Det är ett väldigt LUSTFYLLT lärande

Intervjun: Andreas Nuottaniemi forskar om flerspråkighet.

Text:

Bild: Erik Abel

Nyanlända elever som kommer från utlandet till mindre orter i Sverige upplever att de sitter fast på orten dit de kommer. För många av dem är klassrummet den enda platsen där de kan utveckla sina kunskaper i svenska.

– Rent teoretiskt borde det vara lättare att lära känna alla i samhället på en liten ort. Men det verkar tyvärr sällan vara så i praktiken. I alla fall enligt eleverna i min undersökning, säger Andreas Nuottaniemi, som är universitetsadjunkt vid Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet.

I sin avhandling Flerspråkighetens gränser – språkdidaktik på (o)jämlik grund i migrationernas tid undersöker han hur de nyanlända eleverna tillägnar sig språk på språkintroduktionsprogrammet i ett norrländskt samhälle.

Han beskriver också hur nedslagna en del av dem blir för att det är svårt att lära sig svenska utan att kunna praktisera språket på annat håll än i klassrummet.

Men vid sidan av svenskan lär de sig också språk av varandra, exempelvis de elever som intresserar sig för Bollywoodfilm – och lär sig hindi tillsammans.

– Det är ett väldigt lustfyllt lärande de ägnar sig åt.

Många lärare i svenska som andraspråk har en positiv syn på flerspråkighet och ser det som en resurs. Men samtidigt står dessa lärare inför ett dilemma.

– I praktiken finns inte något annat sätt att belöna eleverna för deras flerspråkiga repertoar än via ett betyg i svenska. Om eleven då inte presterar väl i svenska kan det bli ett lågt betyg även om elevens kunskaper i andra språk är goda.