Bild: 
Martin Stenmark

Gutår!

Låt Bellman bli din biljett till 1700-talet

 
av: Catharina Grünbaum

Det finns ej tid, som dessa toner söver, det finns ej land, som deras like har.

Nej, tiden har inte lyckats söva Carl Michael Bellmans visdiktning, där träffade Esaias Tegnér rätt i sin Akademiesång från 1836. Minsta barn kan i dag sjunga Gubben Noak, pastoralerna Fjäriln vingad och Vila vid denna källa hör till allsångsrepertoaren och unga trubadurer med svärta i stämman wailar Märk hur vår skugga och Glimmande nymf. I höstas gav Stockholms stadsteater en soppföreställning där Bellmans personager knutits till Plattan utanför, och där en ung punk- och knarkbrud fick bryta ut i abstinensepisteln Ack du min moder

Men vet man vad man sjunger? Hur levande Bellmans värld i Fredmans epistlar och Fredmans sånger än tycks oss, tillhör den dock 1700-talet. Vilka är birfilarna och brohuggarna, hur ser Ulla Winblads nankingströja ut, och nopkinskjolar, falbolaner, ducriner, schäferhattar och klippingshandskar, vad är pimpinellan i det röda vinet och vad gör fjärilen när den syns sig sitt gröna skjul tillaga och i blomman sin paulun? Och alla dessa mytologiska väsen – Jofur, Phoebos, Zefiren, tritoner … Vad menas med att ”Clotho ren ur syrtuten avklippt en knapp vid Charons bud” i den sista episteln (nr 82)?

Allt sådant – och oändligt mycket mer därtill – kan var och en kostnadsfritt få reda på nu när hela Carl Michael Bellmans tryckta verk, just till 275-årsminnet av skaldens födelse, lagts ut på nätet, med ordförklaringar och kommentarer. Inte bara Fredmans epistlar och Fredmans sånger, utan även Bellmans rika produktion av tillfällesvers till enskilda personer, hyllningar till konungahuset, ordensdiktning och dramatiska verk finns nu tillgängligt på www.samladeverk.bellman.org.

Det rör sig om en faksimilutgåva av hela den så kallade Standardupplagan i 20 band, utgiven av Bellmanssällskapet (med början 1921), och därtill de nyare upplagorna av epistlarna (1990) och sångerna (1992), med ordförklaringar och med litteraturvetenskapliga kommentarer av vår främste Bellmanskännare Gunnar Hillbom och med musikdito av musikforskaren James Massengale, outtröttlig i sin jakt på förlagor till Bellmans melodier. Alldeles lottlös har man förstås hittills inte varit när det gäller ordförklaringarna till Fredmans epistlar. Själv har jag levt med Bellmansforskaren och professorn i nordiska språk Lars Huldéns kommenterade utgåva från 1965, kompletterad med Magdalena Hellquists oumbärliga Ordbok till Fredmans epistlar.

Men Standardupplagan öppnar Bellmans hela värld med upplysningar om personer, platser, krogar, mat, mode, musik, seder, bruk och sällskapsliv – och naturligtvis Bellmans egen levnad.

i frågan om kulturarvet och dess berättigande och vad som där borde ingå smiter Carl Michael Bellman förbi – eller passerar ovanför kält och gnat (för att använda hans egna ord). Hans visdiktning är lätt att ta till sig, språket är otvunget och ligger talet nära. Huvudpersonen Fredman har karakteriserats som en konferencier, berättande, frågande, utpekande, kommenterande: ”Sant va dä, ingen dricker”, ”Tjänare Mollberg, hur är det fatt?”, ”Rak i livet, Ulla!”, ”Han där med långa böxerna står, han fick bra stryk i går”. Trots tidsavståndet når denna 1700-talssvenska oss mycket mer direkt än mången senare diktning.

Den allmänna bild vi har av livet i 1700-talets Stockholm bygger också i mycket på Bellmans skildringar, som når oss utan studier, genom att bara sjungas. Och här föreligger en underbar symbios mellan ord och musik. ”Det finns ej tid som dessa toner söver” – dessa toner som Bellman hämtade från sin samtids operaarior, marscher, visor och danser. Melodierna skulle å andra sidan vara glömda i dag om det inte vore för texterna om vin och glädje, om död och nöd och vemod, om kärlek och natur. ”Aldrig ännu voro skaldekonst och tonkonst mera systerligt förente”, skrev Kellgren i sitt företal till epistelutgåvan 1790. Det gäller än.

Så var så goda! Dyk ner i Carl Michael Bellmans värld, gör den ännu mer begriplig, åskådlig och färgrik för ögat. Och tacka Bellmanssällskapet, som verkar för kännedomen om Bellmans diktning och stöder Bellmansforskningen och som nu kommit denna tillgänglighet åstad. Gutår båd natt och dag!

Catharina Grünbaum är språkvårdare och skribent.

Publicerad i nummer: 
3/2015