Lätt att tolka tecken över gränserna

Text: Ronja Boije

En svensk Karin och en finsk Matti har förmodligen lättare att förstå varandra på sina respektive språk, än brittiske Jack och amerikanska Brenda har. Hur hänger det ihop? Alla använder de teckenspråk, men inte samma teckenspråk. Svenskt och finskt teckenspråk är besläktade med varandra, medan brittiskt och amerikanskt inte alls hör ihop.  

En av de vanligaste missuppfattningarna om teckenspråket är att det ser likadant ut överallt i världen. En annan är att de olika teckenspråken är tecknade former av de talade språken, där varje tecken motsvaras av ett ord. Men teckenspråken är oberoende av de talade språken, och släktskapen mellan språken ser också annorlunda ut.

En del tecken är avbildande. Det  svenska tecknet för boll liknar just en boll, och i tecknet för öga pekar tecknaren på sitt öga. Ändå kan dessa så kallade ikoniska tecken skilja sig åt i olika språk. Det svenska tecknet för kaffe återger kaffekvarnens malande rörelse medan det brittiska tecknet visar hur man häver i sig en kopp kaffe. De flesta tecken är ändå godtyckliga eller beroende av kulturella skillnader. Därför finns det inte något universellt teckenspråk som förstås av alla.

I vissa sammanhang används dock internationella blandspråk som International sign eller det amerikanska tecken­språket.

- Det finns över tusen tecken­språk i världen, även om bara knappa tvåhundra har beskrivits, säger professor Jan-Ola Östman vid Helsingfors universitet, som forskat i bland annat finlandssvenskt teckenspråk.

Precis som med talade språk är det ofta svårt att avgöra vilka teckenspråk som är dialekter och vilka som är skilda språk. Forskningen om teckenspråk är ung och började först på 1960- och 70-talen. De nordiska teckenspråken är ganska väl beskrivna, men fortfarande vet man inte så mycket om hur teckenspråken är besläktade med varandra. Säkert är dock att de olika dövskolorna har påverkat teckenspråkens utveckling och släktskap.

- Svenskt, finskt och finlandssvenskt teckenspråk är besläktade till stor del som en följd av att grundaren av den första dövskolan i Finland, Carl Oscar Malm, fick sin utbildning i Manillaskolan i Stockholm. Han är far till både det finska och det finlandssvenska teckenspråket, säger Jan-Ola Östman.

Dövskolornas samarbete har också gjort att det amerikanska teckenspråket är mycket mer likt det franska än det brittiska. Det var en fransman från dövskolan i Paris som var med och startade de första dövskolorna i USA. Även den första dövskolan i Sverige influerades av den franska pedagogiken.

- Det diskuteras huruvida svenskt och amerikanskt teckenspråk är besläktade med franskt teckenspråk, eller om det bara är undervisningsmetoderna som Sverige och USA har lånat av Frankrike. Men det torde vara klart att de amerikanska och brittiska teckenspråken inte är besläktade med varandra, säger Jan-Ola Östman.

Trots att dövskolorna är viktiga är teckenspråket inte ett påhittat språk. Precis som talade språk har de uppkommit och utvecklats i samspelet mellan individer.

Många gånger är teckenspråket snabbare och smidigare än det talade språket. Till fördelarna hör att man kan uttrycka flera olika saker på samma gång.

- Den som talar kan exempelvis bara säga ett ord i taget, medan den som tecknar kan kombinera handrörelser, ansiktsuttryck och munrörelser, förklarar Anna-Lena Nilsson, doktorand i teckenspråk vid Stockholms universitet.

Hon demonstrerar hur man vid tecknet för gå kan visa om det handlar om en lättare promenad i vackert väder eller en tung vandring i piskande regn.

Anna-Lena Nilsson menar att kommunikation över språkgränserna i allmänhet är lättare för teckenspråkiga. Det beror på två saker: Dels tränas många döva till goda kommunikatörer, då de sedan barnsben är vana vid att försöka övervinna kommunikationsproblem i kontakten med hörande. Dels kan teckenspråkiga lätt anpassa sitt språk till internationella sammanhang genom att använda tecken som avbildar eller imiterar. Teckenspråkiga är dessutom vana vid att tolka tecken. Till skillnad från hörande, med sporadiska erfarenheter i levande charader, är de mycket skickligare på att lista ut vad motparten försöker visa.

- När jag som ung besökte Italien kunde jag inte kommunicera på svenska eller engelska med de hörande italienarna, men jag kunde göra mig förstådd bland de döva genom att jag anpassade mitt svenska teckenspråk och de anpassade sitt italienska.