Signmark rappar med tecken

Text: Katarina Höije

Nyfikna har bildat en halvcirkel på torget utanför köpcentret Kamppi i centrala Helsingfors. Rapparen Signmark har valt att spela in musikvideon till första singeln från det kommande albumet mitt i lördagsrusningen. På plats för att bevaka inspelningen finns tv-team från finska YLE, Channel 4 news och brittiska BBC.

Medan producenten förklarar för statisterna hur de ska röra sig mot torgets mitt klättrar Signmark upp på en blå skåpbil som står parkerad i ena ändan av torget. När musiken går i gång vänder han sig mot publiken och i samma stund som playbacken startar börjar han rappa, på teckenspråk.

Finländske Signmark heter egentligen Marko Vuoriheimo, och när han släppte sitt debutalbum - Signmark - 2005 gjorde han något som ingen annan hade gjort före honom. Han både rappade och skrev egna låtar på teckenspråk. I dag är han en stjärna inom dövvärlden och hans spelningar är utsålda.

När Signmark för ett år sedan ställde upp i den finländska uttagningen till Eurovision song contest - Euroviisut - röstade den hörande publiken fram honom till en andra plats. Några månader senare blev han den första döva artisten någonsin med ett skivkontrakt när han skrev på för Warner music.

I våras kom han ut med platta nummer två - Breaking the rules:

- Det är helt fantastiskt. Folk känner till Signmark, de vet vad jag gör och de kommer på spelningarna. Samtidigt är förväntningarna på mig högre nu än någonsin. När jag släppte min första platta handlade det mer om att ha roligt.

Till sin hjälp har han Brandon Davis, bandets sjungande medlem. På scen rappar Brandon Davis det Signmark tecknar, och tillsammans skriver de alla låttexter.

Låtskrivandet börjar med att Signmark skriver ett textutkast. Sedan tar en hektisk mejlkonversation vid, där Brandon skriver om texten så att den ska fungera på talspråk. Slutligen översätter Signmark texten till teckenspråk igen, eftersom teckenspråk har en annorlunda ordföljd. Ofta måste han hitta på nya tecken när ordförrådet är begränsat. Ett litet ord som är används till exempel inte på teckenspråk.

- Jag vill slå hos både den hörande och den döva publiken, men för att slå hos de hörande måste jag verkligen jobba. Talspråk och teckenspråk måste vara synkroniserat, samtidigt som båda språken ska fungera ihop med musiken.

För att nå ut till fler har Signmark övergett finskt teckenspråk. Amerikanskt teckenspråk är mer internationellt bland teckenspråkstalande. Det innebär ytterligare en utmaning för duon.

- Om finskt teckenspråk är mitt första språk är amerikanska mitt femte, förklarar Signmark, som även talar engelska, svenska och en internationell form av teckenspråk, som  ligger väldigt nära det amerikanska teckenspråket.

Att sjunga på teckenspråk handlar om att göra texten poetisk. Ett uttryck som vanligtvis är auditivt och vokalt ska översättas till gester och synintryck.

Språkvetaren Johanna Mesch vid Stockholms universitet har ägnat en del av sin forskning åt teckenspråkspoesi och hur lyrik gestaltas på teckenspråk.

- Skriven poesi handlar ofta om layout och struktur. Det är en form som bygger på rim och ordformer, tid och satsmelodi. Teckenspråket är visuellt. Det handlar om att utnyttja handformer och olika lägen i rummet som du tecknar i, det vill säga från midjan och uppåt. Det kan mer jämföras med teater.

För Signmark räcker det inte med att hans texter rimmar på talspråk, han vill att de ska rimma även på teckenspråk. Men rim finns inte på samma sätt där. Det närmaste man kommer rim är när samma handform upprepas i slutet av varje mening.

- Rim används en del i sånger för barn, men det blir ändå inte så som talande tänker sig rim.

Johanna Mesch förklarar att det i stället handlar om att  illustrera texten. Det görs genom att man använder metaforer och signaler som lägre eller högre lägen, det vill säga var handformerna tecknas i förhållande till varandra. Genom att teckna mjukt eller distinkt går det att få olika språkliga uttryck. Ett annat sätt är att använda tempoväxlingar och repetitioner för att förstärka eller förtydliga.

För att kunna uttrycka känslor på teckenspråk måste man våga bryta mot de språkliga reglerna.

- Signmark har hittat en egen stil där han leker med språket för att hitta nya uttrycksformer, säger Johanna Mesch. Det är imponerande att han försöker efterlikna rap i hur han formulerar sig. Det blir nästan som en egen konstform med kroppen som uttryckssätt.

Teckenspråk är mycket mer än bara handrörelser - det är blickriktning, mimik och kroppsspråk. Mycket av teckenspråkets grammatik sitter i ansiktet.

