Nämen betyder mer än bara nej
”Nej men så är det ju.” ”Nämen helt rätt.” Det finns knappast någon logik i att inleda en bekräftelse med en negation och en invändning, så varför har det här sättet att inleda ett svar på blivit allt vanligare?
Angelica
Svensk ordbok tar upp nej som uttryck för förvåning eller överraskning: ”nej men vad konstigt”, ”nej men tänk!”, och som ”allmän inledning till yttrande”: ”nej, om vi skulle ta och gå hem.”
Nej men eller nämen i den här typen av användning har studerats närmare av samtalsgrammatiker. I samtalsspråket förmedlar ja och nej som responsiva partiklar ofta mer komplexa innehåll än ett enkelt jakande eller nekande svar. Till exempel kan ett ja med en karakteristisk stigande ton signalera något mitt emellan: ett tveksamt jakande eller till och med ett avböjande. Nej eller nej men kan markera att man i något avseende byter riktning eller fokus. Inte en invändning, utan bara ett nytt spår, som eventuellt redan introducerats av den andra samtalsdeltagaren, och som man bekräftar med sitt nej-inledda yttrande.
Maria Fremer, Språkrådet
