Här krockar språkreglerna!
Att lära sig svenskans prepositioner är allt annat än enkelt. På och i är ofta särskilt besvärliga. Inte minst när olika regler krockar med varandra.
Ska vi ses på Lidingö eller i Lidingö? Ligger du på divanen eller i den? De där små orden, prepositionerna, är bland de knivigaste att välja – i svenskan och i andra språk. Tänk om man slapp!
Det finns språk där man har gjort det enkelt för sig. Russenorsk är ett så kallat pidginspråk, och i det finns bara en enda preposition: på. Se här:
Moja på anner skip nåkka vin drikkom,
så moja nokka lite pjan,
så moja spaserom på lan på selskap anner rusman,
så polisman grot vret på rusman,
så rusman på kastel slipom.
’På ett annat fartyg fick jag lite vin, och jag blev lite full. Jag gick i land tillsammans med en annan ryss, men polisen blev mycket arg på ryssen så han fick tillbringa natten i fängelset.’
Exemplet kommer från språkvetaren Mikael Parkvall. Han skrev om pidginspråk i Språktidningen 4/2017, och föreläste också nyligen om dem på Lättlästdagen. Det är inte en slump att pidginspråk presenteras på en dag om lättläst text; de har en ovanligt enkel konstruktion – det är liksom poängen med dem. Pidginspråk uppstår när människor med olika språk möts och behöver tala med varandra. Russenorsk föddes till exempel när norrmän bedrev handel med ryssar under främst 1800-talet. De tog då element från sina respektive modersmål (men även från lågtyska och engelska), och ett nytt språk uppstod. Och av russenorsk att döma klarar man sig fint med en enda preposition.
Att bara ha en preposition också i svenska vore förstås enkelt. Särskilt enkelt för den som lär sig svenska som vuxen – prepositionsbruket kan snabbt avslöja om en person nyligen har lärt sig språket. Men också enkelt för den som är modersmålstalare. Den som har svenska som modersmål har troligen skaffat sig en språkkänsla som gör det svårt att medvetet säga jag lade in osten på kylen. Men det finns många subtila skillnader som gör att man kan känna sig osäker även om man har badat i svenska sedan barnsben.
Det går till exempel att säga såväl det regnade i helgen som det regnade under helgen. Här finns en liten skillnad: när regnet föll i helgen så betonar man att det regnade någon gång i helgen, medan regnet under helgen ofta har en något längre utsträckning i tiden – kanske regnade det då hela helgen.
Två prepositioner som brukar vålla särskilt bekymmer är i och på i samband med platser.
För berg, hedar, slätter, öar, halvöar, uddar, näs, herrgårdar och slott används vanligen prepositionen på: på Kebnekajse, på Alvaret, på Ven, på Gripsholm. För hav, sjöar och floder används i när något befinner sig nere i vattnet, men på när det är närmare ytan: fiskarna simmar i Atlanten men båtar flyter på Atlanten.
För administrativa enheter, till exempel kommuner, städer, landskap, län och länder används normalt prepositionen i: i Umeå, i Värmland och i Sverige. När man talar om öar kan det dock bli knepigt – alla kan någon gång grunna på om det heter på eller i Gotland, på eller i Tjörn, på eller i Island.
Regeln säger ju att man använder på för öar – men Gotland är ju både en ö och ett län, Tjörn både en ö och en kommun, Island både en ö och ett land. Reglerna krockar!
Oftast omnämns till exempel Gotland och Tjörn som öar, inte som administrativa enheter. Följaktligen är det fritt fram att säga att du tänker semestra på Gotland eller på Tjörn. Av tradition har då också Island fått följa med, även om många nog lika ofta refererar till landet som ön. Samma sak gäller semestern på Färöarna, Grönland, Åland, Kuba, Cypern, Jamaica eller Maldiverna.
För att bestämma vilken regel som ska följas, får man alltså fundera på vilket man egentligen menar i ett visst sammanhang. Lidingös kommunstyrelse tar till exempel beslut i Lidingö. Men eftersom det för en del språköron kan låta fel är det tydligast att skriva i Lidingö kommun. Detsamma gäller Guðni Th. Jóhannesson, som är president i republiken Island, samtidigt som presidentbostaden nog ligger på Island.
Så visst kan man ibland längta till pidginspråkens enkelhet. Då skulle vi gärna simma på Vättern trots att det regnade på hela helgen.
Fotnot: I Språktidningen 8/2017 efterlyser författaren Gunilla Bergström en ”enhetspreposition”: ”en enda preposition som kan ersätta alla andra om man är osäker.”
