Afasi – ett slag för språket

Text: Maja Lundbäck

Lunch, hungrig. Att tala i telegramstil är typiskt för personer med afasi, eftersom hjärnan ofta bara hinner med de viktigaste orden. Ibland kan det också vara svårt att skilja mellan ja och nej. En del blir tysta, andra överproducerar ord.

– Det kan bli ett väldigt flöde av småord, som prepositioner, säger Ingrid Behrns, logoped och lärare i neurolingvistik vid Göteborgs universitet. Dessutom kan böjningsformer bytas ut. Om en person vill säga höra bra, så kan hela denna ramsa gås igenom: hörsa, höre, höra, då höras, hörs det bätt … höra bra.

Totalt insjuknar 30 000 svenskar i någon form av stroke varje år. Ungefär hälften av dem får afasi, med svårigheter att uttrycka sig i tal och skrift. Många förstår det mesta av vad som sägs, men har svårt att tala själva.

Blodpropp är den vanligaste formen av stroke, och kan bildas i både höger och vänster hjärnhalva. Det är när blodproppen drabbar vänster hjärnhalva som den kan slå ut delar av språkcentrum. Därför är ett av de vanligaste symtomen på stroke påverkan på talet.

De senaste åren har synen på hur hjärnan kan läka efter stroke ändrats. Forskarna har sett att kroppen kan bilda nya hjärnceller och blodkärl efter en stroke.

– Det verkar också som om ”sovande” stamceller på plats i hjärnan kan aktiveras av sig själva, säger Per Wester, professor i internmedicin och överläkare vid Umeå strokecenter.

Sovande stamceller är ett slags omogna ursprungsceller som kan ombildas till olika sorters celler, bland annat hjärnceller.

En del av den ordinarie strokevården i framtiden blir troligen att plocka ut patientens egna stamceller. Sedan låter man cellerna dela sig under fyra veckors odling, för att till sist injicera dem rakt in i det skadade området. På så sätt hjälper man hjärnan på traven med läkningen, genom att få fram snabbare tillväxt av nya hjärnceller.

Små försök på människor har redan gjorts, och flera patienter har visat framsteg. Förlamningar har släppt och finmotoriken har förbättrats. Vad som hänt med språket under läkningen har inte närstuderats, men man kan anta att även det påverkas.

– Forskningen är lovande, och ordentliga försök kommer nog att vara i gång inom de närmsta åren, säger Per Wester.

Att lära sig språket på nytt kräver övning, viljestyrka – och tid. För att åter komma på hur tunga, gom och tänder samarbetar, måste hjärnans synapser hitta nya vägar. De flesta blir bättre av afasiträning tillsammans med en logoped, men hur stor förbättringen blir är individuellt.

Efter några kritiska dagar börjar också skadorna i hjärnan läka.

– Vissa hjärnceller är inte döda, utan bara skadade. De börjar fungera igen när svullnaden går tillbaka. Även motsatt hjärnhalva kan ta över, säger Per Wester.

Talträning är prioriterat inom afasirehabiliteringen, men oftast brukar det vara ännu svårare att skriva: stava, böja orden och sätta ihop dem till meningar.

– Att skriva är en väldigt komplicerad aktivitet, som ställer stora krav på kognitiva resurser. Du ska veta hur långt stycket ska vara, vem du skriver för. Du måste fundera över ordval, meningsbyggnad, grammatik och stavning. Den övergripande textstrukturen måste också hållas aktuell, säger Ingrid Behrns.

För den som har afasi kan alla de här delarna vara svåra var för sig, och nu ska de hållas i huvudet samtidigt. För att ha möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet efter en stroke är det ofta nödvändigt att behärska det skrivna språket. Men om hjärnan är skadad är det ytterst svårt att formulera tankar till ord, samtidigt som stavningen ska bli korrekt.

– Om skrivandet inte är automatiserat kräver det stora delar av arbetsminnet – i pannlob, hjässlob och tinninglob. När fokus ligger på stavning finns ingenting kvar för meningsuppbyggnad eller textstruktur, säger Ingrid Behrns.