Tommy Fransson undervisar på teckenspråksutbildningen vid Södertörns folkhögskola, och har även spelat teater på teckenspråk. Han tolkar också musik på teckenspråk under olika festivaler och musikarrangemang.

- Jag står aldrig helt stilla när jag tolkar musik. Jag gör dansrörelser, höfterna och knäna hänger med.

Som musikalisk tolk har bland annat jobbat med Lill-Babs, Ladies night och Stockholm pride.

- Mitt arbete varierar. Ibland handlar det om att få fram textens budskap och ibland är det vanlig, hederlig översättning. När jag tolkade åt Lill-Babs hade jag en aktiv roll i själva föreställningen. Jag gjorde koreografi och vi framförde ett nummer tillsammans.

Ibland är det svårt att översätta en låttext ordagrant. Då handlar det om att hitta kärnan i texten.

- Det innebär att jag måste hitta på nya tecken, eller varianter av tecken. Andra gånger finns inte samma metaforer och bilder i teckenspråket som i talspråket, eller så ser de inte likadana ut. För att få fram samma upplevelse händer det att jag måste töja på gränserna för vad som är rätt rent grammatiskt.    

Hiphop är inte melodibundet på samma sätt som många andra musikgenrer.  I stället bygger hiphop på rytm. Den musik som Signmark gör är extra basstark. De låga frekvenserna går att variera så att de känns i olika nivåer av kroppen, från benen till magen och ända upp i huvudet. På scen placerar Brandon Davis sig så att Signmark kan se hans munrörelser och därmed få en uppfattning om var i låten de befinner sig. Basstarka monitorhögtalare används för att han inte ska tappa takten.

- Musik är inte bara det du hör. Det handlar lika mycket om att se - och framför allt att känna, säger Signmark. Ibland när ljudanläggningen är dålig kan det vara svårt för mig att hålla takten. Då tar jag hjälp av publiken genom att se hur de gungar i takt till musiken.

Hörselskadade som har rester kvar av hörseln kan ibland höra en del av musiken. Men de som är helt döva har ingen möjlighet att följa med i melodin.

- För dem är det rytmen som är det viktiga, säger Tommy Lyxell på Språkrådet. Det är kanske en förklaring till  Signmarks popularitet.

När Yvette Olsson i teckenspråkskören Handbaletten översätter texter tar hon hänsyn till rytmen i valet av tecken och tolkningen av låten.

- Det får inte bli svenska på teckenspråk, det vill säga att ordföljd och annan grammatik hänger kvar, och att tecknen bara klistras på. Det är viktigt att det är dövas teckenspråk. Om det inte går med de tecken vi har valt får vi helt enkelt ändra meningen så att innehållet blir detsamma, fast  med tecken som stämmer  med rytmen. 

Riksteaterns Tyst teater är ett bra exempel på hur teckenspråkets inbyggda visuella kvalitet kan fungera i kulturella sammanhang. Men den musikaliska terräng som Signmark har gett sig in på är än så länge rätt oprövad. Själv har han ingen bra förklaring till varför inte fler döva försöker uttrycka sig kreativt med teckenspråk.

- Det finns de som översätter berömda låtar till teckenspråk, men jag vet ingen annan som skriver sina egna. Jag tror att mycket handlar om fördomar. Det är lätt att samhället får en att tro att man inte kan göra vissa saker. Ingenting kunde vara mer fel. Bara för att man är döv behöver det inte betyda att man inte har samma möjligheter som de hörande i samhället har.

I sina texter behandlar Signmark frågor som rör teckenspråkiga dövas situation och historia. Det handlar ofta om den lilla människan mot samhället och kan delvis ses som en uppmaning till politikerna att ta sitt ansvar för en till viss del bortglömd minoritetsgrupp.

- Jag har alltid varit stolt över att vara döv. Alla i min familj är döva och teckenspråket är vårt förstaspråk. Samtidigt tvingades mina föräldrar vara försiktiga med hur och när de tecknade. De fick inte lov att använda sitt eget språk. När jag började intressera mig för de här frågorna insåg jag hur marginaliserade döva är  i samhället.

När Signmark som 14-åring förälskade sig i hiphop var det just rapparnas starka budskap och samhällsengagemang han föll för.

- Jag började läsa hiphoptexter och kände ett starkt band till rapparnas attityd och hur de slog vakt om yttrandefriheten. När jag såg hur de använde händerna tyckte jag att det påminde om teckenspråk. Deras rörelsemönster var väldigt visuellt och liknade hur döva använder ansiktsuttryck och kroppsspråk. Men framför allt fastnade jag för den tydliga basen.

Precis som många andra rappare har han fått han kämpa för att få göra det han vill.

- När jag började skriva egna låtar och berättade för kompisarna att jag ville hålla på med musik sa de: "Marko, musik är för de hörande." Det var ingen som trodde att en döv kille kunde lyckas som rappare. Jag tycker att jag har bevisat motsatsen.