Vad märkligt!

Vad ska vi göra?  Var är vi? Vart  ska vi gå?

Jag sitter på en buss full med ungdomar en helgkväll och hör dessa fraser virvla runt därinne. Eftersom jag för länge sedan var latinlärare på ett gymnasium får jag en plötslig flashback till några vanliga latinska frågeord: quo?, 'vart?'; quis?, 'vem?'; quid?, 'vad?'. Tänker att på Forum romanum på Augustus tid måste man ha hört qu-, qu- qu- överallt, på samma sätt som jag nu hör v-, v-, v- på bussen. Flera frågeord i svenskan börjar med det elementet, den lilla "ordbiten" v-, som i detta sammanhang uttrycker en fråga.

Detta element har en lång historia, för att uttrycka det milt. Vårt moderna ord vad hette i run- och fornsvenskan (800- till 1500-talet) hvadh eller hvat. Varianten var rymmer samma ursprungliga hvad, men med tillägg av ändelsen r, vanlig i rumsadverbial, som anger plats. Ordet vart är sedan bildat till hvar och at, det vill säga den nutida prepositionen åt. Vart är alltså en kortform av varåt.

Dessa ord stavades ända fram till början av 1900- talet med hv: hvad? hvar? Detta låter oss ana hur detta  v- ursprungligen uttalades  i svenskan.

Av det faktum att det finns liknande ord i många av de germanska språken - what  på engelska, was på tyska, hvad i danska exempelvis - kan man sluta sig till att ordet vad och dess släktingar går tillbaka till en urgermansk motsvarighet. Urgermanska är det språk som senare utvecklades till de germanska språken. Det är svårt att exakt fastställa när denna urgermanska föregångare till vad har använts, men kanske de sista århundradena före Kristus, innan urgermanskan började delas upp i det som skulle bli de moderna germanska språken engelska, tyska, danska, norska, svenska med flera.

Det urgermanska ordelementet verkar i sin tur vara släkt med qu-ljudet i latinska ord som quid, 'vad', och det finns som sagt en rad besläktade ord i latinet. Denna familj av latinska frågeord har även satt djupa avtryck i de romanska språken, som franska, spanska och italienska. I franskan finns till exempel quoi, 'vad', och pourquoi, 'varför'.

men historien om v- slutar inte där. Det latinska qu- är besläktat med en forngrekisk ordstam, som har samma betydelse (fråga), men vanligtvis stavas po. Den finns i ord som pås, 'hur', och pou, 'var' i klassisk grekiska. Och om ett element finns i latinet och grekiskan har det ofta en äldre motsvarighet i den så kallade indoeuropeiskan (se Språktidningen 4/10). Det råder delade meningar om var och när detta språk talades och om det över huvud taget varit ett enhetligt språk. Ett förslag som ofta framkastats är att det talades någonstans norr om Kaukasus. De olika indoeuropeiska språken tycks ha börjat skilja ut sig från varandra för mellan 4 000 och 5 000 år sedan. Men redan den indoeuropeiska roten till vårt v-ljud verkar ha markerat att den som talade ställde en fråga.

Så när vi dagligen hör och använder orden vad, var och vart ansluter vi oss till en  flertusenårig tradition, spridd över flera världsdelar, genom vilken människor försökt skaffa sig information.

Vad säger ni om det?