Jag har under senare tid noterat att pronomenet man allt oftare tycks betraktas som en pluralform, till exempel man är rädda. Det stör mig. Jag tycker att man ska följas av adjektiv i singular. Hur ser ni på detta?
Jag undrar var ordet inspel kommer ifrån och hur det kommer sig att det har börjat att användas när man kommer med ett inlägg i en diskussion, debatt och så vidare. Ordet verkar ha blivit en trend.
Vi behöver sätta upp skyltar för att informera allmänheten om att tillträde innanför ett visst område är förbjudet. På skyltarna vi använt tidigare står det ”överträdelse beivras”, som ju är vanligt i skyltsammanhang, men krånglig och obegriplig svenska för många. Vad kan vara en bättre och mer begriplig omformulering? Vilka påföljder som väntas och av vem är inte klargjort, så vi kan exempelvis inte skriva: ”Om du ändå går in här får du betala böter.” Vi funderar på ”Överträdelse kan ge rättsliga påföljder” men det känns ju nästan lika krångligt som beivran.
Heter det foga eller bifoga, när det gäller ett dokument som ska skickas med en ansökan? Jag skrev bifoga, men enligt en kollega heter det foga. Exempel: Till redovisningen ska bifogas/fogas en kopia.
Jag har börjat titta på en del schacksändningar på engelska och hörde en kommentator säga något i stil med He is making luft. Är luft ett svenskt lånord?
Under min uppväxt bodde jag någon mil väster om Umeå. Där brukade en del säga att de skulle rada någonting när de menade styra, ratta. Varifrån kommer det ordet?
Vilket ord är det längsta på svenska? Jag har sett förslaget realisationsvinstbeskattning, men när vi hade en pepparkakshusutställning använde vi ordet pepparkakshusutställningsvärd som ju är längre.