De har ögon för en annan

Det är en våldtäktsscen i en av Millenniumfilmerna. Men jag får inte titta bort när förmyndaren Nils Bjurman tvingar sig på Lisbeth Salander. För att distansera mig funderar jag på varför det ser ut som om skådespelaren har dubbla kalsonger.

Jag går på syntolkutbildningen vid Fellingsbro folkhögskola i Örebro, och uppgiften är att beskriva alla detaljer i filmen som inte framgår av dialog och ljud. Det kan vara föremål, miljöer, utseenden, kläder, gester och ansiktsuttryck. Som stöd till uppgiften har vi fått en lista med uttryck som tränger in i henne, sätter på henne bakifrån, piskar, hugger, snärtar och tar struptag. Bakom listan står kursens rådgivare Rakel Eriksson, som själv har en synnedsättning.

– Jag märkte att en del syntolkar kände sig obekväma med att sätta ord på sex och våld, så jag började skriva ner en massa ord och uttryck för detta, säger hon.

Rakel Eriksson har alltid älskat film. Men hon har många gånger upplevt att föräldrar har pratat sönder dialogen i sin iver att tolka filmerna för sina barn. Detsamma gör även andra som saknar särskild utbildning i syntolkning. Å andra sidan har Rakel Eriksson också märkt att det kommit allt bättre professionella syntolkar. När hon tränade dans i en teatergrupp, fick hon till exempel goda råd av en kursdeltagare från Fellingsbro.

– Hon förklarade till exempel hur jag skulle hålla huvudet högt, berättar Rakel Eriksson. Jag känner mig tryggare när jag får reda på hur sociala koder fungerar via kroppsspråk.

För Rakel Eriksson är syntolkning också viktigt för att kunna ta del av samhälle och kultur på samma villkor som alla andra.

– Jag vill kunna sitta hemma i tv-soffan och se Melodifestivalen, och nästa dag delta i snackisar som ”Hur kunde hon ha på sig den där klänningen?” och ”Såg ni, han vinkade på det här viset!”.

Rakel Eriksson sökte upp folkhögskolan i Fellingsbro och presenterade sig för syntolkutbildningen. Sedan blev hon kvar där som resursperson.

– Det är jätteroligt att väga ord och synonymer tillsammans med deltagarna. Åtta personer kan ge åtta helt olika versioner av samma sekvens i en film, konstaterar hon. Jag gillar uttryck som någon ser tvivlande ut eller har en misstrogen blick.

Hon kan även ge tips om hur man ska prioritera när det är trångt i dialogen eller när dialogen konkurrerar med andra ljud.

– Då kan det räcka med ett kort ord, till exempel pistolmynning eller köket.

– Tolken ska harmoniera med dialogen, följa handlingen och stämningen med sina ord och sin röst – inte ta över. Det bästa betyget är när syntolken inte märks, säger Rakel Eriksson.

En av lärarna på syntolkutbildningen är Nico Psilander. Han ryckte in som syntolk 1994 i Uppsala, när Synskadades riksförbund, SRF, ville ha tolkning av filmen Änglagård – andra sommaren. Sedan dess har han tolkat regelbundet, och han vill gärna få veta vad åskådarna tycker.

– Jag presenterar rösterna och beskriver rollfigurerna som rösterna tillhör, säger han. Man måste tala om vilka som deltar i en viss scen, och även tolka det som inte finns med – en uteservering eller en gata kan ju vara helt tom.

I utländska filmer som är textade på svenska, brukar syntolken sammanfatta den svenska textremsan. Om talet inte är översatt, till exempel i början av filmen Skumtimmen, bör tolken säga: ”Detta översätts inte.”

Det gäller att sätta sig in i den synskadades situation, påpekar Nico Psilander. Även ljud som inte har med själva handlingen att göra måste förklaras, till exempel ljudet av en cykel som ramlar i bakgrunden. Och om publiken skrattar åt något som skymtar till, så måste tolken berätta vad det är.

Scener som innehåller sex eller sexuella övergrepp är enligt Nico Psilander svårast att tolka, precis som Rakel Eriksson har uppmärksammat.

– Att tolka våldtäkter kräver en helt annan arsenal av ord än en öm kärleksscen i en romantisk komedi, säger Nico Psilander. Det är väldigt viktigt att inte censurera sig själv, utan måla på friskt med ord för sex och nakenhet. Man kan faktiskt öva på runda ord hemma på kammaren.

Nico Psilander har även erfarenhet av att tolka teater, konst, cirkus och konferenser.

– Att syntolka teater påminner mycket om filmtolkning. Fördelen kan vara att dekoren är fast och att man inte byter miljö och gör tidshopp lika ofta som i en film. Däremot brukar dialogen vara tätare på teatern, och då blir det svårare för syntolken att hinna få in sina repliker däremellan.

Nico Psilander har också utbildat andra i att tolka sport.

