Hur tänkte han?

På Twitter stod det att läsa: ”Sparar denna för att njuta av senare pga stor.” Nästan begripligt, trots kreativ grammatik. Med någon liten ledtråd – den som skrev hade just fått en lite för stor kaka – fattar man vad skribenten tänkte.

Omgivningen, kontexten, avgör ofta hur begriplig en författare är. Så hur gör vi då med riktigt gamla texter, där vi vet så lite om hur det var när de skrevs? Hur ska vi förstå vad den som skrev tänkte?

En text som ställer saken på sin spets är den helt unika inskriptionen på Rökstenen. Det är världens längsta kända runinskrift, och dess budskap är höljt i dunkel. Stenen ristades för mer än 1 000 år sedan av Varin till minne av sonen Vamod.

Det som gör stenen speciell är förutom längden att den delvis är ristad med hemliga tecken, och så översållad med skrift att det är svårt att veta var man ska börja och sluta läsa. Där finns anspelningar på ett redan då dunkelt förflutet. Och man undrar: Varför fick den döde Vamod en så märkvärdig sten?

På alla ytliga jämförelsepunkter skiljer sig Twitter från runstensristande. Twitter är snabbskrivet, flyktigt, inbjuder till dialog och – bortsett från begränsningen i antal tecken – språkligt tillåtande. En runinskrift är mödosam att rista, bestående, enkelriktad och regelbunden; har du läst en runsten har du läst många. Men för skribenten har ett Twitterinlägg och en runstenstext till stor del samma funktion. De vill förmedla ett kort kärnfullt budskap där avsändaren är central och vill bli sedd, läst och beundrad.

Ska vi ha en chans att tolka Rökstenen måste vi försöka sätta oss in i Varins värld. En så fantastisk ristning som den på Rökstenen tänker man sig har ett exceptionellt motiv. Den tid då Rökstenen ristades var en brytningstid. Stenen är troligen samtida med benediktinermunken Ansgars mission i Sverige. Den gamla asatron skulle ersättas med den kristna.

Kände kanske Varin att hans kultur var hotad? Möjligen var det inte bara sonen han sörjde. Det motiverar ett storslaget meddelande på en storslagen sten.

Allt detta är gissningar. Kanske var Varin bara en besatt man med förvirrade tankar men med tillräcklig status och tid för att få utlopp för dessa på en sten.

Vi vet ganska lite om runristarna. Och inget alls om Varin, mer än den text vi fortfarande kan se. Vi vet faktiskt ganska lite om hur människor som twittrar tänker också.

För att kunna tolka en text, oavsett när den är skriven, måste vi förstå hur skribenten tänker. Det är hela meningen med en text.

Patrik Hadenius är språkvetare och chefredaktör för Modern Psykologi och Språktidningen.