Förstärkningarnas urlakande effekt
Superkul! jätteroligt! fruktansvärt deprimerande. Det verkar vara många som tror att adjektivattributen, adjektiviska pronomen och particip alltid förhöjer och förstärker budskapet. Inget kunde vara mer fel.
Låt mig fråga supermegaterapetaexa-ärligt: Orkar du egentligen med alla dessa viktiga, enormt beskrivande, oerhört klockrena förstärkningar?
Förstärkningar antyder att du inte tror att ditt budskap är tillräckligt starkt. De späder ut din argumentation och osäkerhet lyser fram genom tecknen. Varför ska jag ta dig på orden när du själv inte gör det? Förstärkningen skriker att du pladdrar utan mening och har du ingen mening är du inte relevant.
Har du tänkt på att vi lägger betoningen på förstärkningen när vi läser? Betoningen flyttar fokuset från ditt budskap. Varför vill du göra det? Dessutom adderas betydelse som förvirrar.
Naturligtvis handlar det även om det rena språkets estetik. Det korta och koncisa överrumplar med sin smärtande skönhet. Och vi läser orden igen, för det hände något där emellan. Du fick mig att tänka en ny tanke eller påminde mig om något jag glömt. En interaktion. Som förstärkningen förhindrar genom sin värderande förslutning.
Vi tar ett exempel från en reseskildring från Vad Yashem, Förintelsemuseet i Jerusalem:
Det är inte de fruktansvärda siffrorna om den systematiska slakten, utan fragmenten – brottstycken som kunnat räddas för eftervärlden i form av utdrag ur dagböcker, räddade rader ur brev, utbyten uppsnappade på gatan – som väcker de starkaste känslorna av fullständig vanmakt och hopplöshet.
Och så tar vi bort. Läs igen. Saknar du något?
Det är inte siffrorna om den systematiska slakten, utan fragmenten – brottstycken som kunnat räddas för eftervärlden i form av utdrag ur dagböcker, räddade rader ur brev, utbyten uppsnappade på gatan – som väcker vanmakten och hopplösheten.
Känns meningen blek? Då har du förmodligen ett annat problem: du använder ord som inte är betydelsebärande.
Orden får inte vara de man alltid
läser, för de är utnötta och väcker
ingen känsla. Man måste leta valörer
eller flytta ett ord från ett samman-
hang in i ett annat, för då kan man
återigen börja känna något.
Marit Danielsson
Jag håller med. Tänk spänstigt, underfundigt och mångbottnat. För när du väljer rätt ord från början behöver du inte sminka med extra allt. Formen bär budskap. Se till att den bär ditt.
