Vi tror alltid att vårt eget uttal av ord på ett främmande språk är det bästa. Det konstaterar språkforskare efter att ha låtit tyskspråkiga studenter betygsätta sig själva när de talar engelska. De tror sig också veta varför vi tenderar att överskatta våra kunskaper.

Språkforskare vid Ludwig-Maximilians-Universität München och University of Malta har undersökt hur 24 tyska kvinnor ser på det egna uttalet av engelska meningar. Gemensamt för deltagarna var att de hade tyska som modersmål och att de studerade engelska. I testet fick de läsa in meningar som They heard a funny noise och The jug is on the shelf. Några veckor senare kallades deltagarna till en ny testrunda. Då hade forskarna manipulerat inspelningarna till oigenkännlighet så att deltagarna inte skulle kunna identifiera rösterna. Dessutom hade experter bedömt deltagarnas engelska uttal.

Testpersonerna fick lyssna på de manipulerade inspelningarna. De fick också betygsätta uttalet på en sexgradig skala, där en etta var lysande och en sexa uselt. Trots att de inte kände igen de egna rösterna gav deltagarna sig själva de bästa betygen. De delade ut toppbetyg till sig själva trots att hela gruppen gjorde ungefär samma fel och var ungefär lika duktiga.

Deltagarna tyckte alltså att det egna uttalet var det i särklass bästa. Enligt forskarna är det ett typiskt exempel på hur vi tenderar att överskatta vårt eget uttal. Just den överskattningen är hämmande vid inlärningen av främmande språk.

Forskarna tror att det finns flera orsaker till överskattningen. En faktor är att bekanta accenter är lättare att förstå. Och inget är så bekant som den egna accenten. Dessutom betraktar vi ofta bekanta accenter som angenämare att lyssna till. Även det kan bidra till överskattningen av den egna förmågan.

Det bästa sättet att motverka överskattningen är återkoppling från andra personer. Annars finns det enligt forskarna en risk att vi tar vår egen förträfflighet för given och slutar att förbättra vårt uttal.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

Anders

Illustration: Pixabay

1 kommentarer

Nationalencyklopedin säger ”wajfi”, på engelska uttalas det ”wajfaj” men i Sverige är enligt Språkrådet ”vifi” förmodligen vanligast. I Språktidningen 8/2015 skriver språkvårdaren Ola Karlsson så här om uttalet av ordet wifi:

Det finns olika möjliga uttal, men i svenska sammanhang tycks det vara vanligast med ”vifi”. I engelskan säger man ”wajfaj” med anspelning på beteckningen Hi-Fi (med motsvarande uttal), som använts om ljudanläggningar av bättre kvalitet. Fi står i det uttrycket för fidelity. Att det uttalas ”faj” beror helt enkelt på en vokalsymmetripåverkan från ”waj”.

I Sverige har också uttalet ”hajfi” varit vanligt för Hi-Fi; det är antagligen därför Nationalencyklopedin utgår från att wifi på svenska uttalas ”wajfi”. Det uttalet förekommer också men är enligt vår bedömning inte lika vanligt som ”vifi” och ”wajfaj”.

Hur uttalar du wifi? Rösta på det uttal du tycker passar bäst!

Anders

Foto: Istockphoto

22 kommentarer

Åsa Romson fick efter söndagens partiledardebatt hård kritik för att hon jämfört dödslägret Auschwitz med flyktingkatastroferna i Medelhavet. Men även hennes uttal av Auschwitz fick kritik. I Expressen kallade Gunilla Brodrej det ”respektlöst slarv” att den biträdande statsministern ”inte kan uttala en välkänd historisk plats”. I Metro skrev Lisa Magnusson att koncentrationslägret inte uttalas Auswitch.

Auschwitz uttalas inte sällan i svenskan på samma sätt som Schweiz, alltså med sje-ljud i slutet i stället för i början. För att kolla hur det låg till gjorde vår tidigare praktikant Camilla Sveréus för ett par år sedan en liten snabbundersökning på Drottninggatan i Stockholm.

Av de tjugofem personer hon stoppade för att be dem svara på frågor om just Schweiz var det fjorton som uttalade sje-ljudet i början (schveits), nio personer som hade sje-ljudet i slutet (sveitsch), en som inte hade några sje-ljud alls och en som uttalade sje-ljud både i början och i slutet.

Resultatet av denna miniundersökning var alltså att nästan hälften uttalade Schweiz på ett annat sätt än vad som anges i Svensk Ordbok. Kan uttalet verkligen betraktas som felaktigt om det är så vanligt? Camilla Sveréus ställde frågan till Benita Funke på Schweiz ambassad i Stockholm.

Schveits är det mest korrekta uttalet, men om en del människor uttalar det sveitsch är det inget problem, sade hon.

Camilla Sveréus lät frågan gå vidare till Per-Anders Jande, språkvårdare på Språkrådet. Han förklarade att det för svensktalande kan vara svårt att uttala Schweiz eftersom uttalet inte stämmer överens med svenskans fonotax, alltså reglerna för hur vi kombinerar språkljud.

Gunilla Brodrej anmärkte på att Åsa Romsons uttal av Auschwitz också var ett tecken på ”tyskans marginalisering som modernt språk”. Och den som pluggat tyska har nog lärt sig att uttala Schweiz och Auschwitz. Men i svenskan är det enligt Per-Anders Jande mycket ovanliga språkljud.

– Det alternativa uttalet är ett exempel på så kallad metates, omkastning av språkljud. Lånord som innehåller kombinationer av språkljud som normalt inte förekommer i svenskan försvenskas ofta, så att de följer svenska fonotaktiska regler. Man vet att det ska vara ett sje-ljud någonstans i ordet, men eftersom det är så svårt att säga i början så hamnar det ofta i slutet i stället.

Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner. Bara det är ett gott skäl för att den biträdande statsministern ska lära sig lite tyska. Dessutom hade kanske kursen gett kunskaper i både språk och historia som hade kunnat visa sig användbara även i en svensk partiledardebatt.

Anders

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

4 kommentarer
Prenumerera på RSS - uttal