Versalen var en trend som satte sig

Bruket av versal i början av ord uppkom under medeltiden, först troligen nere på kontinenten, till exempel i tyskspråkiga områden. Den äldsta användningen av versal avsåg att framhäva de ord i en text som av någon anledning ansågs vara extra viktiga, som Gud eller heliga personer. Så småningom kom detta bruk att utvidgas till namn mer generellt. Bruket var dock inte alls regelbundet utan i texter kunde vissa namn inledas med versal andra med gemen. Exakt vad detta berodde på är fortfarande inte utrett. Det fanns ingen som bestämde att det skulle vara på det här viset utan det var ett slags trend som spred sig.

Omsider kom versaler att användas i inledningen av ord även i andra ordklasser än egennamn. Det var vanligast förekommande i substantiv. Detta bruk har överlevt i tyskan till i dag där man fortfarande inleder alla substantiv med versal. Det var under 1600- och 1700-talet vanligt även i andra germanska språk, till exempel svenska och danska. Med tiden blev det dock allt ovanligare att inleda substantiv med stor bokstav i svenskan (trenden vände), men man fortsatte att skriva namnen med versal, troligen mest av vana, men också säkert för att det kan vara praktiskt att snabbt kunna se vilka ord i en text som är namn. Nu har bruket blivit så etablerat att det nog skulle kännas konstigt för de flesta att inleda ett namn med liten bokstav.

I danskan skrev man substantiv med stor bokstav fram till 1948.

Daniel Solling, Institutet för språk och folkminnen