”I dag kan jag känna stolthet”
Sedan 2000 har meänkieli status som nationellt minoritetsspråk i Sverige.
Bild: Staffan Eng
Självhat och en känsla av skam över sin tornedalska identitet. Det var vad Niklas Martti, internationell programkoordinator på RFSL och styrelseledamot i Institutet för mänskliga rättigheter, kände under sin uppväxt i Tornedalen.
– Jag speglade mig i svenskheten och kunde inte se att mitt minoritetsspråk hade något värde. Min pappa, som liksom många andra tornedalingar förbjöds att tala sitt modersmål i skolan, har bara pratat svenska med mig.
Samtidigt fick Niklas Martti av människor från Finland höra att meänkieli endast var en ful och rumphuggen variant av finska.
Aversionen gick så långt att han som 23-åring bytte bort sitt tornedalska efternamn. Men när han läste mer om mänskliga rättigheter och kom i kontakt med andra minoriteter, började han se sitt arv i ett nytt perspektiv.
– Jag engagerade mig i Tornedalingarnas riksförbund, vilket har varit ett sätt för mig att återta min tornedalska identitet. I dag kan jag känna stolthet över den jag är och mitt språk, även om det är en pågående process.
Själv tror han att hans historia återspeglar en utveckling i samhället där allt fler har insett värdet av meänkieli och vill föra språket vidare till nästa generation. Men det finns mycket kvar att göra, menar han.
– Barn måste få en bättre tillgång till språket i skolan i tidig ålder. Dessutom behöver representanter för tornedalingar systematiskt inkluderas i politiska beslut som angår dem.
Staffan Eng är frilansjournalist.
Fakta om meänkieli
Antal talare:
Meänkieli talas av ungefär 60 000 personer inom folkgrupperna tornedalingar, lantalaiset och kväner. Språkets starkaste fästen är Gällivare, Haparanda, Pajala, Kiruna och Övertorneå kommuner. Meänkieli har en hög grad av begriplighet med finskan.
Historia:
Meänkieli härrör från de nordfinska dialekter som talades på den svenska sidan gränsen när Finland blev ryskt 1809. Meänkieli ingick inte i den senare standardiseringen av finskan och har därför behållit flera ålderdomliga drag. Samtidigt har det påverkats av svenskan. Meänkieli har framför allt använts som vardagsspråk, i traditionella näringar och i kyrkan.
Minoritetsspråk:
Som en reaktion mot den tidigare försvenskningspolitiken höjdes på 1980-talet röster för att meänkieli skulle erkännas som ett eget språk. Det ledde till att det år 2000 fick status som minoritetsspråk, med särskilda rättigheter inom bland annat undervisning, vård och omsorg. Sverige har dock fått kritik från Europarådet för bristen på utbildade lärare och tvåspråkig undervisning. I dag främjas språkets revitalisering av nybildade Språkcentrum meänkieli.
Uttal:
Ett utmärkande drag är de många h-ljuden, som ofta har kastats om. Den äldre finska böjningsformen talohon, ’in i huset’, har till exempel blivit talhoon på meänkieli, medan h:et har försvunnit i standardfinskans taloon. Liksom i svenskan följs konsonanter av ett svagt h-ljud, så kallad aspiration. Kapitaali, ’kapital’, uttalas alltså ”khaphithaali” – inte ”kapitaali” som i finskan.
Skriftspråk:
Meänkieli har framför allt varit ett talat språk, men sedan några decennier pågår en skriftlig standardiseringsprocess. 1985 kom den första romanen på meänkieli – Lyykeri av Bengt Pohjanen – och sju år senare den första ordboken. I dag finns ett relativt stort utbud av romaner, pjäser, tidningsartiklar, tv och radio. Det ges även kurser i meänkieli på universitetsnivå.
Liten ordlista:
hei!/hei hei! = ’hej!’/’hej då!’
meän kieli = ’vårt språk’
pyörtyä = ’gå vilse’, på standardfinska ’svimma’ – så kallade falska vänner är vanliga mellan finska och meänkieli
kruua = ’gruva’ – ett av många lånord från svenskan
ei se kannatte = ’det lönar sig inte’ – jantelagen lever kvar i språkområdet
pruuama ja freistaama! = ’vi måste försöka ändå!’ – men det finns också en stor portion jävlaranamma
