Stava som Staaff
Svenska Akademien har helt anpassat sig. I en ny bok återges alla inträdestal från Gustav III:s tid och framåt med vår tids stavning. När nuvarande ständige sekreteraren Peter Englund debuterade med sin Poltava-bok hade den blivit en framgång i vilket fall som helst. Men mycket lättare nådde den läsekretsen genom att han normaliserat citaten.
Under min recensionsverksamhet har jag märkt att de ”texttrogna”, vana vid vår tids svenska, alltid slarvar någon gång. Plötsligt står det vilken i stället för hvilken eller av i stället för af. Inte så svårartat dock, närmast av typen tryckfel.
Värre är följande: ett brev från en svensk man på 1840-talet citeras med vår tids stavning. Han skriver ett nytt 1872 men då med gammalstavning. Varför? Bokens författare har gått till olika källor. Brevet från 1840-talet har han hittat i en normaliserad skrift, utgiven 1921. Vilken bild ger detta av brevskrivaren?
Inte för att det skulle vara svårt med qvinna i stället för kvinna. Obestridligen hindrar dock stavningen en flytande läsning och fjärmar den forne skribenten från vår tids mottagare. Men tidsfärgen, då, invänder någon. Den ger jag inte mycket för. Vill man ha den, är det effektivare att visa ett originaldokument som bild i boken.
Det finns alltså goda skäl att vara sparsam med texttrogen stavning av historiska texter.
I tre fall ska däremot texttrogen stavning tillämpas:
- Titlar på böcker och artiklar – för sökning i bibliotek.
- Om författaren har ett särskilt syfte just i det enskilda fallet.
- I vetenskapliga undersökningar inom ortografi och andra filologiska ämnen.
Observeras bör Kungliga samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia. Detta samfund är mycket aktivt och har en lång och viktig verksamhet bakom sig då det gäller bevarande av källor i ursprungligt skick.
