Bild: 
Keystone / Getty Images
Hjälpande hand. Den som artigt vill sträcka ut en hjälpande hand till en främling bör använda Sie.

En vänlig distans

I tyskan lever du och Sie sida vid sida utan någon du-reform i sikte. För många är Sie ett sätt att visa en vänlig distans till samtalspartnern.

Föreställ dig följande situation på din arbetsplats. Du står vid kaffeautomaten och frågar kollegan Eva: ”Har du fått mitt mejl om firmafesten?”. Eva svarar dig förvånat: ”Det har jag missat. Kan du skicka det igen?”. En annan kollega, Jonas, blandar sig i samtalet och säger till dig: ”Det låter intressant. Kan ni skicka det till mig också?”. Självklart tycker du att även Jonas ska få vara med och planera firmafesten och svarar honom: ”Ja, jag skickar det till er genast”.

Ett sådant samtal, där den ene tilltalas med du och den andre med ni, är svårt att föreställa sig i Sverige. I tyskan är det däremot fullt möjligt. I Tyskland blev det aldrig någon du-reform likt den i Sverige, där vi gick ifrån systemet med titlar och införde du som allmänt tilltal. Men en viss förändring skedde även i det tyska språket.

– Som en del av studentrörelsen på 1960-talet kom idén om att avskaffa Sie. Alla skulle säga du till varandra och med det skulle samhällsproblemen vara lösta. Men det slog aldrig riktigt igenom, säger lingvisten Leo Kretzenbacher. Han forskar om tilltal på olika språk, för tillfället vid universitetet i Melbourne, Australien.

På universiteten började studenterna säga du till varandra och bland ungdomar är tilltalet i dag en självklarhet. Men i samhället i stort behölls uppdelningen mellan du och Sie, och sedan 1980-talet har till och med användningen av du minskat.

– Jag antar att det har att göra med att en ny generation växte upp som inte hade deltagit i den semantiska kampen under studentrevolutionen. Den var mer pragmatisk och föredrog valet mellan du och Sie, säger Leo Kretzenbacher och beskriver Sie som en ”angenäm möjlighet att hålla en vänlig distans till andra”.

I en historisk jämförelse är valet mellan två tilltal ändå en rejäl förenkling. På medeltiden fanns det en uppsjö av artighetsformer inom det tyskspråkiga området. Olika klasser inom adeln tilltalades på skilda sätt, där den ena formen stod över den andra. Euer Hochwohlgeboren var till exempel rätt tilltal för en friherre eller baron. Lägre adel fick dock nöja sig med Euer Wohlgeboren. På samma sätt hade vi i svenskan högvälboren för grevar och välboren för adliga utan titel.

Ännu på 1800-talet levde många tilltal sida vid sida, och det var först på 1900-talet som uppdelningen i du och Sie verkligen slog igenom i det tyska språket. Men det gäller endast i den officiella tyskan, hochdeutsch. De regionala skillnaderna har inte suddats ut helt. Till exempel används titlar mer i Österrike, men där hörs också oftare du mellan kolleger på arbetsplatser.

I München hittas det lokala Münchner Du, där du används med efternamn, som i Du, Frau Müller. I Hamburg i norr finns det motsatta i Hamburger Sie, det vill säga förnamn och Sie. På vissa håll lever också äldre former kvar. På landsbygden i sydvästra Tyskland, i Schwaben och Baden, används ännu Ihr i stället för Sie. Det förekommer även i Schweiz. Men generellt är det du och Sie som dominerar.

Åren efter Berlinmurens fall visade sig också skillnader i språkbruk som hade uppstått ur kalla krigets uppdelning i Öst- och Västtyskland. Det är lätt att tro att du skulle varit vanligt i det kommunistiska DDR, ett samhälle som på pappret strävade efter att avskaffa sociala hierarkier. Under stalinismen på 1950-talet fanns också planer på att radera ut ordet Sie. Men faktum är att i vardagen användes Sie mer på den östra sidan av muren.

– Det var en stark uppdelning mellan privat och offentligt språk i DDR. Det fanns ett så kallat parti-du, vilket innebar att man vid officiella tillställningar använde du partimedlemmar emellan. Men privat tilltalade kanske samma personer varandra med Sie, säger Leo Kretzenbacher.

