”Fel följer med till andra översättningar”
Indirekta översättningar har förekommit i alla tider. Anja Allwood har undersökt översättningar av romaner som inte utgår från originalspråket.
Bild: Karin Wenzelberg
När Han Kang fick 2024 års Nobelpris i litteratur hamnade översättningen i centrum. Den svenska utgåvan av Vegetarianen var nämligen inte översatt från koreanska. I stället var den en översättning av den engelska utgåvan.
– Det medför en risk att det blir mer anpassat efter vad man tror att en internationell publik behöver. Den engelska översättaren tyckte att det var lite tråkigt språk så hon la in lite färgstarka adjektiv för att piffa upp språket. Men det var ju inte den stilen som fanns i boken i övrigt, säger Anja Allwood, doktor i nordiska språk vid Göteborgs universitet.
I sin avhandling konstaterar hon att 1,3 procent av alla romaner som översattes till svenska mellan 2000 och 2015 var indirekta översättningar. I stället för att utgå från originalspråket utgick alltså den svenska utgåvan från en annan översättning. Men metoden är allt annat än ny.
– Hela den västerländska civilisationen vilar på indirekta översättningar – inte minst av Bibeln. Men det var vanligare förr när det var svårare att få tag i originalet och färre personer hade en hög nivå av tvåspråkighet.
Vissa indirekta översättningar görs från mindre språk där det kan vara svårt att hitta lämpliga översättare. Men även europeiska språk som italienska, tyska och nederländska har översatts på samma sätt.
– Ibland beror det på att översättningsrättigheterna köpts av ett engelskt förlag som kräver att alla vidareöversättningar ska göras från deras utgåva som har redigerats ganska mycket. I andra fall är det böcker som förläggarna brinner lite extra för men där det saknas översättare och då tar man till den här metoden som sista utväg. En fara är förstås att eventuella fel som en tidigare översättare gör följer med till andra översättningar.
När Han Kang fick 2024 års Nobelpris i litteratur hamnade översättningen i centrum. Den svenska utgåvan av Vegetarianen var nämligen inte översatt från koreanska. I stället var den en översättning av den engelska utgåvan.
– Det medför en risk att det blir mer anpassat efter vad man tror att en internationell publik behöver. Den engelska översättaren tyckte att det var lite tråkigt språk så hon la in lite färgstarka adjektiv för att piffa upp språket. Men det var ju inte den stilen som fanns i boken i övrigt, säger Anja Allwood, doktor i nordiska språk vid Göteborgs universitet.
I sin avhandling konstaterar hon att 1,3 procent av alla romaner som översattes till svenska mellan 2000 och 2015 var indirekta översättningar. I stället för att utgå från originalspråket utgick alltså den svenska utgåvan från en annan översättning. Men metoden är allt annat än ny.
– Hela den västerländska civilisationen vilar på indirekta översättningar – inte minst av Bibeln. Men det var vanligare förr när det var svårare att få tag i originalet och färre personer hade en hög nivå av tvåspråkighet.
Vissa indirekta översättningar görs från mindre språk där det kan vara svårt att hitta lämpliga översättare. Men även europeiska språk som italienska, tyska och nederländska har översatts på samma sätt.
– Ibland beror det på att översättningsrättigheterna köpts av ett engelskt förlag som kräver att alla vidareöversättningar ska göras från deras utgåva som har redigerats ganska mycket. I andra fall är det böcker som förläggarna brinner lite extra för men där det saknas översättare och då tar man till den här metoden som sista utväg. En fara är förstås att eventuella fel som en tidigare översättare gör följer med till andra översättningar.
