Förstärkningarna som avslöjar dig

Vi har behov av att skilja mellan något som är kul, jättekul och fantastiskt kul. Eller kanske apkul eller überkul. Förstärkningsord (till exempel fantastiskt) och förstärkande förled (till exempel jätte-, ap-, über-) är roliga små rackare som ger vårt språk färg och nyanser.

Men förstärkningarna har en tendens att snabbt bli urvattnade och tappa sin kraft. Därför måste vi ständigt hitta på nya för att toppa det senaste. Kanonjobbigt, buskul och supersnygg byts snabbt ut mot apjobbigt, svinkul och assnygg. Vi vill hela tiden slå nya rekord och överträffa gamla händelser.

Det finns dock förstärkningar som är mer beständiga än andra. För att inte avslöja vem du är kan du välja de förstärkningar som är både tid- och klasslösa. Till exempel skulle jättebra eller svinkallt kunna användas av både en 17-årig värmländska och en 40-årig man med invandrarbakgrund, i dag eller på 1970-talet. Även de förstärkningar som är svordomar är hyfsat tid- och klasslösa.

Om du vill smälta in i överklassen ska du dock tänka på att begränsa ditt svärande till att svära uppåt, inte nedåt. Du har en förbannat bra golfsving, Torsten, funkar bra i Djursholm, men inte Du har en förbannat dålig golfsving, Torsten.

Men oftast avslöjar du dig ändå med dina förstärkningar. Vi är känsliga för vilka ord som passar en viss generation, en viss grupp eller ett visst yrke. Om du som medelålders försöker använda ett alltför ungdomligt förstärkningsord är risken stor att du kommer att låta fånig.

Ett ganska nytt sätt att förstärka sina uttalanden är att dubblera de vanliga förstärkningarna. Det är en tydlig trend, och mycket vanligt i de prydliga salongerna, att påstå att något är jättejättefint eller väldigt väldigt trevligt. Det räcker alltså inte med jättefin eller väldigt trevligt, utan det ska vara dubbelt upp.

Du kan också välja ett mer stillsamt sätt att överträffa och bräcka gamla uttryck. Kombinationer med lite plus ett positivt ord kan du använda om du vill ge ett inte alltför kaxigt intryck men ändå låta mottagaren förstå att du inte pratar om något genomsnittligt. Det blev ett lite spännande möte eller Det var lite roligt att hon äntligen fått ett jobb. När du kombinerar med negativa ord får du dock inte samma förstärkningseffekt. Jag tycker att han var lite dum.

Vissa förstärkningar fungerar bara tillsammans med ett eller några få speciella ord. Exempelvis kan du säga att det är smällkallt och att någon är smällfet, men du kan inte ha smällroligt eller ha en smällgullig katt. Det kan vara snorhalt och möjligen snordyrt, men inte kan det vara snorljust ute? Och skulle du använda storm- tillsammans med något annat än rik?

Förstärkningarna är inte lika utskällda som felaktiga särskrivningar och slarvigt ungdomsspråk, men det finns alltid några som snörper på munnen eller rynkar pannan inför uttryck som jätteliten, skitgott eller förfärligt snygg. De tycker att ord ska tolkas bokstavligt och menar att så motsägelsefullt kan inte världen vara inrättad. De självmotsägande uttrycken kallas oxymoroner, ett ord som kommer från grekiskan och i sig själv är en motsägelse. Oxy betyder ’vass’ och moron betyder ’slö’.

Vilka förstärkningar som är i hetluften just nu beror på vem man frågar. I min senaste enkät var det många som sa sig använda as- och galet, alltså Vi hade astråkigt! Det var en galet trist fest. Men vanligast var ändå de gamla klassikerna skit- och jätte-. Ett tag verkade ordet episk som förstärkning bli hett, men det är osäkert om det kommer att fortsätta öka. Däremot konstaterar jag att hyper-, mega-, ultra-, över- och über- är trendiga, medan bauta-, kalas-, kanon- och döds(a)- snarare är töntiga.

Och visst är det roligt att spekulera om vilka förstärkningar som kommer efter detta. Om fem år kanske det inte alls är ovanligt med en sådan här berättelse: Sommaren har varit galaktiskt skön. Det var optiskt varmt hela min semester och jag träffade fabulöst många gigatrevliga människor. Eller vad tror du? Är det nanosannolikt?

Helena Englund Hjalmarsson är språkkonsult på Språkkonsulterna.