”Jag är guiden för tv-tittarna”

I en hotellobby i Solna börjar Chris Härenstam prata ishockey, skador och ­kvällens match och dialekten förstärks snabbt. Efter bara någon minut tillsammans med Frölundas materialförvaltare pratar han ganska kraftig göteborgska.
Som barn hamnade Chris Härenstam i Rannebergen i Angered i nordöstra Göteborg efter att ha lämnat Finland tillsammans med sin mamma. Hemspråksundervisning blev det inte så någon finska kan han inte även om uttalet av finska namn och ord fortfarande sitter som en smäck. De flyttade sedan vidare när Chris var tio–elva år, till Norsesund i Alingsås kommun. Så den västsvenska kopplingen finns – men man måste lyssna noga om man alls ska höra den när han kommenterar sport i SVT.
– Jag försöker vara korrekt och neutral. Det får inte bli så att den som tittar funderar över min dialekt i stället för att lyssna på det jag säger.
Chris Härenstam, som utstrålar nyfikenhet, värme och energi, lägger till att han anstränger sig för att använda ett rikt och varierat språk. Inte minst är det för kundens skull, för tittaren. Han har till och med gått så långt att han har A4-sidor med synonymer till bra och dåligt. De där ­papperen åker fram under de stora ­mästerskapen, som under sommarens fotbolls-EM.
– När jag kommenterar match åtta i ordningen och ­säger att det där var ett fint avslut, ett vackert avslut eller ett bra avslut, då blir jag så trött på mig själv. Jag vill inte att tv-­tittaren ska tänka att jag använder det ordet för åttonde gången. Då kommer mejlen direkt.

Den unge Chris Härenstam drömde om att som vuxen göra det han gör nu, att kommentera sport i tv. Han har alltid varit fascinerad av att få berätta, av att vara den som förmedlar det som sker nere på planen eller på rinken.
– Jag har alltid älskat 3–3-­läget i en hockeymatch med 45 sekunder kvar. När det är på väg att bli en explosion, när det ska avgöras. Refererande är att ha ett vitt A4-papper framför sig och du inte har någon aning om vad som ska ske.

Om vi snabbspolar karriären så har han varit på SVT i mer än tjugo år efter några år på Eurosport. Sammanlagt har Chris Härenstam kommenterat 94 olika idrotter. Han menar att han har blivit bättre på att driva med sig själv och att han inte tar sig själv på lika stort allvar som när han var yngre. Och livet, det handlar om att må bra. ­Säger han fel, ja, då bjuder han på och kommenterar det: ”Ja, jag är inte klok som säger så här.”
– Expertkommentatorn kan gärna vara den som smashar in en kommentar, så att hen framstår som extra skicklig. Så var jag nog inte förr. Då ville jag jättegärna själv briljera. Nu är det mer av ett lagspel.
Han understryker att det trots allt bara är en tv-sändning, mer och mer ”bara” underhållning och att ingen kommer att minnas den sändning Chris Härenstam gjorde förra veckan. Inte om matchen var en del av serielunken.
Däremot de ­avgörande ­lägena i de stora mäster­skapen, den där tacklingen ­eller det där målet, ­kanske det stora misstaget, de stunderna glöms inte bort och ­förknippas inte sällan med den kommen­tator som varit på plats. Som Arne Hegerfors och hans ”Nu firar vi midsommar i Pontiac silverdome” under fotbolls-VM 1994, med mycket svenskt uttal av dome. Eller kanske Bengt Grives ”Vad är klockan?” när Ralf Edström precis gjort 1–0 mot Västtyskland i fotbolls-VM tjugo år tidigare.

Chris Härenstam tycker att han är bättre på allt numera. Tajmningen, språket, lugnet, tryggheten, självförtroendet. Allt det har vässats. Däremot kunde och visste han nog mer tidigare, hur mycket som helst om varje spelare. Nu vet han, nu känner han, att det inte är viktigt att visa hur mycket han kan för tv-publiken.
– Matchen styr referatet. Det är förbaskat viktigt. Tempot, digniteten, händelserna. Så jag måste lukta, smaka, känna på matchen och styra därifrån.

Nu kommer Bengt Grive in i texten igen, han besökte den ju nyss. Bengt Grive, en av sport-tv:s riktigt stora, funge­rade som Chris Härenstams mycket kräsna och mycket kritiska mentor under tiden på Eurosport och pratade mycket om just det där med att smaka, lukta och känna på det han var med om. Men då förstod han inte vad Bengt Grive menade.
– I början gick jag bara på ren lust och känsla. Jag hade ingen tajmning. Jag tror att det var i en paus under en match i EM 2000 som Bengt Grive ringde. Tord Grip var expertkommentator och enligt Grive hade han precis gjort den bästa expertkommentatorsinsatsen han någonsin hört. ”Och Chris, du pratar som vanligt för mycket.”

Vissa, som Dagens Nyheters tv-kritiker Johan Croneman, tycker fortfarande att Chris Härenstam pratar för mycket. Själv anser han att han är mycket mer sparsmakad i dag, att han kan vara tyst länge, i ett par minuter ibland, om bollen går i backlinjen mellan två mittbackar i en fotbollsmatch. Fram och tillbaka. Det behöver han inte referera, det ser alla och det är fullständigt ointressant.
– Men är en målchans på väg att uppstå, då kan jag börja prata. Helst ska jag säga något om en spelare som är spelbar, som kanske inte syns för tv-tittaren, eller bygga upp något slags dramaturgi genom att börja prata fortare, gå upp lite med rösten.

Då och då händer saker som är något annat än ”bara” idrott. Som när dansken Christian Eriksens hjärta stannade mitt under EM-­premiären 2021.
– Det gäller att i de stunderna vara diplomatisk, att inte bli irrationell som kommentator, att inte låta känslor styra. Jag ska bara konkret berätta vad som faktiskt sker. Jag är guiden för tv-tittarna.
Chris Härenstam menar att sportjournalister har ett ansvar att inte hetsa en tv-publik. Det handlar om hur kritik framförs när någon spelare eller domare har gjort ett misstag. Han menar att tv-tittaren får göra sin bedömning, att det inte är han som ska säga att det borde ha blivit ett rött kort efter en viss situation. I stället kan han uttrycka det på andra sätt: ”Vad blir det för färg på kortet?”
– Om jag säger att domaren är dålig då börjar många troll skriva direkt.

Han tror att kärva tider i världen – inte minst ekonomiskt – gör att folk hemma i tv-soffan blir mer känsliga. Då blir allt svart eller vitt och många får utlopp för sin frustration på idrotten och på utövarna.
– Då måste jag tänka mig för extra mycket, vilka ordval gör jag? Hur säger jag det? När säger jag det, under vilken del av matchen? Samtidigt måste jag kunna säga att Sverige inte är värda att vinna en match, att motståndarna är bättre.
För att sportjournalistiken ska kunna ta ytterligare steg är det viktigt att diskutera även ordval, menar Chris Härenstam.
– Ta ordet fantastiskt, det ­säger jag nästan aldrig. För det är ett ord som används så mycket. Jag vill inte vara som alla andra, jag vill gå min egen väg.

Martin Röshammar är frilansjournalist.