Bild: 
Jonatan Jacobson

Listerländska

Skamfilad listerländska

På internet diskuterar man riktigt svåra dialekter. Jag hittar inlägg som: ”Skånska är rena rama rikssvenskan jämfört med listerländskan” och ”Själen får spasmer när man utsätts för listerländska”.

Några dagar senare kör jag förbi minkfarmerna på väg mot Listerlandets hjärta. Där, i kust­orten Hällevik, luktar det fisk från Hennings rökeri. På andra sidan viken, ovanför trädtopparna, syns de nya strålkastarna på Mjällby AIF:s hemma­arena. Fisket, minknäringen och fotbollslaget Mjällby, påhejade av supporterklubben Sillastrybarna, är de viktigaste symbolerna för den blekingska halvön. Men området är förmodligen ändå mest känt för sin märkliga dialekt.

Inge Carlström (bilden ovan) står på en stenbrygga och betraktar havet. Han är uppvuxen i en fiskar­familj på Torsö och drivande i Gruppen för listerländskans bevarande. Men han har inte bott på Lister i hela sitt liv. Efter grundskolan flyttade han till Kristianstad för att studera till lärare.

- Mina kurskamrater tyckte att jag pratade så konstigt, de förstod knappt vad jag sa. Jag blev mobbad och var vid något tillfälle även i slagsmål för att försvara listerländskan, säger han.

Inge Carlström blev kvar vid högskolan i Kristianstad där han under många år undervisade i pedagogik och psykologi. Med tiden dödade han det mesta av sin dialekt.

- Det gick ju inte direkt att hålla pedagogikföreläsningar på listerländska, säger han och ler.

För tjugo år sedan lämnade Inge Carlström Kristianstad och flyttade tillbaka till Listerlandet. Men under tiden han varit borta hade något förändrats. Dialekten hade blandats ut och tappat greppet om den yngre generationens tungor. För att hejda den språkliga kollapsen samlade Inge Carlström ihop några vänner och startade Gruppen för listerländskans bevarande.

- Framför allt var det ordskatten som vi tyckte var intressant att vårda. Alla de unika, onomatopoetiska orden kopplade till fiskenäringen. Som till exempel aulawaabel, som betyder ’manet’. Man kan riktigt höra att det är något som dallrar. Orden är så maffiga, talande och beskrivande, säger han.

De tio personerna i Inge Carlströms grupp har genom åren arbetat med att dokumentera och sprida dialekten. Det har gjorts genom intervjuer, forskning och undervisning i traktens skolor. Språkgruppen har placerat ut ordlådor för att få skriftliga tips om gamla uttryck och tale­sätt och har gett ut boken Listalännska, Da a ju grannt, kaa! och parlören Oa frau Listalannet.

Utmärkande för listerländskan är rullande tungspets-r. Samt att vokalerna nästan alltid vävs ihop till diftonger, till exempel ’ål’ som uttalas aul och ’äta’ som blir aida. Men också att man lägger till ordet kaa, ’karl’, som förstärkningsord i slutet av meningarna. Det är inte könsbundet utan användes konsekvent. Konsonanterna k, p och t blir efter vokal g, b och d. S blir ofta ett sje-ljud framför v och w, till exempel sjaat som betyder ’svart’. Vanligt v liknar mer det engelska w, som i kwään, vilket betyder ’kvarn’.

Sättet att räkna utmärker också listerländskan. Från början var det en metod för yrkes­fiskarna att mörka hur stora fångster de fått. Tjållaträj betyder ’två till tre’, följt av trällafira som betyder ’tre till fyra’.

Men hur kommer det sig att listerländska är så olikt granndialekterna nordostskånska och västblekingska? När Skåne och Blekinge blev svenska efter freden i Roskilde år 1658 bevarade man på Listerlandet en hel del danska ord och uttryck. Eftersom Listerlandet, som i dag är en halvö, under många år var isolerat vid kusten på grund av sjön Vesan, som inte dikades ut till åkermark förrän i början av 1900-talet, var kommunikationen med Skåne och det övriga Blekinge näst intill obefintlig.

