Var försiktig med ordet modersmål
Jag skriver ett upp handlingsunderlag för översättningstjänster. Vi skrev, utan att tänka närmare på det, att ett krav är att man har ”svenska som modersmål, eller motsvarande nivå” och blev förvånade över reaktionerna från granskarna.
Det verkar som om flera uppfattar modersmål i det närmaste kränkande eller i alla fall problematiskt. Är det en allmänt utbredd uppfattning att modersmål har en icke-neutral klang och bör undvikas i myndighetstexter?
Emma
I allmänspråket skulle jag tro att de allra flesta uppfattar modersmål som en neutral term: ’det/de språk man lärde sig först’. I språksammanhang är det däremot inte lika oproblematiskt. Ni skriver också på sätt och vis i ett lingvistiskt sammanhang om ni vänder er till översättningsfirmor, som ju arbetar med just språk. Därför kan det vara läge att vara noggrann.
Inom språkvetenskapen använder man ogärna modersmål. Dels kan det missvisande få folk att tro att det ska läras in från ”modern”, dels väcker det onödiga föreställningar om att språk som lärs in från modern eller motsvarande har någon speciell kvalitet. Därför använder man hellre termen första språk, förstaspråk eller L1 (för first language). Den termen kan också verka exkluderande, eftersom den verkligen tar fasta på att det är det först inlärda språket som är relevant, och det är det ju inte här. Ni är intresserade av att få en översättning till god, idiomatisk svenska.
En idé är att hoppa över det där med modersmålskompetens eller förstaspråkskompetens helt och hållet. Även en modersmålstalare av svenska kan skriva helt obegripligt. Ni vill ha idiomatiska översättningar, det vill säga att den svenska ni får på pränt ska se ut ”som svenska brukar” (vilket inte är beroende av när, hur eller av vem man lärde sig det). Finns det någon möjlighet att skriva så här i stället: god och idiomatisk svenska?
Sofia Tingsell, Språkrådet