Han beskriver det som att kommunistpartiet hade ockuperat du, ett ord som i DDR kom att förknippas starkt med staten. Detsamma gällde ordet Kollega, som i Västtyskland ofta användes i den vardagliga hälsningsfrasen Hallo Herr Kollege! eller Guten Tag Frau Kollegin!.

– Efter murens fall hade vissa från DDR problem med det, eftersom det var ett påtvingat tilltal inom fackföreningen där, som ju också hörde till staten. Det tog ett tag innan det jämnades ut.

Att det i svenska öron smått hierarkiska systemet med du och Sie över huvud taget lever kvar finns det en enkel förklaring till: de som talar tyska vill helt enkelt ha det så. I en språkgemenskap behåller man inte något som inte anses nödvändigt.

– Tilltalet Fräulein (ungefär ’fröken’) försvann ur det tyska språket på 1980-talet och ingen saknar det i dag. Detsamma kan nog inte sägas om Sie skulle försvinna.

Med jämna mellanrum kommer rapporter om att ni ökar i Sverige, framför allt bland yngre inom serviceyrken. Det förklaras ofta med influenser från andra europeiska språk och en vilja att vara artig. Men är det verkligen så enkelt att tyskans Sie utan vidare kan översättas till svenskans ni?

– Det är en grov förenkling. Sie har ett mycket bredare användningsområde och en annan klang än vad ni har på svenska, säger Catrin Norrby, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet.

Ni är ju ganska belastat, och det finns många som avskyr ordet på grund av dess historia – det användes av personer i högre ställning som tilltal till folk i lägre. Många gånger när tysken säger Sie kan det översättas till svenskans du.

Catrin Norrby menar också att du i Tyskland har en annan innebörd än i Sverige.

– Eftersom du är det vanliga tilltalet i svenskan har det förlorat kraften som det kan ha på tyska. Bland tyskspråkiga är det ett ganska intimt pronomen som man inte bjuder ut hur som helst, säger hon.

När två personer har blivit du med varandra ses det som väldigt oartigt att gå tillbaka till Sie. Det innebär ett avståndstagande och är ett tecken på förlorat förtroende. Ett klassiskt exempel på hur det kan göras är en intervju med de båda författarna Wolf Biermann och Sascha Anderson. Under DDR-tiden tillhörde de samma konstnärskretsar i Östberlin, men efter murens fall visade det sig att Sascha Anderson arbetat för säkerhetstjänsten Stasi. I intervjun sade Biermann konsekvent Sie till sin gamle vän. Därmed hade han tagit tillbaka sitt du och visade: ”Du har förrått mig, med er vill jag inte längre vara du.”

Det kan också uppstå situationer där du inte längre känns passande. I frågespalten die Gewissensfrage (’samvetsfrågan’) i Süddeutsche Zeitung ställde en läsare nyligen en fråga om just detta. En kollega han var du med hade avancerat och blivit hans chef. Läsaren kände att han inte längre kunde säga du till honom och frågade hur han på ett artigt sätt kunde ta tillbaka sitt du.

Det kan verka överdrivet, men för många är du reserverat för vänskapliga situationer och hör inte hemma på en arbetsplats. Något Leo Kretzenbacher håller med om.

– Mina studenter kan gärna säga du till mig, men jag tilltalar dem Sie. Anledningen är att jag har svårt att ge ett rättvist betyg till någon som jag är du med.

Men tyskans Sie ska heller inte misstas för att alltid vara ett uttryck för artighet. Det går nämligen lika bra att både förolämpa och skälla ut någon med du som Sie. Mer handlar det om att hålla en distans mellan det privata och offentliga.

– I Tyskland är det uppenbarligen en viktig skillnad för många. Bara för att alla säger du till varandra i Sverige betyder det väl inte att alla är nära vänner?

Kanske är vi inte alla bästa kompisar i Sverige. Men en trevlig och närmast vänskaplig ton i brev från myndigheter och företag tar vi för givet. Skulle liknande brev i Tyskland inledas med Hej! och avslutas med Hör gärna av dig om du undrar något! skulle många tyskar se det som oseriöst. Eller missta det hela för reklam.

