Laleh målar med hela språkpaletten

– Jag har en ganska avslappnad relation till språk, eftersom jag inte haft någon livslång relation till något av dem. Förut var ryskan det språk som låg mig närmast, men orden har ramlat av mig. Min persiska sida är fortfarande ett mysterium. När jag sjunger på persiska dyker en ny klang upp i min röst som jag inte riktigt vet varifrån den kommer.

Blir det inte rörigt att hitta rätt bland alla språk?

– På ett sätt svävar jag omkring i en virvelvind av olika språk, där alla ord har olika färg. Svenskan är lila, ryskan är ljusblå, engelskan är grön, spanskan orange. Det enda man behöver minnas är att när man har tagit tag i ett ord med en viss färg, ska man fortsätta med ord i samma färg. Utöver det är ord bara ord, och när de väl fastnat i mig är de mina.

Hur målar du med svenska ord?

– Svenska texter är svåra att skriva, om de ska vara trovärdiga och sanna. Det är därför jag bara skrivit ett dussintal svenska låtar, och det har få ta sin lilla tid. Engelskan flyter på mer och är lättare att leka med. Till exempel har jag i låten Simon says på skivan Me and Simon hittat på ordet mon-did-and-done som betyder mindre roliga vardagssysslor. Men låtar bygger på mycket mer än text. Man får hela tiden avväga om melodin är rätt för texten och texten rätt för melodin. Alla språk har sin ton.

Ryskan och persiskan har du levt med, engelskan har du studerat. Vad blir skillnaden?

– Det är kul att veta hur ett språk är uppbyggt så man kan välja att bryta strukturen, eller göra nya kombinationer för att få fram en lekfullhet. Men ju mer jag lär mig desto petigare blir jag och på senare tid lägger jag mer tid på mina engelska texter. Jag älskar språk och ord, det är en av de främsta orsakerna till varför jag vill skriva låtar. Att sitta och pilla med en låttext är lite som att äta glass direkt ur paketet. Man tar en bit, ställer in paketet i frysen och låter det stå en tid. Bit för bit blir låten klar och plötsligt har man skrivit en låt.