Dödsannonsen blir mer personlig

”Jag har dött”, utropade en man från Norrtälje förra året i en dödsannons han själv komponerat. Åtta år tidigare förklarade en annan man lakoniskt: ”Jag är död. Tranås den 6 april 2014.” Inspirationen hade han funnit i en liknande annons, enligt de efterlevande. Minst tre personer har alltså deklarerat sitt eget frånfälle i dödsannonser.

Redan 2009 hälsade en kvinna i Blekinge de sörjande med texten ”Puss på Er alla”, under en stor röd mun.

De dödas egna ord är ingen stor trend, utan mer uttryck för enstaka individers egensinne och (galg-)humor. Men de är definitivt praktexempel på att våra dödsannonser blir alltmer personliga. Det framgår inte minst av de symboler som i allt snabbare fart ersätter korset.

Floran växer så det knakar, vilket delvis beror på att budskapen uttrycks grafiskt snarare än i textform. I stället för kommerserådet, änkeprostinnan och andra titlar, som var vanliga förr, visas bilder på den avlidnas yrke eller intresse – en kockmössa, en veteranbil eller ett garnnystan med två stickor.

Sveriges begravningsbyråers förbund har över 40 000 symboler i sin databas. Många är snarlika. Husdjur har de allra senaste åren seglat upp som den vanligaste kategorin; katter och hundar finns i drygt var femte annons. Olika typer av kors utgör en femtedel, blommor och andra växter är nästan lika vanliga, enligt förbundets siffror.

– Resterande 40 procent är en brokig samling med allt från en domares visselpipa till en flisbil med kors. Utvecklingen har gått enormt fort! säger förbundsordförande Ulf Lernéus.

Utformningen av texterna är mer konservativ och mallad, men även där luckras traditionerna upp sakta men säkert.

I kontrast till symboler som barnteckningar och fotbollar kan texterna fortfarande te sig lite stela, även om ordvalet i dag ofta är ledigare än förr. Den avlidnas sista vilja uttrycks ibland i lättsammare former: ”Puttes önskan var att efter själva akten går ni och tar en öl och har trevligt, pratar minnen och höjer en skål för honom.”

Trenden är väldigt tydlig, enligt Catrin Norrby, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, och Lena Rogström, docent i svenska vid Göteborgs universitet, som har ett gemensamt forskningsprojekt om dödsannonsernas utveckling.

– Det finns ingen som håller tillbaka, och det gäller inte bara symboler. Även språket blir allt mindre högstämt. Men det är stor skillnad mellan olika delar av annonserna. Till exempel bevaras ett äldre språkbruk i texten längst ner om ceremonin och minnesstunder. Där används ofta passivformer, som ”Avsked tages i kyrkan” eller ”Efter akten inbjudes till kaffe”, säger Catrin Norrby.

Även annonsernas inledning med ”Vår pappa” eller ”Vår älskade mamma, farmor och gammelmormor” håller fortfarande mestadels en stram ton. En annons om en inbiten Hammarbysupporter inleddes dock med läktarropet ”Andra sidan är ni klara?”. Klubbens logga är också vanlig som symbol bland dödsannonserna i Dagens Nyheter. Även AIK:s och Djurgårdens loggor förekommer ofta.

Efter namn och dödsdatum kommer så listan på de närmast sörjande, först änkan eller änklingen, sedan i åldersordning barnens namn skrivna med versaler, och deras barn efter vart och ett med enbart inledande versal, följt av ”Släkt och vänner”. När de flesta levde i en kärnfamilj var ordningen standardiserad, men med dagens skiftande familjekonstellationer kan det bli långa diskussioner.

– Det vanligaste är att pappa skaffat sig en ny sambo. Då blir det alltid diskussion om hon eller barnens mamma ska stå först. Och i vilken ordning ska de biologiska barnen och särkullbarnen stå? Och så ska alla enas om en symbol. Det tar betydligt längre tid än förr att utforma en annons, säger Ulf Lernéus.