– Det kan vara accepterat att bli duad i reklam. Men i mina undersökningar är det tydligt att när tysken köper något, i synnerhet något dyrt, vill de ha en viss distans. Det är en affärsrelation, och de känner inte att de är nära vän med den andra personen, säger Leo Kretzenbacher.

När frågan diskuterades på ett språkforum kommenterade en användare på följande sätt:

”Att säga du till alla är hos oss ett tecken på dålig uppfostran och låg utbildning. I andra länder, till exempel Skandinavien [sic!] är du vanligt, men vi arbetar inte alla på Ikea.”

Kopplingen till den svenska möbeljätten ligger alltid nära till hands när frågan om du kommer på tal. Ikea vårdar i det Sverigeälskande Tyskland sin svenska profil, och som en del av den tilltalas kunder och alla anställda med hej och du.

Även Hennes & Mauritz har fört vidare det svenska språkbruket till Tyskland där alla anställda tilltalas med du. Detta ledde 1997 till att en anställd stämde företaget, och hävdade att tilltalet du tydde på bristande respekt för människovärdet. Den anställde förlorade dock i rätten.

Hos Ikea ska bruket av du inte bara spegla företagets svenska koppling utan också skapa samhörighet, öppenhet och vad de beskriver som ”ungdomlig dynamik”.

För på tyska är du något som hör ungdomen till, och även i andra unga branscher, som mode och reklam, tilltalas alla med du. Därför tror Leo Kretzenbacher att vi kommer att få se fler företag göra samma sak och öka användningen av du.

– Om femtio år tror jag att vi fortfarande säger Sie till statligt anställda, doktorer och lärare. Men du kommer att vara mer utbrett och det vanliga tilltalet i butiker och inom service.

Det är svårt att hindra något som redan satts i rullning och det är just vad som skett med du. Där spelar också marknadskrafterna en roll.

– I den generation som växer upp i dag är man van att bli duad i de butiker där man handlar. Det är helt enkelt mer hippt med du. Så när de är trettio år kommer smarta marknadsförare att använda sig av det i kommunikationen så att köparna fortsätter att känna sig unga.

Än är det alltså långt kvar till en du-reform i tyskan. Men kanske har framgångsrika svenska företag ett finger med i spelet om den blir verklighet.

Carl Undéhn är frilansjournalist bosatt i Hamburg.

Simone Ryschka 32 år, föräldraledig pedagog

– Jag är ambivalent till du och Sie. Jag är uppvuxen med det och för mig är det normalt att säga Sie till äldre. Men jag gillar inte när folk på gatan säger Sie till mig, då känner jag mig gammal! Ibland kan det vara svårt att veta vad man ska säga till någon. Jag har till exempel alltid sagt Sie till en kompis mamma. Nu är jag över trettio och skulle kunna säga du till henne, men vågar ändå inte tilltala henne med förnamn och du. I stället går jag runt problemet genom att tala indirekt. ”Skulle jag kunna få smöret?” i stället för ”Kan du skicka smöret?”. 

Norman Peiser 80 år, pensionär

– I min ålder är man van att säga Sie till alla främmande. Förr var det ingen som sade du, på den tiden hade man respekt! Självklart händer det att jag också säger du ibland. Men jag skulle aldrig komma mig för att säga det till någon jag inte känner väldigt väl. Tyvärr är detta inget som den unga generationen längre för vidare.

Jag tycker det verkar som om Sie under de senaste trettio åren har försvunnit allt mer. I dag går alla bara förbi dig i stället, och säger hallo.

Gitta Schräder 47 år, journalist

– Jag jobbade en gång på en redaktion där vissa sade Sie och andra du till chefen. Det visade tydligt vilka som tillhörde den inre kretsen och vilka som inte gjorde det. Jag tycker att det vore mer avslappnat att bara använda du. Då måste man inte ständigt tänka efter vad som är passande att säga till någon. Men i vissa fall tycker jag att Sie är praktiskt. Det kan vara bra när man vill hålla distans till någon, framför allt en person man inte tycker så bra om.

Publicerad i nummer: 
6/2013