- Kontakterna med omvärlden gick över sjön. Människorna på Listerlandet hade mer att göra med Bornholm än med Skåne och Blekinge. Än i dag kan man höra en hel del språkliga lik­heter mellan listerländskan och den bornholmska dialekten. Sen finns det också gemensamma drag med plattyskan, säger Inge Carlström.

I mitten av 1900-talet började listerländskan luckras upp. Den dialektala anpassningen uppstod när fiskarfamiljerna tvingades försvenska sitt sätt att tala för att göra sig förstådda när de köpslog med de invaderande sommargästerna som suktade efter fritidshus och rökt fisk. Och i dag är den rena, ursprungliga listerländskan i stort sett utdöd, enligt Inge Carlström.

- Det beror helt på in- och utflyttningen. De som flyttade härifrån har försökt dölja sin dialekt, medan de som flyttat hit har tagit med sig sina dialekter, säger han.

En av Inge Carlströms kolleger i Gruppen för listerländskans bevarande är pedagogen Britt-Marie Augustsson från Hällevik. Hon pratar med rullande tungspets-r och har vid flera tillfällen undervisat sina elever i den lokala dialekten. Dessutom deltog hon i dialektprojektet Swedia 2000 som leddes av fonetikprofessorn Gösta Bruce vid Lunds universitet. I trettio år har han haft sommarhus på Listerlandet, och därför fått anledning att fördjupa sig i dialekten.

Gösta Bruce menar att de rullande tungspets-r:en på Listerlandet är lite av en gåta med tanke på den geografiska r-gränsen, som går i en linje mellan Falkenberg, Mönsterås och Jönköping. Söder om denna gräns ska ju egentligen skorrande tungrots-r härska.

- Tidigare har man talat med tungspets-r även i små samhällen i Östra Göinge. Men nu gör man det bara på Listerlandet, säger han.

Att listerländskan skiljer sig kraftigt från både skånskan och blekingskan tror Gösta Bruce beror på den tajta sammanhållningen i fiskebyarna.

- I samhällen med starka sociala band finns en större chans att man behåller de traditionella dialekterna än på ställen utan intern sammanhållning, som Stockholm och Göteborg där man tar upp språkliga drag som luktar prestige.

Gösta Bruce har svårt att sia om listerländskans framtid. Han menar att de lokala näringarna i form av fisket, minkuppfödningen och fotbollslaget Mjällby AIF är avgörande.

- Om det går dåligt kommer ungdomarna att få söka sig utanför regionen för att hitta jobb. Språket påverkas av samhällets utveckling. Och utvecklingen går inte att stoppa ens om man sätter in armén, säger Gösta Bruce.

Att listerländskan tunnats ut tror Inge Carlström beror på att befolkningen inte har känt någon stolthet. Dialekten har ofta betraktats som något som katten släpat in. Det fick Inge Carlström själv uppleva när han pluggade i Kristianstad 1959. En gång varje termin kom det en språkforskare till skolan och lyssnade på studenternas dialekter. Alla fick gå in enskilt och läsa en text.

- När jag läst ett par minuter frågade forskaren om han fick spela in min röst. Jag trodde det var för att det lät vackert. När jag läst klart berättade han att han skulle använda min dialekt som avskräckande exempel. Den händelsen gjorde mig stum under en lång tid.

I Hällevik är många av fiskestugorna renoverade till fashionabla sommarhus. Ett stenkast från vattenbrynet ligger den Mjällbyfostrade fotbollsspelaren Christian ”Chippen” Wilhelmssons utbyggda villa med stora fönster mot havet. Pråliga segelbåtar har sedan länge ersatt yrkesfiskarnas skutor vid kajen. Inge Carlström tänker fortsätta sitt arbete för att bevara listerländskan. Men han kämpar både mot klockan och mot den samhälleliga utvecklingen.

- Det är hopplöst och sorgligt. Samtidigt känns det roligt att lämna ett avtryck, säger han.

Publicerad i nummer: 
Oktober 2008