”Vi tillhör samma kultur”

Text:

Bild: Staffan Eng

Medan hindi skrivs med det indiska alfabetet devanagari, så skrivs urdu – Pakistans officiella språk – med arabiska bokstäver. Men läraren Samina Ahmed menar att talspråken är nästan identiska.

– Några ord skiljer sig. Högutbildade personer använder fler svåra ord, men vem som helst som talar det andra språket kan ändå förstå vad som sägs.

Den största skillnaden är att urdu är mer påverkat av persiskan och arabiskan. Ofta finns det ett inhemskt och ett lånord för samma företeelse, till exempel پانی, ”pani”, och آب, ”ab”, för ’vatten’.

– ”Pani” är det vardagliga ordet. ”Ab” är ett persiskt ord med en högre stilnivå, som jag kan använda i litterära sammanhang.

Samina Ahmed tror att persiskans och arabiskans höga status i urdu beror på att de flesta urdutalare är muslimer. Men i dagens globaliserade värld menar hon att språkens inflytande håller på att minska.

Många yngre urdutalare förstår inte persiska ord som var vardagsspråk för bara någon generation sedan. Samtidigt gör utbytet av tv-serier, filmer och musik med Indien att förståelsen mellan urdu och hindi ökar.

– Vi tillhör samma kultur. Pakistanska tv-serier är populära i Indien, och Indien är bra på att göra film. Om man går på en gata i Pakistan så hörs indisk musik på högsta volym överallt, säger Samina Ahmed.

6 fakta om urdu

Mahatma Ghandi försökte förena urdu och hindi, vars talspråk nästan är identiska. Men han misslyckades.

Antal talare: Urdu är världens tionde mest talade språk med 230 miljoner talare. 150 miljoner finns i Pakistan, där urdu är officiellt språk och fungerar som ett gemensamt kommunikationsmedel för människor som talar olika regionala språk. De flesta modersmålstalarna finns i stället i Indien: 50 miljoner jämfört med 15 miljoner i Pakistan. Sverige har cirka 12 000 talare.

Historia: Urdu uppstod på medeltiden i Delhi i norra Indien, när den lokala indoariska dialekten khari-boli blandades med de muslimska erövrarnas språk. På 1700-talet standardiserades språket som skriftspråk med arabiska bokstäver. Urdu ersatte persiskan som gemensamt språk i norra Indien, och fick senare status som officiellt språk i brittiska Indien.

Urdu och hindi glider isär: På 1800-talet började urdu även skrivas med indisk devanagari-skrift under namnet hindi. Hindi förknippades med hinduism och där byttes många persiska ord ut mot sanskrit, medan urdu förknippades med islam och lånade in ännu fler persiska ord. Mahatma Ghandis försök att förena språken misslyckades, och Pakistans självständighet 1947 stärkte skillnaderna.

Grammatik: Verben placeras sist i satsen och böjs efter tempus, person, numerus, modus och kön. ’Jag sover’ heter till exempel میں سوتا ہوں۔, ”mein sota hun”, om den talande är man, och ”mein soti hun” om det är en kvinna. Grammatiken i urdu och hindi är i stort sett densamma, men urdu har fler persisk-arabiska prefix och suffix.

Artighetsuttryck: Urdu har många sätt att uttrycka artighet. Det finns till exempel tre olika ord för ’du’, beroende på förhållandet till den tilltalade. Samma sak gäller verben: svenskans komma kan översättas med آ‏ئے, ”aiye” (formellt), آ‏و, ”ao” (informellt), eller آ, ”a” (intimt). Formellt används även fler ord och grammatiska inslag från persiskan.

Liten ordlista:

  • السلام علیکم ”assalam-o-alaikum” = ’hej!’ – ordagrant ”fred vare med dig”
  • اردو ”urdu” = ’urdu’, egentligen ’militärläger’ – språket uppstod i mötet med den muslimska ockupationsmakten
  • آسان ”asan” = ’lätt’, från persiskans ”asun” – cirka 30 procent av ordförrådet är från persiskan
  • پاجامَہ ”paajaama” = ’benkläder’ – därav ordet pyjamas
  • نہ نو من تیل ہو گا نہ رادھا ناچے گی ”na no man teel ho ga na radha nache gi” = ordagrant ’om himlen faller ska vi fånga lärkor’ – den som planerar efter sådant som kanske inte händer riskerar att planera förgäves