Är den datoriska tiden redan slut?

För ett år sedan hörde jag för första gången ordet datorisk, i uttrycket datoriskt tänkande. Jag slog det direkt ifrån mig. Det spelar ingen roll att ord som motorisk och platonisk är bildade på samma sätt, från motor och Platon. Jag såg datorisk som en ful och avig nybildning.

Den som använde ordet var Jesper Larsson, lektor i datalogi vid IT-universitetet i Köpenhamn. För honom var funktionen viktigare än hur ordet kändes i munnen. Han såg hur en hel del uttryck kunde ha blivit helt annorlunda med ordet datorisk. E-post hade kanske blivit d-post – e-posten är ju egentligen inte elektronisk, utan just datorisk.

Ett möjligt skifte från elektronisk till datorisk skulle återspegla hur bilden av datorn har förändrats under de senaste årtiondena – från elektronhjärna i kylda rum, betjänad av personal i vita rockar, till något som de flesta har i fickan.

När e-posten blev till och började användas, på 1970- och 80-talen, var det fortfarande stora datorer som gällde, och datorerna associerades fortfarande mer med den elektronik som byggde upp dem än med vilken funktion de hade, som beräkningsmaskiner.

Det finns fler ord med liknande betydelser, som digital och binär, men de är inte helt synonyma med datorisk. Digital syftar i första hand på att man kodar allt som siffror. Binär innebär att man begränsar siffrorna man använder till 0 och 1, eftersom det är vad elektroniken i grunden kan hantera. Men inget begrepp fokuserar på just det datoriska – det vill säga en maskin som kör ett program.

Datorns grundläggande funktion är densamma i dag som för 50 år sedan. Men det är inte längre en operatör som matar in program och indata på hålkort, utan kanske du som sveper över skärmen på telefonen för att låsa upp den. Man skulle kunna säga att telefonen har blivit datorisk, men få använder det uttrycket.

Bilar, flygplan och andra mer komplicerade delar av samhället består mer och mer av datorer, och uppför sig som sådana. Ja, man kan säga att det finns ett speciellt datoriskt sätt som tingen tar till sig, när man stoppar in en dator i dem. Alan Cooper ger bra exempel på det i sin bok The inmates are running the asylum. En gammaldags bil, utan datorer, fick bara mekaniska och elektriska fel: motorn skär, bromsarna gnisslar, lamporna slocknar. En modern bil, som uppför sig som en dator, får ett felmeddelande som skickas i bilens system, och som stoppar hela bilen tills det kommer en tekniker.

Vad som händer när man korsar en klocka med en dator vet alla som har försökt ställa en digital väckarklocka utan att använda bruksanvisningen. Ett digitalur är som en liten byråkrati i miniatyr – tryck först på knapp A i tre exemplar, och därefter upprepade gånger på knapp B tills önskat resultat erhålls. De funkar på ett speciellt sätt, enligt sin egen informationsmodell, och för att kunna använda dem väl behöver man ett speciellt sätt att tänka. Just det: datoriskt tänkande.

Även om Jesper Larsson gillar ordet datorisk och ser att det finns poänger, finns det andra som reagerar negativt. Jonas Söderström, som är författare och konsult inom människa–dator-interaktion, tycker att ordet datorisk är larvigt. På Twitter bildar han för att förtydliga sin poäng andra adjektiv som han ser som lika onödiga och klumpiga som datorisk: ”Bilisk kontakt med andra länder”, ”Mopedisk kontakt med Södermalm” och ”Hamrisk kontakt med tummen”.

Är man tveksam till om en form är korrekt eller inte kan man slå upp ordet i Svenska Akademiens ordlista, SAOL. Det lustiga med ordet datorisk är då att det finns med i SAOL, trots att få använder det. Jag vill vara med när någon lägger ordet datorisk i ett parti Alfapet!

