Jag har i sommar följt dramaserien Wolf Hall, som utspelar sig i 1500-talets England. Jag har funderat en del på språket, som inte är särskilt gammaldags. Bland annat undrar jag över de svordomar som förekommer, till exempel fucking som adjektiv och bollocks i betydelsen ’struntprat’. Användes dessa ord på 1500-talet?
På irländsk engelska används ibland reflexiva pronomen som herself och himself som subjekt, till exempel Himself wouldn’t let me into his office last week. Hur kommer detta sig?
I en språkspaning i Språktidningen 3/15 kommenterade en läsare att svenskan lånat in när det kommer till från engelskans when it comes to. Hur används den engelska frasen?
Jag uppskattar det könsneutrala hen, och har märkt att engelskan tycks eftersträva ett könsneutralt pronomen och då använder they i stället för he/she. Nu undrar jag hur länge they har använts i denna betydelse och om bruket ökar.
I en engelsk text som handlar om kriget i Troja står det: It is the earth-heaviness in him of all his organs, beginning with his heart, that he must throw off if he is to be himself again. Det enda jag har hittat på svenska som verkar vara släkt med earth-heaviness är följande stycke ur tidningen Julefrid från 1897: Genom den tysta midnatten klungo orden, bärande himmelsk hugsvalelse till mången jordtyngd ande: ”Frid på jorden.” Vet ni något om ordet earth-heaviness?
Ett avsnitt av tv-serien Seinfeld är uppbyggt runt idiomet to be on/off the wagon. I avsnittet har rollfigurerna svårt att hålla isär betydelserna: ’att avstå från alkohol’ (on) och ’att dricka alkohol’ (off). Vad är ursprunget till det här uttrycket?
Plötsligt verkar alla engelsktalande utelämna det första r-et i February så att det låter som /febjuari/. Eller är det jag som lägger märke till det först nu? Hur gammalt är detta fenomen?