Vi vet att förmågan att sätta ihop talade meningar är nedsatt vid afasi. Däremot saknas kunskap om kopplingen mellan den förmågan och skrivförmågan. Det vill Ingrid Behrns ändra på. Hon har därför börjat undersöka hur skriftspråket fungerar för personer med afasi. Hon har också en teori om att skrivträning kan förbättra talet:

– Jag ska följa en grupp och se hur meningsuppbyggnaden utvecklas i tal och skrift – och hur de två hänger ihop.

Traditionell afasibehandling är lågintensiv. Patienten träffar en logoped en timme i veckan. Per Wester ifrågasätter den metoden.

– Våra studier tyder på att mycket och intensiv träning verkar fungera bättre än glesare behandling.

I stället för att åka in och träffa en logoped har patienterna i en studie i Umeå kopplat upp sig på internet hemifrån och fått logopedträning två gånger om dagen under två veckors tid. Traditionell afasiträning brukar avslutas efter sex månader, eftersom hjärnskadan då anses ha stabiliserats. Men det finns anledning att tvivla även på detta.

– Vår pilotstudie visar lovande resultat på intensiv afasiträning även efter sex månader, säger Per Wester.

Hur mycket bättre en person blir är dock individuellt. Att fortsätta öva på talet på egen hand, kanske tillsammans med en partner, kan vara ett komplement. Afasi slår ofta hårt mot relationen, och många vittnar om att det blir väldigt tyst hemma. De närstående tycker inte att samtalen är lika roliga längre, enligt Monica Blom Johansson, logoped och forskare vid Uppsala universitet. Att tvinga fram ett nytt sätt att kommunicera är krävande. Det är vanligt att närstående går in och tar över samtalet. Det blir inte bra.

Monica Blom Johansson testar därför en ny behandlingsmetod, där anhöriga får träna på att samtala med den afasidrabbade. Med rätt verktyg tror hon att samtalen kommer i gång och samvaron blir lättare.

– De anhöriga får lära sig samtalstekniker med nedskrivna nyckelord, betoningsmönster, gester och mimik.

I stort handlar det om att dra ner samtalstempot och betona de viktigaste orden extra mycket. Att ha ord eller bilder till hands om den afasidrabbade inte kan svara är ett annat knep. Sedan försöker man verifiera: ”Menade du det här?” Personerna med afasi får lättare att uttrycka sig, blir mer delaktiga och vågar hävda sig själva mer.

Maja Lundbäck är frilansjournalist.

Var sitter språket?

Ofta beror afasi på en skada någonstans i vänster hjärnhalva, men även andra delar av hjärnan kan vara berörda. Det går inte att isolera enskilda byggstenar i språket och ge dem en avgränsad plats. Hela hjärnan samverkar när vi talar, bearbetar och tolkar tal, skriver och läser. Delar av temporalloberna, särskilt den vänstra, är extra viktiga för att vi ska kunna använda orden på rätt sätt. Delar av vänster frontallob är särskilt viktiga för att bygga upp och förstå komplicerade meningar.

Snabbt till sjukhus är avgörande!

I dag är var tredje afasidrabbad under 65 år, och siffror visar att allt fler yngre insjuknar i stroke. Hos personer mellan 35 och 44 år har risken för stroke ökat med 21 procent för kvinnor och 15 procent för män. Detta sedan mitten av 1990-talet. Vid stroke är det avgörande att snabbt ta sig till sjukhus. ”Man kan vända ett förlopp helt och hållet, men det är väldigt bråttom. Varje minut dör två miljoner hjärnceller”, säger Per Wester, professor i internmedicin och överläkare vid Umeå strokecenter.

"Jag blev oerhört generad”

Den som inte kände Kjell Holm före slaganfallet uppfattar honom som klok och välartikulerad. Men ofta låtsas han bara förstå.

Tre dagar efter slaganfallet fattade Kjell Holm penna och anteckningsblock och skrev: ”Det är krångligt nu. Är det så? Har att vittne, eller är. Jag skall ordna hur det fungerat.”

– Det tog flera timmar att åstadkomma den formuleringen. Särskilt begripligt är det inte, men jag ville skapa ordning och reda kring mig, säger han.