Men hur har ordet hamnat i ordlistan? Misstanken väcks att ordet kanske redan har haft sin storhetstid – att det kanske användes någorlunda flitigt i datorernas barndom. Det är inte alls alltid så att fenomen som blir vanligare och vanligare åtföljs av att ordet blir vanligare och vanligare. Det gäller till exempel ordet dator, som hade sina glansdagar i mitten av 1990-talet. I trendkurvan från Googles tjänst Google trends syns tydligt att vårt behov av att använda ordet dator har minskat de senaste tio åren. Troligen har det skett i takt med att datorns plats i samhället blivit självklar. Ordet dator har fått ge vika för mer specifika ord och uttryck, som hemdator, fickdator, PC och läsplatta. Men varifrån kom ordet dator?

Ordet dators historia berättades i korthet av Sture Allén under ett ”vittnesseminarium” på Tekniska museet i Stockholm 2008. Vittnesseminarierna var en del av ett spännande projekt att dokumentera teknikhistoria, medan de som var med i den tidiga utvecklingen ännu fanns i livet.

Sture Allén, född 1928, är en av de aderton i Svenska Akademien och har även varit dess ständige sekreterare. Han har också varit tätt knuten till datorer, både som professor i språkvetenskaplig databehandling och som grundare av Språkbanken, en stor datoriserad informationsbank av språkliga data. Han var, enligt Svenska Akademiens presentationssida, också ”en av landets första humanister att genomgå en ordentlig datautbildning”, vilket han drog nytta av, både under forskarutbildningen och genom hela sin karriär.

När datorn uppfanns på 1950-talet, kallades den elektronhjärna eller matematikmaskin. I slutet av 50-talet enades man om att den officiella benämningen skulle vara automatisk datamaskin, efter att ha rensat bort automatisk databehandlingsmaskin, databehandlingsmaskin, datamaskin, databehandlingsautomat, dataautomat, datomat och räkneautomat. Den gången var ordet dator inte ens med bland kandidaterna.

Börje Langefors är den som ibland sägs ha myntat ordet dator, men enligt protokollet från vittnesseminariet är det oklart om det var han eller en avdelning på Asea som först kom på det. Under 1960-talet verkar orden datamaskin och dator ha levt sida vid sida, men även ordet data i betydelsen dator förekom. Detta genom boken Sagan om den stora datamaskinen, som fysikern och sedermera Nobelpristagaren Hannes Alfvén gav ut under pseudonym 1966. Där kallar han maskinen för just datan.

Det man verkar vara överens om är i alla fall att ordet dators genombrott kom 1969, när Dagens Nyheter meddelade att det var ordet man tänkte använda i sina artiklar. Men Sture Allén noterar att ordet datamaskin levde vidare, tillsammans med dator. Och i det sammanhanget kommer han också till ordet datorisk: ”Problemet med dator är att man inte har något adjektiv till det. Man kan tala om en ’datamaskinell’ undersökning med datamaskin i grunden, men man talar inte om en ’datorisk’ undersökning. Vi saknar ett adjektiv där och det är väl det som gör, tror jag, bland annat att inte datamaskin har slagits ut helt och hållet.”

I dag är det längesedan jag hörde eller såg ordet datamaskin eller data, annat än skämtsamt, och ordet dator dominerar helt. Inte ens det engelska computer har tagit sig in i svenskan. Danskan däremot använder computer och norskan verkar ha stannat vid datamaskin. Det enda språk jag hittar som använder ett ord som liknar dator är lettiskan, där det heter dators. Enligt den lettiska Wikipedia-sidan för dator är det en sammandragning av engelska data processor.

Under 1960-talet producerade företaget DEC en serie datorer, PDP-1 till PDP-10, där PDP står för programmed data processor. De här datorerna användes även i industrin och vid datacentralerna i Sverige. Det är svårt att hitta belägg för hur vanligt uttrycket data processor var på den tiden, men kanske går det inte att utesluta att det har funnits en påverkan från data processor även på det svenska ordet dator, precis som på det lettiska.

Sture Allén skrev en artikel om orden dator och datamaskin i tidskriften Språkvård 1978. Där ställer han upp en tabell över hur det blir när man för in de olika orden för dator i olika former i språket.

En dator blir flera datorer. Hade det hetat en data, hade flertalsformen blivit dator. Datamaskin böjs förstås som maskin. Det bereder inga problem.

