”Jiddisch är en stor del av vår identitet”

Text: Staffan Eng

Bild: Staffan Eng

Paula Grossmans föräldrar kom till Stockholm som överlevande från förintelsens Polen och Rumänien. När hon växte upp talade de alltid till henne på jiddisch – men hon svarade på svenska.

– De propsade aldrig på att jag skulle tala jiddisch. Inställningen var att vi skulle använda det språk som talades i landet.

Därför nöjde hon sig länge med att säga enstaka ord på jiddisch, för att markera grupptillhörighet med sina judiska vänner – till exempel מעשוגע, som uttalas ”meshuge” och betyder ’tokig’, och uttrycket de sitter och shmusar, där שמועסן, ”shmuesn”, betyder ’konversera’.

– Ofta sa vi orden lite skämtsamt, nästan som om vi gjorde narr av språket och oss själva.

Men när jiddisch blev ett nationellt minoritetsspråk i Sverige år 2000, förändrades synen på det bland många svenska judar.

– Det fick en jättestor betydelse. Vi upptäckte att vi kunde använda jiddisch mer, och att det faktiskt var en stor del av vår identitet.

I dag skriver Paula Grossman läromedel och dramatik på jiddisch, och försöker få unga att vilja lära sig språket. Men på sikt tror hon ändå att det kommer att försvinna som funktionellt språk.

– Men jag hoppas att det kan leva kvar som kulturarvsspråk, som leder till den kulturskatt som finns på jiddisch.

Historia

Jiddisch utvecklades ur medeltidstyskan av judiska invandrare. Före andra världskriget talades det av två tredjedelar av judenheten, men förintelsen och språkbyten har drastiskt minskat användningen. I början av 1900-talet växte en rik litteratur och dramatik fram på språket. Den polsk-amerikanska jiddischspråkiga författaren Isaac Bashevis Singer fick Nobelpriset 1978.

Alfabet

Jiddisch skrivs med det hebreiska alfabetet, men använder bokstäverna אָ, אַ, ײ, וי, ײַ och ע för vokalljud – i hebreiskan betecknar alla bokstäver konsonanter. Uttalet har stora likheter med tyskan, men jiddisch har fler konsonantljud och färre vokalljud. Precis som hebreiskan läses jiddisch från höger till vänster.

Grammatik

Både ordförråd och grammatik har huvudsakligen sin grund i tyska, men har också hämtat drag från andra språk. Omkring 15 procent av orden – särskilt religiösa och litterära – kommer från hebreiskan. Det finns även inslag av romanska och slaviska språk.

Dialekter

Jiddisch har en östlig och en – numera nästan utdöd – västlig form. Den östliga delas in i ukrainsk, polsk och litauisk jiddisch, där vokalerna uttalas olika. Standardjiddisch grundar sig på litauisk dialekt, eftersom det judiska forskningsinstitutet YIVO tidigare låg i Vilnius.

3000 talare i Sverige

Jiddisch är ett av Sveriges fem officiella minoritetsspråk. Uppskattningsvis en halv miljon talar jiddisch i världen – främst ortodoxa judar i USA och Israel.

Liten ordlista

שלום־עליכם,”sholem-alejchem” = ’hej’.

שמאָק, ”shmok” = ord för det manliga könsorganet – därav engelskans schmuck, ’dumskalle’ – amerikansk engelska har många lån från jiddisch.

מאַמעשי, ”mameshi” = ’kära lilla mamma’ – diminutivändelser används flitigt, och flera har slaviskt ursprung.

מע קען נישט טאַ נצן אױף צװײ חתנות מיט אײן תּחת, ”me ken nisht tantsn ojf tsvej chasenes mit ejn toches” = ’man kan inte dansa på två bröllop med en rumpa’ (det går inte att vara på två platser samtidigt – jiddisch är känt för sina mustigt humoristiska idiom).