– Sportsyntolkning ska inte begränsa sig till vad som sker på planen. Vid matchstart och i eventuella pauser ska arenan beskrivas. Även vädret och publiken kan kräva sin tolkning, liksom köerna till korvkiosken, ballongerna och flaggorna. Ett sportevenemang är ju många gånger en folkfest, och det måste märkas.

Kursen i syntolkning i Örebro varvar teori och praktik. Framför allt tränar vi oss i att syntolka film. En av filmerna är extra intressant, eftersom den handlar om en ung kille som blir blind. I andra filmer är det fokus på tidstypiska miljöer och kläder – allt från bahytter till vävtapeter ska med.

Animerade filmer är roliga och svåra att syntolka. Den första vi får som kursuppgift handlar om monster. Den har ett högt tempo och kräver sträng prioritering. En extra finess är att vi ska tolka för barn. Vilka ord förstår de? Den andra innehåller ingen dialog alls, så där blir vårt jobb att förklara vad ett gäng knasiga fåglar tänker genom att beskriva hur de ser ut och vad de gör. Vi får även pröva att syntolka teater, musikaler och en konstutställning.

Ansvarig för syntolkutbildningen vid Fellingsbro folkhögskola är Lotta Lagerman. Hon var också en av dem som tog initiativ till utbildningen.

– Som syntolk ville jag göra någonting åt att det saknades utbildning på området. Efter många års utkastade krokar hit och dit blev det napp. Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet gav oss råd och stöd. Och folkhögskolans dåvarande rektor blev eld och lågor.

Den första kursen startade 2011, och hittills har 38 tolkar utbildats. Varje år ändras något i utbildningen utifrån brukarrådets önskemål och deltagarnas utvärderingar.

Den största förändringen sedan starten är att utbildningen nu är mer inriktad på att syntolka inspelade program än på att tolka livesändningar. Detta har också att göra med att det blir allt vanligare att tv visar färdiga inspelningar. Svenska filminstitutet har också nyligen gett stöd till utveckligen av en mobilapp med färdiga syntolkningar till vissa filmer. Då kan man gå på bio när som helst utan att vänta på en speciell visning.

Lotta Lagerman hinner också med att själv arbeta som syntolk. Hon ger några exempel på ordval som hon grunnade på i filmen Miraklet i Viskan:

– En miljö som återkommer i filmen är en bro över ån Viskan. Bjarne sitter i ett brygghus som liknar en busskur. Bron kommer jag att beskriva som en träbro med stålkonstruktion, i stället för att veckla in mig i en utförligare beskrivning. När två män möts på bron, använder jag ordet duell, även om det inte handlar om vapen här. Det är många slags minspel att beskriva: kokar av ilska, förkrossad, mörknar i blicken, vädjar, smälter. Ler elakt, varmt eller sammanbitet.

När Lotta Lagerman syntolkar filmen Jag saknar dig, jag saknar dig! säger hon till exempel spegellek när två personer imiterar varandra. Hon beskriver förhållandet mellan två personer som förtroligt nära. En cykelkärra i Den bästa sommaren blir en trävagn med två stora hjul och en lång stång som man kan fästa på pakethållaren.

– Om det inte finns utrymme för långa beskrivningar, kan man ta med dem i en introduktion, säger Lotta Lagerman.

Jana Holsanova är docent i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet. Tillsammans med Cecilia Wadensjö, professor i tolkning och översättning vid Stockholms universitet, tog hon de första initiativen till forskning om syntolkning i Sverige. Hon har bland annat studerat kognitiva aspekter av syntolkning, närmare bestämt de mentala bilder som tolkningen skapar hos publiken.

– Det handlar om hur vi människor uppmärksammar, bearbetar och förstår information som andra vill förmedla. Hur vi med våra inre ögon föreställer oss gestalter, händelser och scener. Levande, bildliga beskrivningar av ett motiv gör att hjärnan aktiveras på samma sätt som vid seende. Hjärnan kan stimuleras lika mycket, oavsett om vi tar in information via direkta sinnesintryck eller om vi skapar inre bilder i vår tankevärld, säger Jana Holsanova (se även artikeln på sidan 44 om audiovisuella spegelneuron).

Sedan 2011 har hon och Cecilia Wadensjö ordnat en rad workshoppar, som snart ska utmynna i en bok: Syntolkning – teori och praktik. Där redovisas kunskap från forskare, syntolkar, utbildare, brukare och intresseorganisationer. Målet är att etablera syntolkning som ett forskningsämne i Sverige.

– Syntolkning är ett spännande forskningsområde som avslöjar kopplingen mellan språk och tänkande, säger Jana Holsanova. Det belyser hur vi uppfattar världen, hur vi tolkar vad vi ser, hur vi förstår vad andra säger och hur vi föreställer oss saker och händelser.

Gunnel Bergström är frilansjournalist, svensklärare och syntolk.