Språkets systematiska uppbyggnad med böjningsformer gör att det är lätt att ställa upp tabeller på det här sättet över vilka ord som ”borde finnas”. Och till varje substantiv hör också ett möjligt adjektiv. Adjektivet till datamaskin blir datamaskinell, och till dator blir det datorbaserad. Ordet datorisk finns också med i tabellen, men Sture Allén sätter ett frågetecken efter det.

Har det då funnits någon utbredd användning alls av ordet datorisk? Nej, det verkar faktiskt inte så. Svenska Akademiens ordbok, SAOB, dokumenterar i ett trettiotal band inte bara det aktuella språket, utan också det historiska. På SAOB:s redaktion i Lund får jag hjälp av Antti Sivén. Han konsulterar arkivet, fortfarande till stor del på papper, men det ger nästan ingenting. Ett udda belägg från boken Hälsingerunor från 1980 om någons ”datoriska minne”.

Antti Sivén hittar också en referens till Språkrådets bok Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal, där ordet datorisk dateras till 1971. Men på Språkrådet säger Rickard Domeij att de inte har någon källa i sina databaser som förklarar hur ordet datorisk kunde tidsbestämmas till just 1971. Han betonar dock att det kan vara ett enda belägg, som då bedömdes som intressant, som gjorde att ordet kunde komma med i nyordslistan. Och från nyordslistan kunde det sedan komma med i SAOL.

Men kanske är ordets dagar i SAOL räknade. Enligt Rickard Domeij sammanställer Svenska Akademien nu för tiden sin lista tillsammans med Språkbanken i Göteborg, som har stora databaser med verklig språkanvändning. En sådan databas för språk brukar kallas korpus, och i den sammanställer man alla användningar av ett visst ord. Slår man exempelvis på ordet dator kommer alla förekomster av ordet upp, för det sammanhang man har valt. Det kan vara i tidningstext, romaner och bloggar.

Rickard Domeij säger att SAOL i dag görs på mer empirisk grund än tidigare, alltså att den baseras på hur orden verkligen används. Det kan leda till att man tar bort ordet datorisk. Han hänvisar Språkbankens verktyg Korp, där man bland annat kan se trender i ordanvändningen över tid.

När jag börjar arbeta med den här artikeln är Korp helt tom på belägg för ordet datorisk. Men någon vecka in i skrivandet har åtminstone Jesper Larssons aktivitet i sociala medier plockats upp. Jag ordväxlade med honom via Twitter angående datorisk, och det fångas nu upp av Korp. Jag antar att det är bra med så många belägg som möjligt i korpusen för att SAOL:s redaktion ska låta ett ord finnas kvar i listan. Samtidigt vill jag förstås att förekomsterna ska motsvara en verklig användning. Behövs inte ordet i svenskan, ska det inte finnas i SAOL.

Sven-Göran Malmgren, som i dag är huvudredaktör för SAOL, konstaterar att datorisk är ett ord som inte slog. Det finns med i listan, ja, men det är kanske läge att stryka det. ”Nej, men vi har ju börjat använda det nu”, säger jag och låter kanske lite för angelägen. ”Jaha, då får vi ta hänsyn till det också”, säger Sven-Göran Malmgren lugnande. Och anledningen till att det finns med är att ordet dator behöver ett adjektiv. Ordet behövs för att fylla språkets struktur.

Men strukturen är ju inte det enda som gör att orden kommer in i språket. Det krävs också att orden har en betydelse som språkgemenskapen måste ha för att kunna uttrycka sig.

Grunden till betydelsen hos ordet datorisk är vad det står i kontrast till. Datoriskt minne kan förstås stå i kontrast till motoriskt minne, episodiskt minne och andra former av minne. Datoriskt tänkande i kontrast till hur vi människor tänker.

Ytterligare en pusselbit faller på plats efter ett tips om låten I fördatorisk tid av duon Adolphson & Falk, som skrevs 1984. Fördatorisk tid ställs i sångtexten mot den nuvarande datoriska tiden. Det var framsynt av Adolphson & Falk att se den datoriska tiden slå igenom så som den har gjort, så att de redan för trettio år sedan kunde spekulera om att tiden utan datorer började ta slut, och den datoriska tiden hade tagit sin början.

Simon Winter är interaktionsdesigner och doktor i kognitionsvetenskap.