Efter de sörjande kommer ofta en vers. Förr var det nästan uteslutande bibelord, en psalmrad eller religiösa uttryck – som att den avlidna tagits upp till Gud eller mött Frälsaren. Men sedan ganska länge väljs numera några rader ur en dikt. Vanliga poeter är Bo Setterlind, Pär Lagerkvist och Harry Martinson.

Catrin Norrby och Lena Rogström forskar nu om dödsannonsernas poesi. Det blir allt vanligare med egna dikter men det finns också populära texter utan känd upphovsperson:

I minnet Du lever
Du finns alltid kvar
I minnet vi ser Dig
Precis som Du var.

De efterlevande tar alltmer kontroll över annonserna, som länge utformats framför allt av begravningsbyråer utifrån regler som tidningar satt för innehållet. I dag har ungefär var tionde annons en symbol som de närmast sörjande valt.

– Vi får in ett par nya symboler varje dag, och många av dem har människor ritat själva. Det kan till exempel vara en teckning som ett barnbarn gjort, säger Ulf Lernéus.

Få går lika långt som Ragnar Hedenius i Upplands Väsby, som skildrats i dokumentärfilmen Morfar planerar sin död. Han bestämde på förhand allt från dödsannonsens text och bild till musiken på den borgerliga begravningen. Han spelade till och med in egna talade partier som spelades upp mellan låtar som Väsbybandet Europes världshit The final countdown.

Till dödsannonsen ritade han illustrationen – med korslagda golfklubbor, en kortlek för bridge och loggan för ortens bordtennisklubb som han formgav när han grundade klubben.

Något som är tabu är ordet död. Den avlidna har gått bort eller lämnat oss i sorg och saknad. Det är sällan som något annat föreslås. De röda linjerna handlar mer om symbolerna, som inte får väcka anstöt, förklarar Stein Björnebo som sköter dödsannonserna i Dagens Nyheter.

– Sexuella anspelningar och vapen godkänner vi inte. Symboler med alkohol och tobak bedöms från fall till fall. Och företagsloggor, även om det är en firma som någon grundat eller jobbat på i 50 år. De politiska partiernas blommor är däremot okej, säger han.

Men den röda linjen flyttas i sakta mak, till exempel har tidningen godkänt ”enstaka cigarrer” och champagneglas. Åtminstone en annons bar bilden av en man som dricker ett glas vitt vin.

Trenden att göra egna annonser förstärks av att det nu finns en uppsjö av tjänster på nätet där man själv kan sätta ihop en annons. De utnyttjas dock förhållandevis lite än så länge. Bara var tionde annons formuleras med efterlevandes egna ord. I Finland är det mycket vanligare, enligt Catrin Norrbys och Lena Rogströms forskning.

– Symbolbruket där är mer konservativt, medan informationen är mer stereotyp i Sverige. I finlandssvenska annonser formulerar man sig friare, utan färdiga mallar. Till exempel kan man skriva ”Vi träffas där och där, och säger hejdå till Janne”, säger Lena Rogström.

Medan svenska tidningar har en familjeredaktör som granskar texterna har många finländska tidningar automatiserat processen med en ”annonskiosk” där man skriver in texten själv. Det innebär att den kan hamna i tidningen med korrekturfel och allt.

På nätet blir dödsannonsen alltmer en del av ett större sammanhang. Där kan den läggas upp på minnessidor med bilder, hälsningar från släkt och vänner, en sång och tända ljus. Den tryckta annonsen har inte samma betydelse nu som tidigare när den var den enda kommunikationen.

Den allmänna medieutvecklingen gör det troligt att digitala annonser kommer att ta över på längre sikt. Ett stort plus är att den som vill komponera egna verser kan slippa ta till de värsta nödrimmen och flosklerna, som när somnat rimmas på domnat.

– Kanske nästa steg är en rim-bot, resonerar Catrin Norrby och Lena Rogström.

Eller varför inte ledsna emojier?

– De är nog inte långt borta, gissar Ulf Lernéus.

Mats Karlsson är vetenskapsjournalist.