åren. I en delstudie har jag undersökt skillnaderna mellan kvinnliga och manliga författares texter. Urvalet av texter bygger på topplisteplaceringar 2015–20 för strömning av ljudböcker och försäljning av tryckta böcker.

Grunden för stilometriska undersökningar är mätningar av andelen av olika ord och grammatiska fenomen som finns i texter. På så sätt kan vi fånga övergripande egenskaper hos textmassor som en serie mått. Detta gör det möjligt att räkna ut hur ofta en slumpvis utvald kvinnlig författare överträffar en dito manlig vad gäller användningen av någon språklig komponent. Vår studie omfattar 104 kvinnliga och 84 manliga författare företrädda av 235 respektive 214 böcker. Detta motsvarar över 8 000 parvisa jämförelser av författare.
Många ord används förstås på ett jämställt sätt. Adverbet där är ett sådant exempel från våra data. Det är lika sanno­likt att en kvinnlig författare använder där mer än en manlig författare som vice versa. Det förvånar knappast någon, eftersom där är ett ganska neutralt ord.
Två vanliga ord som prepositionen från och den obestämda artikeln ett ter sig kanske också som språkligt allmängods, men manliga författare över­träffar kvinnliga ifråga om att använda dessa två ord i 74 procent respektive 72 procent av jämförelserna. En ännu starkare manlig slagsida har orden ­meter och hundra. De ord som på motsvarande sätt placerar sig i topp vad gäller kvinnliga författares texter är äta, glad, hem och bo. I omkring 75 procent av fallen använder kvinnor dessa ord mer än män. Detta är statistiskt sett mycket tydliga tendenser, även om de parvisa jämförelserna alltså avviker från det vanligaste förhållandet i en fjärdedel av fallen.

Resultat som dessa tyder på att män ägnar mer uppmärksamhet än kvinnor åt bestämda avstånd och kvantiteter, medan kvinnor oftare än män skriver om glädje, måltider och hemmatillvaro.
Tendenserna kan sammanfattas i ett antal tematiska mönster. Skönlitteratur från manliga författare har en övervikt av många kvantitativa och geometriska begrepp. Räkneorden en, ett, första, två, andra, tre, tredje och så vidare dyker konsekvent upp oftare i mäns texter, liksom begrepp relaterade till platser och avstånd, till exempel meter, höjd, platser, långt, mitten, linjen och närmast. Samma sak gäller många riktningsrelaterade begrepp, exempelvis riktad, vänster, höger, uppåt, väderstrecken samt prepositionerna från och till. Av mer konkreta begrepp som har övervikt i skönlitteratur författad av män är temat våld, särskilt med handeldvapen, och makt avspeglat i ord som skjuta, vapen, kontrollerade, skott och ledare.
Även de ord som tenderar att vara vanligare hos kvinnliga författare ­grupperar sig tydligt inom vissa teman, som känslolägen, måltider och bostäder. ­Allra tydligast är detta ifråga om positiva känslor, representerade av ord som glad, kär, lättad, förtjust och tacksam. Måltidstemat avspeglas i ord som äta, choklad, köket, mat och kaffe, medan hem, bo, hemma och antagligen även flytta ­tyder på ett fokus på människors bostäder.

Användningen av pronomen visar att romanfigurer av författarens eget kön ofta får större uppmärksamhet. Medianandelen av han i texter av manliga författare är 1,9 procent, vilket är samma som av hon hos kvinnliga författare. Ungefär vart femtionde ord i en genomsnittlig text är alltså han respektive hon.
Men andelen av motsatta könets pronomen är betydligt lägre, 1,1 procent (hon) respektive 1,5 procent (han). Särskilt påfallande är det för pronomenet hon, som används för att referera till återkommande kvinnliga romanfigurer. En kvinnlig författare har i 73 ­procent av fallen en högre andel hon i sina texter än en manlig. Kvinnor skriver alltså i allmänhet mer om kvinnor. Och ­kvinnor skriver dessutom mer om män än vad män skriver om kvinnor.
Om vi tittar på ordklasser och grammatiska relationer hittar vi också tydliga tendenser. Manliga författare överträffar kvinnliga författare i över 70 procent av fallen både vad gäller andelen artiklar och substantiv. Kvinnor har i stället mer av verb och pronomen i runt 65 procent av fallen. Artiklar och substantiv hör ihop syntaktiskt, och även andra grammatiska relationer som håller ihop nomi­nalfraser – fraser där ett substantiv eller substantivliknande ord fungerar som kärna, som ”den mest iögonfallande förändringen under de år som passerat” från Jan Guillous Slutet av historien som ingick i vårt material – är vanligare i mäns skrivande. Detta innebär att flerordiga nominalfraser som beskriver saker eller personer tar större plats i de manliga författarnas texter.
Den motsatta tendensen, som alltså är starkare hos kvinnliga författare, är att i högre grad använda enstaka ord, pronomen som han och hon, för att referera till i berättelsen införda saker och personer. Detta ger samtidigt större relativt utrymme till verben som är knutpunkterna i meningarna.
Ett annat grammatiskt förhållande är att manliga författare använder ­komparationsgraderna komparativ (mindre, närmare) och superlativ (minst, närmast) för en större andel av adjektiven och ­adverben än vad kvinnliga författare gör.

Sammantaget visar denna undersökning att det finns påtagliga skillnader mellan kvinnliga och manliga författares texter när det gäller den mest lästa svenska skönlitteraturen. Eftersom undersökningen avser litteratur som nått framgång på topplistorna, så kan skillnaderna hänga samman med att förlag och läsare premierar böcker utifrån könsstereotypiska förvänt­ningar på deras författare.
Gestaltningen av romaner i form av ljudböcker visar att förlagen, och antagligen även lyssnarna, anser att författarens kön är en viktig aspekt. Det finns nämligen en stark korrelation ­mellan författarens och uppläsarens kön. Om författaren är kvinna är uppläsaren också kvinna i 89 procent av fallen, och för manliga författare är motsvarande andel 78 procent.
Dessa skillnader överensstämmer både med stereotypiska föreställningar och med resultat av liknande undersökningar av andra språk och andra typer av språkanvändning. De är också i samklang med de skillnader i partipolitiska sympatier som man har sett i opinionsundersökningar, där en klar majoritet av männen i Sverige stödjer det nu­varande regeringsunderlaget, medan en majoritet av kvinnorna föredrar något oppositionsparti. Beröringspunkterna mellan de teman som är framträdande i manliga författares berättelser och Tidöpartiernas politiska prioriteringar är uppenbara. Jag tänker särskilt på polisiär kamp mot brottslighet med handeldvapen och på kvantitativa resonemang om ekonomi.
Sverige brukar anses vara ett av världens mest jämställda länder. Ändå odlas en kultur inom den moderna populär­litteraturen som bevarar eller leder till tydliga skillnader i språk och tematik mellan kvinnliga och manliga författare.

Mats Dahllöf är docent i datorlingvistik vid Uppsala universitet.