Dagen före nyårsafton 2006 läste Kjell Holm morgontidningen som vanligt. Men en sak var fel: han förstod ingenting. Utan att säga något till sin fru gick han ut på promenad.

– Jag var ute i flera timmar och funderade. Jag var väldigt orolig och förbannad.

När han kom in till akuten kunde han inte svara på frågor. En blodpropp hade skadat en del av språkcentrum.

– Jag var oerhört generad. 

Ordförrådet som han byggt upp under 69 år hade krympt till en bråkdel. 

Vägen tillbaka har varit tuff. Numera träffar han andra afasidrabbade i grupp en gång i veckan.

– Vi försöker tala med varandra, men jag blir ganska uttråkad. Flera har svårigheter att säga någonting över huvud taget.

Kjell Holm läser böcker och tidningar. Ibland blir han ändå osäker på om han har förstått.

– För människor som jag inte känner sedan tidigare kan jag verka alldeles vettig, men ofta låtsas jag bara förstå.

"Dottern är min inspiration”

När Camilla Ejdestig drabbades av stroke var hon gravid i tionde veckan. I dag är sexåringen hennes största språkliga inspirationskälla.

Livet som kringresande försäljare var stressigt. 

– Jag pratade snabbt, som säljare gör, säger Camilla Ejdestig.

Orden kommer långsamt och med stor möda. Hon kämpar irriterat och blundar hårt för att få fatt i de krångliga meningarna. Munnen är delvis bedövad på insidan. 

– Tandköttet känns som när en tandläkarbedövning släpper, säger hon.

När telefonen ringde den där aprilmorgonen för snart sju år sedan, lyfte Camilla Ejdestig luren för att svara. Men hon kunde inte få fram någonting. En hjärnskanning visade en propp stor som en mandarinklyfta i vänster hjärnhalva. Efter drygt två månaders rehabilitering bestod ordförrådet av tre ord: ja, nej och hej. Hon var nu gravid i sjätte månaden och fick hembesök av en logoped två gånger i veckan. 

– Min logoped beskrev hur jag skulle trycka tungan mot gommen för att forma bokstaven n, säger Camilla Ejdestig.

Genom att rent tekniskt gå igenom hur hon skulle forma alla ljud, lärde hon sig långsamt att tala igen.

– Men Julia växte inne i magen och jag hade inte så mycket energi över att lägga på talet.

Att börja tala igen har tagit flera år. I dag är dottern sex år och Camillas största språkliga inspirationskälla. 

– Hon stimulerar mig. Jag pratar i meningar nu.

Hon förväxlade ja och nej

Efter stroken kunde Cinna Bromander inte skilja mellan ja och nej. I dag talar hon obehindrat.

Efter att ha legat i koma i tre dagar vaknade Cinna Bromander. Hon var 31 år och hade överlevt en stroke i vänster hjärnhalva. Hon förstod vad alla sade, men kunde bara två ord: 

– Jag kunde säga ja och nej, men förväxlade de båda.

Orsaken till blodproppen i hjärnan, som förstört språkcentrum, var en spricka på halspulsådern, som brustit i samband med en kvävd nysning. Cinna Bromander var på väg till jobbet när hon föll ihop på trottoaren. När en äldre man frågade hur det var med henne kunde hon inte svara.

– Jag tänkte berätta vad som hänt, men orden kom inte ut.

Cinna fick afasiträning varje dag i sex månader innan hon skaffade en privat logoped som hon träffade i flera år.

– Jag har slitit mitt hår och grinat på golvet för att jag inte får ut vad jag vill säga. 

I början blev det också många samtal till systern. Cinna Bromander uttalade bara en bokstav åt gången innan hon lade på telefonluren. Efter en stunds funderande slog hon numret till systern igen.

– När jag kunde tvåordsmeningar tyckte alla att jag var så duktig.

I dag, drygt åtta år senare, talar Cinna Bromander bra. Hjärnans synapser har med tid och träning hittat nya vägar. 

I dag jobbar hon på Stockholms afasicentrum, där hon håller i kurser för andra afasidrabbade.