”Som en romansk ö i ett slaviskt hav”

Text: Staffan Eng

http://youtu.be/hqiOTJHaTMs

 

Under Arina Stoenescus uppväxt i Bukarest på 1970-talet spelades jämt italienska och spanska popsångare, som Toto Cutugno och Julio Iglesias.

– I dag är det också väldigt populärt med spanska såpoperor. Däremot tittar folk nästan aldrig på ryska eller turkiska tv-program, säger Arina Stoenescu.

Hon menar att det beror på att rumänerna identifierar sig mer med andra romanskspråkiga länder än med sina slaviska och turkiska grannar.

Men under seklernas gång har rumänskan ändå tagit starkt intryck av de omgivande slaviska, turkiska, grekiska och ungerska kulturerna.

Arina Stoenescu beskriver det som en dragkamp mellan latinet och slaviskan, som länge var kyrkans och maktens språk.

– I dag vill man inte kännas vid det slaviska arvet. Men det är viktigt att komma ihåg att rumänskan skrevs med kyrilliska bokstäver i 300 år.

Hon tror att det är identifikationen med den romanska kulturen som gör att så många rumäner väljer att arbeta i just Italien och Spanien.

Och på det intellektuella och konstnärliga området har Frankrike alltid varit den självklara referensen.

– Bukarest brukar kallas för Lilla Paris. Det säger nästan alla rumäner med en väldig stolthet, säger Arina Stoenescu.

6 fakta om rumänska

Rötterna finns i latinet – men många slaviska drag har lånats in.

Antal talare: Omkring 25 miljoner talare, varav 20 miljoner i Rumänien och 3 miljoner i Moldavien, där språket ibland kallas för moldaviska. Rumänskan är även minoritetsspråk i Ukraina och Serbien. Dessutom finns mer än 1 miljon rumänsktalande i Italien, 800 000 i Spanien – och 18 500 i Sverige.

Historia: Rumänskan har utvecklats från latinet under stark påverkan av framför allt de sydslaviska språken. Under det nationalistiska 1800-talet infördes latinska bokstäver i stället för kyrilliska, samtidigt som många slaviska ord ersattes med lånord från andra romanska språk. Det gör att dagens rumänska har fler franska än inhemska ord med latinskt ursprung.

Grammatik: Rumänskan är det enda romanska språket där substantiven bevarar en rest av latinets kasusböjning. Băiatul, ’pojken’, heter till exempel băiatului i dativ och băiatule i vokativ. Till skillnad från i de andra romanska språken placeras den bestämda artikeln -ul sist i ordet.

Alfabet: Bokstäverna ș och ț uttalas som sh- respektive ts-ljud. Bokstaven ă står för ett obetonat ”ö”, som ”er” i engelskans better. Två bokstäver, â och î, uttalas likadant: ett slutet i-ljud, som också finns i ryskan. Under en tid på 1900-talet skrevs ’Rumänien’ därför Romînia i stället för România.

Ljudförändringar: Liksom i andra romanska språk har de latinska orden genomgått regelbundna ljudförändringar, men ofta i en annan riktning. E och o har till exempel blivit diftonger och l har ersatts av r: det latinska ordet sole, ’sol’, har alltså blivit soare på rumänska. Samtidigt har k ersatts av p som i patru, ’fyra’, som kommer av latinets quattuor.

Liten ordlista:

  • buna (ziua)!/la revedere! = ’hej!’/’hej då!’ – ordagrant ’god (dag)!’ och ’på återseende!’
  • român = ’rumän’ – av latinets romanus, ’romersk medborgare’
  • drept/direct = ’rak’/’direkt’, båda av latinets directus – det är vanligt med latinska dubbletter, där det ena ordet är inhemskt och det andra ett inlån från franskan
  • da = ’ja’ – minst 10 procent av ordförrådet har slaviskt ursprung
  • bacșiș = ’dricks’, av turkiskans bahşiş – även turkiska lånord förekommer
  • la paștele cailor = ’hästarnas påsk’ – sägs om något som nästan aldrig inträffar