Bild: 
Sven Hemme/rabén & sjögren

Historien om när det svarta ordet skulle bytas ut

Det står mellan historieförfalskning och politisk korrekthet. Ett laddat ord berättar lika mycket om hur det var när det skrevs som vad vi tycker i dag.

Neger. I dag är de flesta överens om att man inte använder det ordet. Det har till och med förekommit förbudskampanjer mot det.

Endast i ett sammanhang är det politiskt korrekt att säga neger: den metaspråkliga  debatten. Det vill säga när själva ordet diskuteras.

I detta sammanhang är ordet ofta försett med citationstecken, "neger", för att markera distans. Alternativt uppträder det i en lätt förklädnad: n-ordet. Bara under 2011 har ordet neger förekommit minst 50 gånger i de svenska tidningar som finns tillgängliga i databasen Presstext. Och det beror inte på rasism. Den här artikeln kommer att göra sitt till i statistiken.

Det var också i början av 2011 som den metaspråkliga debatten om neger tog ny fart i pressen. Det handlade om en barnbok. "Ture Sventon stoppad", "Ture Sventon i Censurien", "Stoppa vansinnet - inte Sventon" och "Censur utplånar inte ord" löd några rubriker.

Det började redan hösten 2010. Då bestämde barn- och ungdomsförlaget Rabén & Sjögren att ge ut Åke Holmbergs Ture Sventon i Paris på nytt. Holmbergs böcker om den läspande privatdetektiven som älskar "temlor" tillhör förlagets klassiker, och ges med jämna mellanrum ut i nya upplagor. Nu var det återigen dags för den fjärde delen i serien, den som handlar om hur Sventon ska hjälpa en amerikansk kvinna att reda ut ett fastighetsbedrägeri i Frankrike. Hon har blivit lurad på ett helt slott.

I boken finns varken några flygande mattor eller temlor - Ture Sventon läspar inte ens. Däremot förekommer ett ord som redaktören på Rabén & Sjögren reagerade på när hon läste boken på nytt.

- När redaktören gick igenom texten, och tog upp vad som stod där, var det ingen svår diskussion för oss. Det var självklart att ändra i texten, och det handlade inte om några stora ändringar, berättar Cecilia Nilson, publicistisk chef på Rabén & Sjögren. Men vi var inte alls beredda på en sådan reaktion!

Vad redaktören upptäckte var att ordet neger förekom vid ett par tillfällen, och att några passager kunde upplevas som rasistiska. Om man ska vara petig förekommer det ingen svart person i Ture Sventon i Paris. Det är Ture Sventons medhjälpare Omar som klär ut sig för att inte bli igenkänd av skurken Ville Vessla. "Farbror Omar ska vara neger", föreslår Sventon och Omar dyker därefter upp utklädd till chauffören Jean.

Beskrivningen av Jean är minst sagt klichétyngd. "Jean var en neger med glänsande svart ansikte. En ganska stor neger i vitt sommarlivré", som det heter på ett ställe i boken. Och: "Jean satt på bilens fotsteg med sin mössa i handen. Solen gassade våldsamt över honom, ansiktet sken som ett par nyblankade svarta skor." Det hela påminner om de gamla varietéerna i 1800-talets USA - så kallade minstrel shows där vita klädde ut sig till svarta och gjorde narr av dem.

Så kan man kalla Åke Holmberg för rasist? Nej, det tycker inte Mats Söderlund, ordförande i Svenska författarförbundet, som förvaltar rättigheterna till Åke Holmbergs verk.

- Åke Holmberg var inte rasist, men han var liksom många andra absorberad av sin samtid. Tittar man på hur ordet neger används i Ture Sventon-böckerna är det inte mindre smädande än om det skulle användas i dag. Men det var en del av en utbredd användning, och det var därför mer osynligt.

Det var till Svenska författarförbundet som Rabén & Sjögren vände sig med sin förfrågan att få ge ut Ture Sventon i Paris och samtidigt få göra några ändringar i texten. Exakt vilka ändringar var man inte klar över.

