Nykomling i stängd ordklass skapar öppet bråk

Min kollega stormar in i lärarrummet med en fråga.

– Ett jävla snack om öppna och stängda ordklasser i dag! Vad är grejen?

En öppen ordklass är en ordklass som välkomnar nya ord med öppna armar. Vill du göra verb av ordspelet Ruzzle – varsågod, fritt fram att påstå att du ska ruzzla! Har du en härlig känsla av att få vara dig själv på pridefestivalen – gör ett adjektiv vetja, och känn dig prajdig! Adverb gör man enklast genom att lägga -t till ett adjektiv, eller varför inte -ish, för dig som är nere med kidsen eller vill addera ett modalt perspektiv till ditt adverb!

Typiska öppna ordklasser är verb, adjektiv och substantiv. Nu för tiden kan vi bland annat, enligt 2013 års nyordslista, carpa, gubbploga och nätvandra. Vi kan vara satsiga och hålla oss med smartplåster, spökgarn eller kanske några torggängare. Något man däremot sällan ser är en ny preposition.

Mina elever i svenska för invandrare skulle verkligen välkomna en ny och allmängiltig preposition. Det är för dem obegripligt varför de är i skolan medan jag är på jobbet, trots att vi är på samma plats. Varför vi är förvånade över men intresserade av, varför vi säger saker till varandra men berättar dem för varandra. Tänk om vi bara kunde byta ut dem allihop mot ett enda, övergripande pug.

Pug tanke pug att vi kan skapa nya ord hejvilt och prata pug både snippgympa och fäbodifiering, borde vi inte ha några problem pug att uppfinna en ny preposition.

Men det har vi. Hela vårt inre blir i uppror, vi tänker i konservativa idiom såsom Någon måtta får det faktiskt vara! och Nu har det väl ändå gått för långt! Vi känner i våra hjärtan att det där pug är en skymf mot svenska språket och faktiskt, rent estetiskt, ett objektivt fult ord. Varför? För att prepositioner är en sluten ordklass.

En annan sluten ordklass är räkneorden. Av naturliga skäl går vi inte och stoppar in nya siffror mellan de redan vedertagna (möjligen bortsett från femtioelva), utan uppfinner på sin höjd nya ord för Mycket Stora Tal, som sexdeciljard eller vigintiljon. Slutna ordklasser är som hemliga ordnar och BB-avdelningar i Sommarsverige, stängda för intag.

Det är inte bara ordklasser som kan vara slutna, utan också grupper inom ordklasserna.

Bland verben, till exempel, är det bara konjugation ett som är riktigt välkomnande. Ni vet, verben som slutar på -ar i presens, -ade i preteritum och -at i supinum. Alla nya ord hänvisas till denna verbgrupp, medan de starka verben, konjugation fyra, aldrig släpper in ett enda nytt litet verb. Carpar, carpade, carpat måste det bli, och nåde den som försöker stärka till det med ett carper, cärp, curpit!

Och så har vi pronomen.

Jag ska inte dra hela historien om hen. Ni känner till den och har antagligen redan valt sida minst en gång. Många av er har ändrat er, andra står bergfast i sin övertygelse. De flesta av er kände ett motstånd, åtminstone första gången ni läste ordet. Det kändes obehagligt, som ett kliande utslag i språkörat.

Jag skulle vilja påstå att det var miljoner människor, som våren 2012 kände det klia och irritera, när författarna till en barnbok informerade om att de valt pronomenet hen till sin huvudperson. Ilskan och obehaget tog sig framför allt uttryck i följande reaktioner:

1. Är ni sjuka i huvudet eller? Vill ni att vi ska klä våra barn i beiga kroppsstrumpor och förlora all sin personlighet? Tvinga män att dra in snoppen och kvinnor att köra truck??
2. Vederbörande har alltid fungerat för mig, men ungdomen nu för tiden orkar väl inte säga så långa ord. Aldrig sett maken till dekadent förfarande med språket.
3. Hen betyder ’höna’ på ett annat språk. Case closed.

För en som ägnat orimligt mycket av sin tid åt att fundera över grammatik och semantik, har all denna raljans (och i många fall ventilerad transfobi) sin förklaring i språkets underförstådda riktlinjer: Människor är arga över att någon brutit sig in i en sluten ordklass, men de vet inte att det är därför de är arga.

I dagarna annonserades att hen, likt alla andra ord som används någorlunda frekvent i det offentliga rummet, kommer att finnas med i nästa upplaga av Svenska Akademiens ordlista, SAOL. Debatten blossar upp igen, vi får åter höra vad höna heter på engelska, och ännu en gång ställer sig språknördarna upp i sina fikarum och förklarar det där med ordklassernas tysta regelsystem.

Det är naturligtvis därför min kollega kommer ångande in i lärarrummet.

– Vad är grejen? Vad är det som avgör om det är en stängd ordklass? Är det liksom definitionen, att folk blir arga och skriver insändare ifall man vill stoppa in ett nytt ord i den?

Huvudet pug spiken, min vän. Huvudet pug spiken.

Sara Lövestam är författare, föreläsare och sfi-lärare.