Jag är tydligare än undertecknad
När jag håller skrivkurser brukar jag hävda att det är gammaldags och rent av lite underligt att i brev och journaler skriva ”undertecknad har funnit att”, det vill säga att kalla sig själv undertecknad i stället för jag. Att avsluta ett brev med i tjänsten är på samma sätt ett ålderdomligt sätt att fastslå att man faktiskt jobbar när man jobbar. Har jag rätt?
Lotten
Jag håller med dig om att båda formuleringarna känns gammaldags och lite överflödiga. Vill man skriva klarspråk, är förstås jag tydligare än undertecknad för alla som inte dagligen läser journaler. Du kan gärna be dina kursdeltagare att träna på att se sina texter utifrån och pröva att läsa dem som en person som inte är insatt i texttypen.
I tjänsten kan man skriva om man verkligen vill betona att man skriver i sin yrkesroll och inte privat, men det är nog ganska sällan som tvivel kring detta uppstår. Det framstår mer som en konvention som hänger kvar som markör för en viss genre, i det här fallet läkarjournaler och läkarkorrespondens, än något som gör texten begripligare för läsaren.
I handboken Att skriva bättre i jobbet står det så här: ”Använd personliga pronomen som jag och vi när du skriver. Skriv jag när du menar dig själv och vi när det framgår vilka vi är. Göm dig inte bakom Myndigheten, Bolaget och Verket. Då blir texten tung och onödigt opersonlig.”
Anna Antonsson, Språkrådet