- Vi kom aldrig till frågan om hur vi skulle ha ändrat, berättar Cecilia Nilson. Dock kan jag gissa att vi hade gjort ett så litet ingrepp som möjligt och bara ändrat ordet. Men som sagt, vi kom aldrig så långt.

Man kom aldrig så långt eftersom Svenska författarförbundet inte godkände några som helst ändringar i Åke Holmbergs text.

Där hade historien kunnat vara utagerad. Rabén & Sjögren ville ändra i texten. Författarförbundet sa nej.  Så var det med den saken.

Dessvärre hade boken, trots att det inte fanns något utgivningsbeslut, redan hamnat på utgivningslistorna och syntes därför på nätbokhandlarnas webbsidor. När boken sedan försvann lade en tidning märke till detta och nyheten var ett faktum. "Att peta i ett skönlitterärt verk, för att mänskligheten gjort framsteg sedan boken skrevs, är på det hela taget exakt vad Sanningsministeriet i George Orwells 1984 sysslade med", skrev Andreas Ekström i Sydsvenskan. "Censurkulturen är på väg att bli den snabbast växande kulturyttringen", skrev ledarsidan i samma tidning.

Cecilia Nilson, som fick agera Rabén & Sjögrens talesperson i debatten, blev uppvaktad inte bara av medierna utan även av privatpersoner.

- Det var många män som kände sig manade att ringa och säga att jag hade fel, säger hon.

Ska orden ändras efter dagens värderingar eller ska verket statuera exempel och påminna oss om de orättvisor och den ojämlikhet som har förekommit i historien? Författarförbundet gick på den senare linjen:

- Vi konstaterade snabbt att neger är ett ord som vi inte gillar eller vill slå vakt om, berättar Mats Söderlund. Men beslutet att inte godkänna ändringarna var ändå enkelt. Det handlade om att ta texten på blodigt allvar och värna författarens rätt till sin egen berättelse intill, ja, intill döden i stort sett. Det är en hållning som vi helt enkelt måste inta när någon lämnar över förvaltningen av sina texter till oss i förvissningen att vi kommer att värna om dem.

Svenska Akademiens ständige sekreterare, historikern  Peter Englund, är inne på samma spår. Han tycker inte att man får peta i litterära texter.

- Nej, jag tycker inte det.  Det finns och kommer alltid  att finnas litterära och konstnärliga verk som innehåller saker som vi finner störande, obegripliga och direkt obehagliga. Men det ger oss inte rätten att själva börja sudda i dem. Bortsett från det rent upphovsrättsliga så handlar det också om att ge sig ut på ett farligt sluttande plan, som kan landa i ett slags historierevisionism. Där ändrar vi de delar av det förflutna som ej passar oss.

Mats Söderlund tycker att Rabén & Sjögren kunde ha övervägt att göra som förlaget gjorde när de gav ut Astrid Lindgrens Pippi Långstrump går ombord (ursprungligen från 1946) för ett par år sedan. Då publicerade man ett nyskrivet förord av Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren  och vd på Saltkråkan AB,  som innehar rättigheterna  till Astrid Lindgrens verk.  I förordet redogör hon för hur man resonerat kring ordet negerkung, som förekommer  i boken. Skulle man stryka det? Vad skulle det stå i stället?

"Saken är inte riktigt så enkel som man kanske kan tro", skriver Karin Nyman i förordet. "Pippi kan förstås aldrig göras till ett 2000-talsbarn. Och det har alltid varit en omöjlighet att få henne att uppträda lämpligt. Själva vanvördigheten rår ingen på. Däremot kan vi inte se att hon någonstans i böckerna uppträder fördomsfullt. Vi som Astrid Lindgrens rättighetsinnehavare efter hennes död har inte velat medge en modernisering av hennes Pippi Långstrump-böcker."

- Genom förordet lämnar man över tolkningen och reflektionen till läsaren, säger Mats Söderlund. Kanske det känns relevant att läsa hur det kommer sig att svarta skildrades så här. Och kanske kan det vara en hjälp för föräldrar och lärare att prata om det.

