”Man hör språket överallt”
Bild: Staffan Eng
När modersmålsläraren Sevinj Nematova åker på semester till Turkiet med familjen kan hennes barn prata med lokalbefolkningen utan problem.
– Azerbajdzjanskan och turkiskan står varandra lika nära som svenskan och norskan. Svenskar blir ofta förvånade när de får veta det, säger hon.
Språkförståelsen underlättas av att många azerbajdzjansktalande gärna tittar på turkisk tv och starkt identifierar sig med den gemensamma turkiska kulturen. I Iran kallas azerbajdzjanska fortfarande för turkiska. Där skrivs språket med arabisk i stället för latinsk skrift, och har ett större inslag av persiska och arabiska lånord. Men Sevinj Nematova menar att skillnaderna mot standardspråket i Azerbajdzjan ändå är små.
– Min man kommer från ”Södra Azerbajdzjan” i Iran, men det är ingen som märker det. Ibland frågar folk om han kommer från Baku, liksom jag.
Däremot menar Sevinj Nematova att det är ett stort problem att det inte är möjligt att få skolundervisning på språket i de azerbajdzjansktalande områdena i Iran – trots att språket har fler talare där än i Azerbajdzjan.
I likhet med många andra azerbajdzjaner hoppas hon att azerbajdzjanskan ska få status av officiellt språk även i Iran. Själv tror hon att talarna är betydligt fler än de officiella siffrorna.
– Om man reser till Iran hör man språket talas överallt – inte bara i de azerbajdzjanska provinserna, utan även i Teheran och andra stora städer.
6 fakta om azerbajdzjanska
Namnet azerbajdzjanska infördes av Josef Stalin för att motverka turknationalistiska stämningar i landet.
Antal talare: Azerbajdzjanskan är efter turkiskan det största av de sydvästturkiska språken, där även turkmeniska och gagauziska ingår. Enligt databasen Ethnologue har 24 miljoner människor språket som förstaspråk, varav 11 miljoner i Iran, 9 miljoner i Azerbajdzjan och 2 miljoner i Irak. Uppgifterna om Iran är dock osäkra. I Sverige finns omkring 6 000 talare.
Historia: Azerbajdzjanskan utvecklades ur fornturkiskan på medeltiden och fungerade länge som ett lingua franca, ett gemensamt språk, i Kaukasus, östra Anatolien och Persien. När det område som motsvarar dagens Azerbajdzjan anslöts till Ryssland i början av 1800-talet klövs språkområdet i en rysk och en iransk del, som har påverkats av ryskan respektive persiskan.
Alfabet: Ursprungligen skrevs språket bara med arabisk skrift, men under 1900-talet bytte Azerbajdzjan till latinsk, kyrillisk och sedan latinsk skrift igen. Dagens alfabet innehåller bland annat bokstäverna ç (”tj”), ə (kort ”ä”), ı (liknar engelskans obetonade a) och ğ (ett svagt strupljud). Det vanliga g-ljudet betecknas med bokstaven q, medan bokstaven g uttalas ”gj”.
Grammatik: Azerbajdzjanskan är ett så kallat agglutinerande språk, där en mängd ändelser kan fogas till en ordstam. Ordet haralısınız, ’var kommer ni ifrån?’, består till exempel av hara, ’var’, lı, ’från’, och sınız, ’ni’ (artighetsform av andra person singular). Substantiven har sex kasus och vokalerna i ändelserna ändras beroende på om föregående vokal är hård eller mjuk – så kallad vokalharmoni.
Språkets namn: Namnet azerbajdzjanska infördes av Josef Stalin för att motverka turknationalistiska stämningar i Azerbajdzjan. Tidigare kallades språket för türk dili, ’turkiska’, och i Iran heter det ännu torki. Ibland används också azeri, men det är kontroversiellt eftersom det ursprungligen syftade på ett iranskt språk som är obesläktat med azerbajdzjanskan.
Liten ordlista:
- salam/sağ ol = ’hej’/’hej då’
- irəli = ’framåt’, samma ord som turkiskans ileri – azerbajdz-janskan tenderar att kasta om konsonanterna jämfört med andra turkiska språk
- pul = ’pengar’, av klassiska persiskans پول, ”pūl” – persiskans inflytande på språket har varit stort
- o = ’hen’ – pronomen motsvarande svenskans han och hon saknasşirin dil = ’det söta språket’, ’azerbajdzjanska’ – ordet dil förekommer i ett otal uttryck och kan betyda ’tunga’, ’språk’, ’tal’, ’hjärta’, ’stil’ och ’pianotangent’