Vad är ett nyord?

Oftast tänker vi inte på vad vi gör när vi läser och lyssnar. Vi tar till oss språket och tolkar det utan att reflektera vidare. Men ibland hoppar vi till - när vi möter något oväntat. Det händer till exempel när vi stöter på ett ord som vi aldrig har sett eller hört förut. Hjärnan lägger in en extra växel, försöker förstå betydelsen utifrån sammanhanget eller leta efter en förklaring.

Och ord engagerar verkligen. Alla har åsikter om dem: de är töntiga, roliga, fula, mossiga. Folk irriterar sig när de tycker sig hitta onödiga modeord, får aha-upplevelser av nya ord eller skrattar igenkännande när de plötsligt får ett ord för något de tidigare inte haft ord för.

I mitt arbete som nyordsredaktör brottas jag med en mängd frågor. Vad är ett nyord egentligen? Hur nytt måste ordet vara för att räknas som ett sådant? Hur många måste använda det? Det är knepiga frågor. Det vanligaste, och  ganska otillfredsställande,  svaret är att "det får man avgöra från fall till fall".

Vi får in många ord från Språktidningens läsare. Det är välkommet och kul. En del av dem räknar vi ändå bort från nyordslistan. Varför?

I allmänhet är det för att orden är påhittade i stunden och inte har någon spridning. Den typen av ord baseras ofta på felsägningar, skämt eller på någon händelse man varit med om tillsammans med andra. Barn är till exempel ständigt kreativa och hittar på egna ord. Det är dock sällan deras påhittigheter når utanför familj- och vänkrets. Ordet fickla är ett av få motexempel. Fickla betyder 'lysa med ficklampa'. Det ordet vann en tävling där barn fick skicka in sina bästa ord. På så sätt blev fickla känt och omskrivet. Men i regel stannar den här typen av ord inom en viss sluten grupp, och blir inte allmänt spridda som nya ord.

Följaktligen kan man fråga sig hur många som måste använda ett ord för att det ska räknas som nytt. Finns det något mått för hur spritt ordet måste vara? När jag och Språktidningens övriga nyordsspanare hör eller ser ett ord vi inte tidigare har träffat på, så tittar vi bland annat i pressdatabaser och på internet för att se hur ofta ordet används. Om det finns i flera olika tidningar, och dessutom får många träffar på webben, så kan det komma med i listan. Någon exakt siffra för hur spritt ordet ska vara finns dock inte.

Generellt kan man säga att skriftspråket är mer konservativt än talspråket. Då kan man tänka sig att nya ord oftare dyker upp när folk talar med varandra än i skrivna texter.
Men de senaste årens explosion av skrivande, speciellt på internet, har gjort att vi delvis skriver på ett annat sätt än tidigare. Det ska gärna gå fort, ungefär som i ett samtal. Skriftspråket har blivit mer vardagligt, och vi vågar experimentera mer. Skrivandet på nätet påminner om tal, och därför är internet en riktig guldgruva för alla som är intresserade av nyord.

Om vi tittar på de ord som vi har rapporterat som nyord  i Språktidningen under året så följer de det mönster som brukar finnas för nyord generellt. Den största andelen är substantiv, eftersom ord för nya saker och fenomen är enklast att skapa. Av de 36 ord vi har skrivit om är hela 33 stycken substantiv, som köttklister och pojkvänsjeans. Bara två är verb: multitaska och fullanmäla. Ett endaste adjektiv, ovärt, letade sig in på vår lista i år.

Men det är inte bara fördelningen mellan ordklasser som gör att årets nyordsskörd är ett praktexempel på hur en nyordslista brukar se ut. Även det sätt på vilket orden har uppkommit följer mallen.

Två metoder dominerar när det gäller att bilda nya ord: antingen skapar man en ny sammansättning av befintliga ord eller så lånar man in ett ord från ett annat språk. Sammansättningarna är klart vanligast bland årets ord. Drygt 60 procent - hela 22 ord - är av den typen. Kärlekslås, klädbibliotek, tobleronepolitik och morotsmobb är några exempel. När man sätter ihop två eller flera ord skapas en mer specifik betydelse av ett ord som redan finns. Ett klädbibliotek är en speciell sorts bibliotek med kläder att låna och en fyrverkeribegravning är en särskild sorts begravning.

Det näst vanligaste sättet är genom att låna ord från andra språk. Mest lånar vi från engelska (se sidan 32), och årets lånord i samlingen är bland annat visumé och jeggings.

Ytterligare två ordbildningstyper finns representerade i år. Vi har en förkortning, app, av applikation, och fem exempel på så kallade avledda ord. Det är ord som har fått en ny ändelse, en avledning. Då byter ordet ofta ordklass, och får därmed en ny betydelse. Ett exempel är nysare, bildat av verbet nysa.

Hur nytt ska då ett ord vara för att räknas som nyord? Ordet måste inte vara pinfärskt. Vissa ord gör entré över en natt. Andra kan ha använts rätt länge, kanske inom ett visst fack eller av en viss grupp, innan de får riktig spridning. Då kan orden ändå betraktas som nya, eftersom de har fått ökad användning och blivit mer allmänt kända. Det flitigt brukade ordet livspussel är ett exempel. Det finns belägg för det ordet sedan över tio år, men det är först de senaste fem åren som det har exploderat i användning. Språkrådet förde upp det på sin nyordslista år 2007.

De kanske svåraste frågorna är vilka av de nya orden som kommer att stanna kvar i språket, och vilka som försvinner. Det kan man aldrig veta, men grundläggande är att ordet måste fylla ett behov för att det ska användas. En del ord konstrueras eller uppmärksammas vid en enskild händelse, och behovet av det kan försvinna efter ett tag. Vuvuzela var hett i somras under fotbolls-VM i Sydafrika, men man kan tänka sig att behovet att prata om den sortens tutor inte kommer att vara lika stort i Sverige framöver. En annan sak som är viktig är hur lätt ordet är att förstå och ta till sig. Ser man ett nytt ord som är svårt att förstå i sitt sammanhang är chansen inte heller så stor att man börjar använda det.