Cecilia Nilson på Rabén & Sjögren tycker att det är annorlunda med Pippiboken.

- Det är en bok som många föräldrar läser tillsammans med sina barn. Då blir det ett filter när den vuxna är med och kan förklara.

Hon framhåller också att många barn i dag inte har någon relation till ordet neger:

 Frågar du en sjuåring i dag vet den kanske inte ens vad det betyder. Och har de hört det är det förmodligen enbart negativt.

Mats Söderlund håller inte med. Han tycker inte att man kan göra skillnad på barn- och ungdomsböcker eller ungdoms- och vuxenböcker.  

- Jag tycker det är fegt.  Antingen läser vi de här böckerna och diskuterar dem, eller så låter vi bli. Jag tror inte på att man kan ändra i texten och läsa böcker utan att ta ansvar för dem. Jag tror inte att man kan ändra på en hel språkvärld retroaktivt.

Men Cecilia Nilson håller fast vid sin uppfattning och menar att man ändrar i litterära verk hela tiden. Inte för att sudda ut ett obehagligt förflutet, utan för att göra bra litteratur begriplig i en ny tid.

- Ta Bibeln. Hur många gånger har man inte skrivit om den?  

Rasistiska rester i litterära verk är naturligtvis inget uteslutande svenskt fenomen. Tvärtom är debatten betydligt mer laddad i länder med ett utpräglat kolonialt förflutet, som i Belgien och i USA. I Sverige ändrade man till exempel  titeln på Agatha Christies deckare Tio små negerpojkar först 2007, medan man i USA gjorde det redan ett år efter att boken först kom ut, 1940.

Nästan samtidigt som Ture Sventon-debatten pågick i Sverige debatterade man i USA en nyutgåva av Mark Twains The adventures of Huckleberry Finn, ett av den amerikanska litteraturens stora, kanoniska verk och ett givet inslag i skolornas undervisning. Men ett inslag som blivit alltmer ifrågasatt för sitt oborstade språk och särskilt den frekventa förekomsten av ordet nigger (219 gånger för att vara exakt).Boken om Huckleberry Finn var under 1990-talet den femte mest anmälda i USA, enligt American library association, och har vid flera tillfällen under 2000-talet utsatts för kritik.

År 2007 bildades The coalition to stop the n-word på en skola i Texas, och 2009 krävde högstadieläraren John Foley  i Washington att boken skulle strykas från läslistan: "Det blir svårare för varje år att övertyga eleverna om bokens storhet", sade han. "Jag älskar 'Huck Finn' och för det mesta räcker det med min entusiasm. Men det finns barn, väldigt smarta barn, som kommer fram till mig och säger, 'Mr Foley, jag hatar den här boken'."

Som en reaktion på de svårigheter som lärare har mött i undervisningen om Mark Twains klassiker, och som ett försök att hitta nya läsare till boken, publicerade New South Books i Alabama förra året  en utgåva av The adventures  of Huckleberry Finn, där ordet nigger har bytts ut mot ordet slave, 'slav'.

Kritikerna menar dock att detta inte ändrar något, utan snarare skapar nya problem. Till exempel kvarstår frågan om huruvida Mark Twains skildring av de svarta är en kritik av rasismen i USA på 1800-talet eller om den bara återger den då rådande synen på svarta. En av kritikerna är historieprofessorn Allison  Blakely vid universitetet i Boston, som menar att svarta studenter än i dag blir utsatta för en diskriminerande behandling av det slag som han upplevde som ung student.

- Att då vittvätta Twains språk innebär bara att man fördröjer studenternas förståelse av världen, inte att man hjälper dem. Vi lever inte i en tid då det är rätt att låtsas som om att den tidigare historien aldrig har ägt rum, säger han.

Neger kommer från spanskans negro som betyder 'svart'. Det kommer i sin tur från latinets niger. Ordet började användas under 1600-talets slavhandel för att beteckna de afrikanska slavar som skeppades till Virginia i södra USA, men det spred sig snart till andra delar av landet. På 1900-talet började ordet anses problematiskt.

Publicerad i nummer: 
Juni 2011