Vilket genus har depp, kortformen för depression? En depp, med deppen i bestämd form, verkar vara vanligast, men finns det något som gör att neutrum är att föredra? Är depp i själva verket en kortform för deppande?
Det skaver lite att använda den när man talar om en specifik person. ”Har du fått en ny kollega? Du kan bjuda hem den på middag någon gång”, låter ju lite opersonligt. Där blir det väl ofta hen nuförtiden. Däremot har den kunnat användas om en obestämd person. ”Den som står i skuld är inte fri” eller ”Den som använt köket ska städa efter sig” till exempel. Men jag har noterat att hen har börjat användas mer och mer även här. Håller hen och den på att smälta ihop?
Vid resa i Värmland passerade jag en vägskylt med ortnamnet Torskbäcken. Jag associerar fisken torsk till havsmiljö, men Värmland är ju inte ett kustlandskap. Kan torsk historiskt ha använts även för insjöfisk?
Jag talar morpekanska, det vill säga dialekt från Morup, och böjer då mina verb efter grammatisk person. Vi äter heter till exempel vi äden. Jag har noterat att folk från Läjet, det vill säga Träslövsläge, böjer på ett annat sätt, nämligen vi ädom. Hur hänger det här ihop?
Jag undrar hur man skriver sill/strömmingsbestånden i löptext? Det uttalas nog oftast sill- och strömmingsbestånden även om det ju är samma fisk, men är det då ett eller två bestånd? Är det snarare så som man uttalar det som man bör skriva det för att undvika snedstreck? Men om vi ska undvika snedstreck i löptext skulle vi inte heller skriva sill/strömming utan snarare sill eller strömming?
Jag får felmarkering av stavnings- och grammatikprogrammet i datorn när jag skriver regardless i en engelsk text, men förstår inte varför. Kan ni förklara?
Varför säger man fågelvägen när man menar raka vägen genom luften? Man kan ju faktiskt inte vara säker på att fågeln flyger från punkt a till punkt b på en gång – den kanske tar en sväng förbi Eslöv när den flyger från Flen till Göteborg.
Jag skriver ibland på min nordhalländska dialekt. För att det ska bli bra använder jag danskt æ i vissa ord, till exempel ræden, ’rutten’, eftersom halländskan är starkt präglad av danskan. Kan man göra så?
I dagens tidning skriver en kritiker att huvudrollsinnehavaren i en film fyller sin roll till bredden. I en bok läser jag om en tvättmaskin som fylls till bredden, och i nästa bok är det en återvinningstunna som likaledes fylls till bredden. Är detta obildning eller är jag ute på djupt vatten? Min inneboende språkpolis är fylld till brädden av olust.
Vi ska hålla en konferens som pågår en och en halv dag. Hur uttrycker vi det mest korrekt? En- och enhalvdagskonferens, 1,5-dagarskonferens eller 1,5 dags konferens?
Jag läste nyligen formuleringen ”För att inte tala om läxorna. Dem hatade han.” Visserligen är dem kopplat till meningen före, vilket kan ses som en förmildrande omständighet, men jag tycker ändå det låter fel med dem här. Jag har sett flera exempel där dem används på detta sätt. Varför skriver vi så?